Full download ebook at ebookgate.

com

Digital Design for Print and Web An

Introduction to Theory Principles and
Techniques 1st Edition John Dimarco

https://ebookgate.com/product/digital-design-for-
print-and-web-an-introduction-to-theory-
principles-and-techniques-1st-edition-john-
dimarco/

Download more ebook from https://ebookgate.com

More products digital (pdf, epub, mobi) instant
download maybe you interests ...

Web Engineering Principles And Techniques Woojong Suh

https://ebookgate.com/product/web-engineering-principles-and-
techniques-woojong-suh/

An Introduction to the Theory of Mechanism Design 1st

Edition Tilman Borgers

https://ebookgate.com/product/an-introduction-to-the-theory-of-
mechanism-design-1st-edition-tilman-borgers/

Digital Principles and Logic Design 1st Edition Arijit

Saha

https://ebookgate.com/product/digital-principles-and-logic-
design-1st-edition-arijit-saha/

Editorial design digital and print 2nd Edition Cath

Caldwell & Yolanda Zappaterra

https://ebookgate.com/product/editorial-design-digital-and-
print-2nd-edition-cath-caldwell-yolanda-zappaterra/
Cultural Theory and Popular Culture An Introduction
Fifth edition John Storey

https://ebookgate.com/product/cultural-theory-and-popular-
culture-an-introduction-fifth-edition-john-storey/

Introduction to Digital Signal Processing and Filter

Design 1st Edition B. A. Shenoi

https://ebookgate.com/product/introduction-to-digital-signal-
processing-and-filter-design-1st-edition-b-a-shenoi/

Introduction to Digital Audio Second Edition John

Watkinson

https://ebookgate.com/product/introduction-to-digital-audio-
second-edition-john-watkinson/

Web design introductory concepts and techniques 3rd

Edition Gary B. Shelly

https://ebookgate.com/product/web-design-introductory-concepts-
and-techniques-3rd-edition-gary-b-shelly/

An Introduction to Synchrotron Radiation Techniques and

Applications 1st Edition Philip Willmott

https://ebookgate.com/product/an-introduction-to-synchrotron-
radiation-techniques-and-applications-1st-edition-philip-
willmott/
GRAPHIC DESIGN

D IMARCO
THE ALL-INCLUSIVE GUIDE—FROM THEORY
TO PRACTICE—FOR PRINT AND WEB DESIGN

A
ny well-conceived print or Web design features the dynamic interplay
between visual artistry and technical skill. It becomes important, therefore,
for the designer to cultivate an aesthetic eye as well as develop a high
degree of computer savvy.

DIGITAL DESIGN FOR PRINT AND WEB

By combining basic theory with hands-on technique, Digital Design for Print and
Web takes the unique approach of uniting two subjects traditionally approached
separately into one complete volume. As a result, you will gain a clearer
understanding of the entire creative process, from project management to
working with graphics to designing for print and, ultimately, the Web. In this
book, you’ll find:

• Full-color text and illustrated, step-by-step instruction supported by

more than 75 video tutorials
• Coverage of professional software including the Adobe Creative Suite
• A wide variety of inspirational images from well-known designers
• Online full-length project assignments from entry level to advanced

An ideal resource for design students or practitioners, Digital Design for Print
and Web will show you to how to create more effectively and guide you on the
path toward digital design mastery.

JOHN D I MARCO, P H D, is Assistant Professor at St. John’s University as well as

creator and founder of PortfolioVillage.com. He is the author of Web Portfolio Design
and Applications and Computer Graphics and Multimedia: Applications, Problems, A N I N T R O D U C T I O N T O T H E O R Y, P R I N C I P L E S ,
and Solutions.
AND TECHNIQUES

Cover Design: John DiMarco

John D i Marco

978-0470-39836-4 4-COLOR GLOSSY

98364ffirs.indd 2 2/17/10 9:49:45 PM
 Digital Design for Print and Web

98364ffirs.indd 1 2/17/10 9:49:45 PM

98364ffirs.indd 2 2/17/10 9:49:45 PM
 Digital Design for Print and Web
An Introduction to Theory, Principles,
and Techniques

John DiMarco, Ph.D.

John Wiley and Sons

98364ffirs.indd 3 2/17/10 9:49:46 PM

 This book is printed on acid-free paper.
Copyright © 2010 by John Wiley & Sons, Inc. All rights reserved
Published by John Wiley & Sons, Inc., Hoboken, New Jersey
Published simultaneously in Canada
No part of this publication may be reproduced, stored in a retrieval system, or transmitted in any form or by
any means, electronic, mechanical, photocopying, recording, scanning, or otherwise, except as permitted
under Section 107 or 108 of the 1976 United States Copyright Act, without either the prior written permis-
sion of the Publisher, or authorization through payment of the appropriate per-copy fee to the Copyright
Clearance Center, 222 Rosewood Drive, Danvers, MA 01923, (978) 750-8400, fax (978) 646-8600, or
on the web at www.copyright.com. Requests to the Publisher for permission should be addressed to the
Permissions Department, John Wiley & Sons, Inc., 111 River Street, Hoboken, NJ 07030, (201) 748-6011,
fax (201) 748-6008, or online at www.wiley.com/go/permissions.
Limit of Liability/Disclaimer of Warranty: While the publisher and the author have used their best efforts
in preparing this book, they make no representations or warranties with respect to the accuracy or com-
pleteness of the contents of this book and specifically disclaim any implied warranties of merchantability or
fitness for a particular purpose. No warranty may be created or extended by sales representatives or writ-
ten sales materials. The advice and strategies contained herein may not be suitable for your situation. You
should consult with a professional where appropriate. Neither the publisher nor the author shall be liable
for any loss of profit or any other commercial damages, including but not limited to special, incidental, con-
sequential, or other damages.
For general information about our other products and services, please contact our Customer Care Depart-
ment within the United States at (800) 762-2974, outside the United States at (317) 572-3993 or fax
(317) 572-4002.
Wiley also publishes its books in a variety of electronic formats. Some content that appears in print may
not be available in electronic books. For more information about Wiley products, visit our web site at
www.wiley.com.
Library of Congress Cataloging-in-Publication Data:
DiMarco, John, 1969–
Digital design for print and web : an introduction to theory and techniques / by John DiMarco.
p. cm.
Includes bibliographical references and index.
ISBN 978-0-470-39836-4 (pbk. : alk. paper) 1. Commercial art—Data processing. 2. Graphic arts—Data
processing. 3. Web sites—Design. I. Title.
NK1520.D56 2009
741.6--dc22
2009033990
Printed in the United States of America
10 9 8 7 6 5 4 3 2 1

98364ffirs.indd 4 2/17/10 9:49:46 PM

 To my partner and my love, Kimberly, and my boys, David and Jack.

98364ffirs.indd 5 2/17/10 9:49:46 PM

98364ffirs.indd 6 2/17/10 9:49:46 PM
 Contents
Preface . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . xi
Acknowledgments . . . . . . . . . . . . . . . . xiii

Part One   Theory and Principles . . . . . . . . . . . . . 1

Chapter 1 Communication Goals . . . . . . . . . . . 3
Chapter Objectives . . . . . . . . . . . . . . . . 3
What Is Graphic Communication? . . . . . . . . . . 4
Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
What Is Information? . . . . . . . . . . . . . . 9
Principles and Goals: Design for Information . . . . . 10
Persuasion . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
What Is Persuasion? . . . . . . . . . . . . . . 14
Principles and Goals: Design for Persuasion . . . . . . 17
Education . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
What Is Education? . . . . . . . . . . . . . . 18
Principles and Goals: Design for Education . . . . . . 19
Entertainment . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
What Is Entertainment? . . . . . . . . . . . . . 21
Principles and Goals: Design for Entertainment . . . . 21
References . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
Notes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

Chapter 2 Design: Definition and Devices . . . . . . . . 27

Chapter Objectives . . . . . . . . . . . . . . . 27
Design as a Problem-Solving Tool . . . . . . . . . . 28
What Is Design? . . . . . . . . . . . . . . . 28
Design Devices . . . . . . . . . . . . . . . . . 44
Space, Format, and Structure . . . . . . . . . . . 44
References . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56

Chapter 3 Design: Elements and Principles . . . . . . . 59

Chapter Objectives . . . . . . . . . . . . . . . 59
The Visual Pieces . . . . . . . . . . . . . . . . 60
Line . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
Shape . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61
Texture . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62
Value . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62
Color . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63
Type and Typography . . . . . . . . . . . . . . 73
Design Principles . . . . . . . . . . . . . . . . 83
Evaluating and Critiquing Your Work . . . . . . . . 93
References . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94

98364ftoc.indd 7 1/15/10 1:06:11 PM

 viii Contents

Chapter 4 Conceptualization and Planning . . . . . . . . 97

Chapter Objectives . . . . . . . . . . . . . . . 97
Inspiration . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98
Seven-Step Design Process . . . . . . . . . . . . 98
Identify . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99
Research . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101
Target . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103
Conceptualize . . . . . . . . . . . . . . . . 104
Create . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
Revise . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108
Evaluate . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108
Digital Design Project Types . . . . . . . . . . . . 108
Possibilities . . . . . . . . . . . . . . . . . 108
Annual Reports and Business Reports . . . . . . . 110
Announcements, Invitations, and Postcards . . . . . 110
Advertising . . . . . . . . . . . . . . . . . 111
Books . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112
Brochures and Collateral . . . . . . . . . . . . 114
Calendars . . . . . . . . . . . . . . . . . 115
Catalogs . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115
Direct Mail and Direct Response . . . . . . . . . 116
Environmental Graphics . . . . . . . . . . . . 116
Internet Design . . . . . . . . . . . . . . . . 118
Letterhead and Stationery (Corporate Identity) . . . . 119
Logos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121
Newsletters . . . . . . . . . . . . . . . . 122
Packaging . . . . . . . . . . . . . . . . . 123
POP, Signs, and Billboards . . . . . . . . . . . . 124
Posters . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124
Publication Design . . . . . . . . . . . . . . 127
References . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129

Part Two   Techniques . . . . . . . . . . . . . . . . 131

Chapter 5 Raster Graphics . . . . . . . . . . . . . 133
Chapter Objectives . . . . . . . . . . . . . . . 133
Digital Imaging and Raster Graphics . . . . . . . . . 134
Raster Graphics for Print and Web . . . . . . . . . 135
Raster Graphics Techniques . . . . . . . . . . . . 136
Document Setup . . . . . . . . . . . . . . . 137
Layers and Compositing . . . . . . . . . . . . 140
Selections . . . . . . . . . . . . . . . . . 144
Masks . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 158
Color . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161
Shape Basics . . . . . . . . . . . . . . . . 167

98364ftoc.indd 8 1/15/10 1:06:15 PM

 Contents ix

Retouching Basics . . . . . . . . . . . . . . 169

Type in Digital Imaging Applications . . . . . . . . 177
Bitmap Filters . . . . . . . . . . . . . . . . 180
Layer Effects . . . . . . . . . . . . . . . . 181
Final Output for Print . . . . . . . . . . . . . 184
Final Output for Web . . . . . . . . . . . . . 188
Design Assignment . . . . . . . . . . . . . . 190
Online Movie Lessons . . . . . . . . . . . . . . 191
Bibliography . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191

Chapter 6 Vector Graphics . . . . . . . . . . . . . 193

Chapter Objectives . . . . . . . . . . . . . . . 193
Digital Illustration and Vector Graphics . . . . . . . . 194
Vector Graphics for Print and Web . . . . . . . . 194
Vector Graphics Techniques . . . . . . . . . . . . 196
Document Setup . . . . . . . . . . . . . . . 197
Layers and Templates . . . . . . . . . . . . . 198
Color . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201
Shapes and Paths . . . . . . . . . . . . . . 208
Typography . . . . . . . . . . . . . . . . . 221
Final Output for Print . . . . . . . . . . . . . 226
Final Output for Web . . . . . . . . . . . . . 226
Design Assignment . . . . . . . . . . . . . . 226
Online Movie Lessons . . . . . . . . . . . . . . 227
Bibliography . . . . . . . . . . . . . . . . . 227

Chapter 7 Digital Page Layout for Print . . . . . . . . 229

Chapter Objectives . . . . . . . . . . . . . . . 229
Page Layout Techniques . . . . . . . . . . . . . 232
Document Setup . . . . . . . . . . . . . . . 232
Using Color . . . . . . . . . . . . . . . . . 240
Text and Typography . . . . . . . . . . . . . 245
Working with Images . . . . . . . . . . . . . 257
Design Assignment . . . . . . . . . . . . . . 263
Online Movie Lessons . . . . . . . . . . . . . . 265
Bibliography . . . . . . . . . . . . . . . . . 265

Chapter 8 Web Site Design and Development . . . . . 267

Chapter Objectives . . . . . . . . . . . . . . . 267
Creating a Web Site . . . . . . . . . . . . . . . 269
The Design and Development Process . . . . . . . 270
Web Design and Development Techniques . . . . . . 276
Web Design and Graphics Techniques . . . . . . . 276
Web Development Techniques . . . . . . . . . . 296

98364ftoc.indd 9 1/15/10 1:06:18 PM

 x Contents

Behaviors . . . . . . . . . . . . . . . . . 312
Uploading Files to the Internet . . . . . . . . . . 319
Design Assignment . . . . . . . . . . . . . . 322
Online Movie Lessons . . . . . . . . . . . . . . 322
Bibliography . . . . . . . . . . . . . . . . . 322
Figure Credits . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323

Index . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 327

Appendices and online movie lessons are available at www.wiley.com/

go/digitaldesign.

98364ftoc.indd 10 1/15/10 1:06:18 PM

 Preface

Digital Design for Print and Web: An Introduction to Theory, Principles, and ­Techniques
was written to help people succeed with digital design. It is a learning product
that incorporates both video lessons and an in-depth textbook written from two
perspectives—that of a student, and that of a teacher.
First I put myself in the shoes of a new designer or design student caught up
in a frenzy of information. The melding of new technology, techniques, and prin-
ciples causes many inexperienced designers to default to honing their computer
skills, rather than establishing their design sense. This is dangerous: it creates
a backlash against the creative process, which requires us to think creatively
and then produce—not the other way around. As tools and technology become
increasingly accessible—and powerful—I see this problem among more and
more students.
To learn design, you need to recognize it and extract its principles for use in
your own work. To be a digital designer, you must marry the principles of design
to software techniques. You are thus engaged in using theory in practice. That
is what this book is about. It will help you discover the principles of design and
understand the most vital digital design techniques used today. Along the way,
you will learn by seeing real-world design examples from highly prominent
designers and artists. Then you will learn by doing, using step-by-step examples
and tutorial movies.
As a teacher of digital design, I have come to realize that I must deliver les-
sons in principles, techniques, and technology. Having only two of the three
components in my lectures jeopardizes the learning experiences of my stu-
dents. Finding teaching resources, especially textbooks, is difficult; most simply
don’t deliver the depth and breadth of coverage needed to teach both theoreti-
cally and pragmatically. When teaching digital design in the past, I have often
been forced to use several books for a single course—or no book at all—simply
because no one book could provide both the theory and practical application
that I felt I must convey to my students. That is why I wrote this book: a text
that can be used in a classroom and that can serve as a valuable professional
resource after the formal learning concludes. This text covers and connects
introductory theoretical design foundations and industry standard techniques
for visual communication problem solving using print and Web media.

98364fpref.indd 11 1/21/10 7:32:00 PM

 xii Preface

Although the text presents several different industry-standard software

applications, the book is technique driven rather than software driven. The
techniques are applied to digital design problem solving across software titles
and versions. The book aims to provide value to small lab settings that demand
hands-on instructors as well as to larger courses planned around instructor-
driven lectures and demonstrations that encourage experienced students
to explore software techniques on their own. Inspiration is provided through
images from classic and contemporary designers.
Part One presents introductory design and graphic communication con-
cepts and principles. Theoretical coverage includes a concise design overview
surveying communication goals and fundamental design principles, using
historical, professional, and student images of digital print design, Web design,
Web graphics, digital imaging, and digital illustration.
Part Two introduces technical coverage, providing a primer of basic to
intermediate digital design techniques for students of communication design,
graphic design, computer graphics, and media graphics.

Unique Features
•• Over two hundred historical and professional illustrations of design con-
cepts, print design, Web design, Web graphics, digital imaging, and digital
illustration from world-renowned designers and design firms as well as
students.
•• Coverage of theory and practice in one text.
•• Online tutorial movies for each chapter to support classroom lectures, stu-
dent assignments, and lab sessions.
•• Design assignments for in-class or homework assignments.
•• Illustrated, step-by-step techniques.
•• A comprehensive connection between theory and practice.
•• Critical terms and techniques combined with short treatments to provide a
thorough primer for new learners.
•• Advanced production projects online for accelerated students.
•• Progression toward print and Web project development.
•• Pedagogical tools including chapter objectives, key design concepts, design
assignments, endnotes, and additional bibliographic resources.

98364fpref.indd 12 1/21/10 7:32:00 PM

 Acknowledgments

This book was a team effort. Following are the people who helped make it come
together.

The Team at Wiley

I am thankful to the team at John Wiley & Sons who made my vision a reality.
Senior editor Margaret Cummins and her assistants Leslie Saxman and Lauren
Poplawski worked hard to mold my ideas into a publication that would impact
the lives of students and professionals across the world. Margaret walked me
through this project, sharing her wealth of experience and expertise freely. She
challenged me to develop a book that would refresh the digital design publica-
tion market and enable people who read it to learn critical principles and tech-
niques in a way that is clear, comprehensive, and innovative. I also need to thank
senior production editor David Sassian and copyeditor Andrew Miller for polish-
ing the manuscript into a finished work.

Contributors to This Book

I was so fortunate to connect with a wealth of great creative professionals when I
was writing this book. These designers, photographers, and design history icons,
as busy as they are, were kind enough to respond to the requests I sent them for
images of their work. Those images helped make this book beautiful and practi-
cal, and I am grateful to each one of them for their contribution to my small piece
of history.
James Biber of Pentagram Design
Michael Bierut of Pentagram Design
Michael Calandra
Kristen Crawford
Hillman Curtis of Hillman Curtis Inc.

98364flast.indd 13 1/15/10 1:06:21 PM

 xiv Acknowledgments

Greg D’Onofrio of Kind Company

John Fekner
Brian Fendt
Kevin Fornito
Michael Gericke of Pentagram Design
Milton Glaser of Milton Glaser Studio
Luke Hayman of Pentagram Design
Kitt Hendricks of Pentagram Design
Julia Hoffmann, Creative Director, Museum of Modern Art (MOMA)
Angus Hyland of Pentagram Design
Don Leicht
Domenic Lippa of Pentagram Design
Alvin Lustig
Elaine Lustig Cohen
Richard Kirk Mills
Justus Oehler of Pentagram Design
Susannah McDonald, Archivist at Pentagram Design
Abbot Miller of Pentagram Design
Micha Riss of Flying Machine
Stefan Sagmeister of Sagmeister Inc.
Paula Scher of Pentagram Design
Jee Won Sin
Tommy Spero of Soul Associates
DJ Stout of Pentagram Design
Lisa Strausfeld of Pentagram Design
Richard Rex Thomas
Steve Watson of Turnstyle

98364flast.indd 14 1/15/10 1:06:21 PM

 Acknowledgments xv

Special Thanks
My former student, and now my friend and colleague, Kristen Crawford pro-
vided many of the illustrations and figures in this book, working through my
sometimes cryptic requests. Her tireless dedication to this project was instru-
mental to its success. I am thankful to have met Kristen and value her friendship.
My former students Brian Fendt, Kevin Fornito, and Michael Calandra gra-
ciously provided their photography and artwork for the in-text examples and
learning movies.
Richard Rex Thomas wrote a special appendix on digital photography for the
book. I am thankful to Rex for taking time out of his busy life to give my readers a
chunk of his expertise.

My Mentors
Dr. Frank Brady has given me the opportunity to succeed at the institution that
I love, St. John’s University, and the guidance I constantly need to navigate aca-
demia and achieve my goals. I cherish my relationship with him and am honored
to receive kind mentoring from such an accomplished scholar. I also need to
thank Dean Kathleen Voute MacDonald of St. John’s University, who has sup-
ported my professional projects and research efforts from the beginning of my
journey at St. John’s. Dr. Richard Smiraglia has been a foundation for learning
and taught me how to perform research and write effectively. Finally, my former
professors (whom I now call friends), John Fekner and Rick Mills have guided
me to embrace a life of creativity—something I will cherish forever.

My Students
I am grateful to the many students who inspire me every day and allow me to
pay it forward as much as I can. They make me constantly consider the clarity of
my teaching and my mission in life.

98364flast.indd 15 1/15/10 1:06:21 PM

 xvi Acknowledgments

My Family and Friends

Nothing happens in my life without my most important support system, my
family and friends. My wife Kimberly is my partner, my love, and my life. My
boys, David and Jack, bring me joy and pride, and I only hope that I can help
them grow into people who find true happiness and make a difference in
society.
My parents, John and Frances DiMarco, show me the love and support that
has helped me to pursue my dreams. My sisters, Margaret and Roseann; my
brother Jerry; Gina and Richard; Corinne, Dylan, Tristan, and Ricky; and Alexis
and Joey; Aunt Marie and Uncle Billy are constant sources of support and hap-
piness. I must sincerely thank my extended family who treat me like one of their
own: Karen, whom we miss dearly; Paul and Anell; Paul and Ginger; Brianna,
Tori, Justin, Uncle Richie, and Aunt Chrissie; Jill and Joe; Julia, Jay, and Chris;
Peyton, Josh and Matt; Aunt Barbara and Uncle Vinny; little Vinny and William;
Aunt Cynthia, Brian and Eric; the DeAngelo and Molé families; and finally, our
Babci, Florence Borowski. Our best friends and the godparents to my son, Steve
and Debbie Demeo, are truly special. I am truly grateful to have such caring
people in my life.

98364flast.indd 16 1/15/10 1:06:21 PM

 Part One
Theory and Principles

98364c01.indd 1 2/17/10 9:45:32 PM

98364c01.indd 2 2/17/10 9:45:36 PM
 Chapter 1
Communication Goals
Chapter Objectives
Define graphic
communication.
Identify and define communi-
cation goals: information,
persuasion, education, and
entertainment.

98364c01.indd 3 2/17/10 9:45:36 PM

 4 PART ONE Theory and Principles

What Is Graphic Communication?

Graphic communication is the result of a long evolution of tools and tech-
niques. That evolution was greatly accelerated by the establishment of modern,
industrial societies—and graphic communication itself greatly contributed
to modern social and economic development, to the extent that today visual
communication is a readily identifiable force in the growth of both Western and
Eastern “postindustrial” information economies.
According to historical literature, graphic communication has taken as long
as 30,000 years to evolve (Meggs 1998). The role of the visual communica-
tor—and the function of communication—developed slowly: cave paintings
done between 15,000 and 10,000 B.C., the invention of writing with picto-
graphs in Mesopotamia (3100 B.C.), the invention of paper and Chinese relief
printing (second century A.D.), the rise of late medieval illuminated manuscripts
(eighth century A.D.), and the breakthrough of movable type in Europe (1450
A.D.) all contributed to that development. Investigation of communication
design over the last century reveals patterns of technological, economic, occu-
pational, spatial, and cultural development that can be attributed to the creation
of an information-driven economy and society that relies on communication
design and technology for stability and growth.
Although enhanced and changed by modern technology, including software
and computers, the basics of communication have essentially remained the
same through the millennia. Communication is a process that requires a sender
(the designer), a message (information or an effort to persuade), a medium (the
delivery platform), and a receiver of that message (the audience). Communication
comes in various forms and is delivered in various media, or platforms for com-
munication delivery. These media include all forms of printed paper or material
(books, magazines, newspapers, brochures, flyers, signage, and billboards), the
Internet, mobile phones and handheld devices, television, radio, CDs and DVDs,
videos, video games, and films. Media transmitted to mass audiences is called
mass media; it includes television, film, recordings, mobile technology, magazines,
books, the Internet, and radio. Conversely, a brochure, part of a collection of col-
lateral material, may only be seen by a few people.
Communication and media futurist Marshall McLuhan theorized that “the
medium is the message,” meaning that we absorb and judge messages based on
how they are delivered (Benedetti and deHart 1997). If we see an advertisement
in a newspaper, we initially perceive it as factual simply because it comes to us via

98364c01.indd 4 2/17/10 9:45:36 PM

 Chapter 1 Communication Goals 5

the mass media. Then, we step back and decipher the message to determine if it
can be trusted, and to what level it can be absorbed and used by us; this process
is part of media literacy. In all forms of communication, judicious design and pro-
fessional production values therefore become vital to the success of a message.
The final product—how it looks and performs visually—becomes a factor in the
value of the communication and how it meets its goal. The content, design, and
medium (output) make up the complete message, and each has an effect on the
communication’s perceived credibility and persuasiveness.

Figures 1-1, A and B (overleaf) ​This brochure and Web page for the Tawkin’ New Yawk City
Walls art exhibit combines panoramic photographs of New York City with classic graffiti
stencil type that is lit up like a sign in Times Square. The copy takes a stab at the stereotypical
New York accent. The exhibit’s theme is that the walls of New York City are always talking to us
through street art and design. Design by Jeewon Shin.

98364c01.indd 5 2/17/10 9:45:44 PM

 6 PART ONE Theory and Principles

Figure 1-1B

98364c01.indd 6 2/17/10 9:45:59 PM

 Chapter 1 Communication Goals 7

Communication can be written, as with copywriting and poetry. It can be

visual, as with graphic design and fine art. It can be verbal, as with speech or
song, or nonverbal, as with body language, dance, or instrumental music. This
book focuses on visual communication and production in print (i.e., on paper)
and on the Web. Figure 1-2 ​Sensual:
The goals of such messages are to inform, to persuade, to educate, or American Institute of
Graphic Arts (AIGA)
to entertain. These goals overlap in many instances, but ultimately we plan Detroit poster designed
communication vehicles such as brochures, Web sites, advertisements, com- by Stefan Sagmeister.
Arresting imagery is
mercials, animations, posters, flyers, books, magazines, video games, films, used to convey the
newspapers, and presentations with one specific goal in mind. For example, a message that creating
design can be painful.
children’s site could have the specific communication goal of educating children Art direction by Stefan
in math techniques. That central goal Sagmeister.
may be enhanced by using entertain-
ment in the content of the site—for
example, interactive games and ani-
mation that explain math techniques
in a fun, engaging way. A newspaper
attempts to deliver news that informs
the reader quickly and efficiently by
using headline text, charts, and graphs.
When newspapers print sensual or
shocking images, although the main
goal may be to inform, the effect may
be also to elicit an emotional response
from readers.
Paul Martin Lester (2006, 50–51)
outlined two ways that we process
communication: sensually and percep-
tually. These differing pathways have
been studied by scientists and other
researchers. The sensual process, that
which leads from sensation to visual
communication, occurs when our eyes
see visual forms and our brain takes the
sensations (visual input) and makes
a coherent image (also known as a
gestalt). Perceptual processing occurs

98364c01.indd 7 2/17/10 9:46:06 PM

 8 PART ONE Theory and Principles

when our brains make immediate meaning from an image we see, such as that
of a traffic light. The gestalt principle states that we see the whole before we
identify the parts. Our brains separate wholes into parts to establish a figure
(foreground) and a ground (background). When we can visually stabilize the
parts into a whole image and identify figure and ground, we can make visual
sense of an image. Combining images creates new meanings from the identifi-
cation of associated symbols.
Perception to visual communication occurs when we see images beyond the
sensations and assign them complex meanings. An approach to understand-
ing perception is semiotics, the study of signs. Signs have complex cultural
meanings and can be seen in three ways: iconic, indexical, and symbolic (Lester
2006, 52–57). We are guided by iconic signs in everyday life: iconic signs are
intended to be true representations of what they present—such as a photo-
graph. Indexical signs have a logical connection to what they represent, such
as dark clouds as a sign of stormy weather or falling snow as a sign of winter.
Symbolic signs forge a cultural or social connection between an image or object
Figure 1-3 ​Perceptual:
and what it represents. Therefore, symbolic signs take on different meanings for
This poster for Neenah
Paper uses a single different audiences—as in the case of a flag, monument, or style of dress.
punctuation mark—an As designers, we create a series of signs each time we create imagery. Our
apostrophe—to sym-
bolize the gun’s trigger. focus on the goals of a communication helps ensure that we create meaningful,
The deeper meaning simple, and understandable signs. Creating thoughtful communication requires
is that the apostrophe
is responsible for let- researching the audience, recognizing its cultural and societal viewpoints, and
ter elimination. Art delivering simple, clear messages that connect with its need or ability to be
direction by Stefan
Sagmeister. informed, persuaded, educated, and entertained. Indeed, using communication
with the intended goal of informing, persuading, educat-
ing, or entertaining is the applied focus of digital design.
The pervasive, all-encompassing power of digital
information and communication technologies
have given us a potent platform for gathering
data, sculpting it into meaningful infor-
mation, and producing designs that can
be delivered via print, Web, broadcast,
mobile technology, or industrial material.

98364c01.indd 8 2/17/10 9:46:10 PM

 Chapter 1 Communication Goals 9

Information
What Is Information?
Information is a raw material of—and core ingredient in—all designs and is part
of all communication goals. Information is gathered in myriad ways and then
adapted to fit the goal of the communication—whether to inform, persuade,
educate, or entertain. We must have information in order to create a design.
Information is structured data. Data consists of random bits and pieces that
can be seen all around us and can be gathered. We process data to create infor-
mation that has meaning and contextualizes our reality. Numbers are a great
example of data. Random numbers have little meaning to us, but when they are
placed in a context, such as a birthday, on a player’s uniform, or in a name (such
as Louis XIV), they become information with meaning.

Figure 1-4 ​In this redesign of Time magazine, the infographic transforms data into meaningful
information through thoughtful illustration and the dominance of some design elements over
others. Design by Luke Hayman.

98364c01.indd 9 2/17/10 9:46:17 PM

 10 PART ONE Theory and Principles

Information design arranges

chunks of data and information to
inform the viewer. Information-focused
designs communicate to us each day
as we stop at a stop sign, read a train
schedule, or watch the weather report
on the evening news. Information
designs are seen in newspapers, news-
casts, calendars, timelines, charts,
corporate reports, news Web sites, and
instructional materials.
The meaning attached to informa-
tion design can be purposeful, as in a
campus map, or it may be lifesaving,
as in an emergency exit sign. Informa-
tion design must have high fidelity in
meaning and visual strength in exe-
cution-because it guides the viewer
during action. People must navigate
through a Web site in order find
information (text, photos, video, and
audio content). Similarly, when read-
Figure 1-5 ​This Web
page for Art Projects ing a newspaper, people must navigate through various articles and sections
International provides in order to find information (stories, box scores, and ads) meaningful to them.
small multiples of
information in the form Although there is an element of curiosity (looking for things) and discoverabil-
of symmetrical thumb- ity (finding things) in print and Web interactions, information design—both for
nails to unify the visual
as a whole. Design by
print and the Web—works to guide a viewer toward meaning as quickly as pos-
Kind Company. sible. In print design, the message must be read, understood, and processed by
the viewer so it can be acted upon. This is known as legibility. In Web design,
it is known as usability. The concepts of legibility and usability are discussed
further in part 2 of this book.

Principles and Goals: Design for Information

When creating designs for information, decisions related to what viewers
want—and what they need to be informed—become critical to success, and
smart choices must be made based on the product definition, the audience, the

98364c01.indd 10 2/17/10 9:46:19 PM

 Chapter 1 Communication Goals 11

environment, the development tools, and available raw materials. Decisions

about text, images, and technology, which are needed to develop and deliver
the message, should always be planned out.
Structure is the key component in information graphics (also known as
infographics); achieving the proper gestalt (unification of the parts) leads to
understanding on the part of the viewer or user. Therefore, information design-
ers frequently use fact boxes, tables, diagrams, and illustrations. In his classic
text Envisioning Information, Edward Tufte describes the flat, two-dimensional
paper or video/computer screen media used in information design as “flatland.”
“Escaping flatland,” states Tufte, is a key goal in designing the presentation of
information (Tufte 1990, 12). He promotes information density (quantity) and
resolving power (clarity) in information design. He suggests the following prin-
ciples to help escape flatland and build meaningful designs for information:
•• Micro/macro readings represent information that is rich in detail and in
overall structure. Micro refers to critical information that is read carefully to
extract meaning. Macro refers to the larger whole that contains the micro
components. We frequently see micro/macro readings in maps, flowcharts,
blueprints, timetables, and monuments.

Figure 1-6 ​This spread from the book 100 Baseball Icons shows how composition can be
used to present a rich overall structure (macro) using detailed visual components (micro).
Design by Kit Hinrichs.

98364c01.indd 11 2/17/10 9:46:26 PM

 12 PART ONE Theory and Principles

•• Layering and separation represent an informational structure through

overlapping elements, grids, margins, and white space. We frequently see
layering and separation in Web pages, charts and graphs, catalogs, ads,
magazines, newspapers, books, and brochures.

Figure 1-7 ​The Act French poster design uses layering of type and creates separation
using line and space. Design by Julia Hoffmann.

98364c01.indd 12 2/17/10 9:46:30 PM

 Chapter 1 Communication Goals 13

•• Small multiples represent information using repetition, consistency, mimicry,

and iconic representation. We frequently see small multiples in instruction
manuals, road maps, posters, computer interfaces, data tables, and charts.

Figure 1-8 ​This wrapping paper for AIGA presents a fun overall visual structure using
patterning. Smaller, detailed images create micro structures that can be viewed independently,
which is also fun. Design by Julia Hoffmann.

•• Color provides hierarchical value, sensation, contrast, and visual texture.1

Color is a fundamental component of all design.

Figure 1-9 ​The Alvin Lustig history site by Kind Figure 1-10 ​This poster for the 2007 Shakespeare Festival
Company uses black and white and warm colors uses sensual colors to evoke the feeling of love. Design by
to separate sets of visuals and information and to Paula Scher.
establish a stylized retro mood. Design by Kind
Company.   

98364c01.indd 13 2/17/10 9:46:54 PM

 14 PART ONE Theory and Principles

Persuasion
What Is Persuasion?
The notion of persuasion is essential to many scholars’ definitions of commu-
nication. David Berlo’s definition of communication states, “All communication
behavior has as its purpose the eliciting of a specific response from a specific
person (or group of persons)” (Berlo 1960, 16).

Figure 1-11 ​This advertising poster for the Adobe Student Design Competition
depicts a designer creating an award-winning work out of paper cups (real cof-
fee was used). This emotional approach targets the design student who identi-
fies with carefully crafted work and caffeine, as many do. Art direction by Stefan
Sagmeister. Design by Matthias Ernstberger.

98364c01.indd 14 2/17/10 9:47:03 PM

 Chapter 1 Communication Goals 15

Persuasion is central to all communication, especially digital design, and par-

ticularly as it is applied to advertising. Information is converted into persuasive
arguments during the advertising creative process (White 2007, 11). Persuasive
arguments provide controlled messages that highlight features, advantages,
benefits, and a unique selling proposition to a target audience. Persuasion is
attempted by delivering rational appeal (using factual argument) or emotional
appeal (using values, opinions, and attitudes) to bring someone to action. Action
comes in the form of buying a product or service, subscribing to an idea, donating
to a public service organization, or voting for a political candidate.

Figure 1-12 ​The pieces of a standard corporate identity package are the business card, let-
terhead, and envelope. This design mark uses repetition, shape, and color to convey a visualiza-
tion of science and media. Art direction by Stefan Sagmeister. Design by Matthias Ernstberger.

98364c01.indd 15 2/17/10 9:47:25 PM

 16 PART ONE Theory and Principles

Figure 1-13 ​For the Brands, an essential tool in persuasion, are “cre-
Barron’s logo, designer
Milton Glaser married ated in the mind,” according to Walter Landor
a strong illustration (Wheeler, 2003). Brands become the icons
with reversed serif type
that leaves no ques-
that customers look for when purchasing
tion about the brand products. Built around symbolic logos,
name or the company brands evolve into identities recogniz-
focus on book publish-
ing. Design by Milton able to consumers. The designer works
Glaser. Courtesy Milton to establish a visual icon—a logo—that
Glaser Studio.
represents the brand and creates a
channel of persuasion built on trust
and recognition. We recognize and connect to certain brands as they become
iconic, indexical, or symbolic to us. The look of the corporate identity is critical in
representing the company and its products and services.

Figure 1-14 ​Paula Scher quickly

made visual sense of the Travelers
merger with Citibank. She effortlessly
mocked up the concept on a napkin
during the pitch meeting. Design by
Paula Scher.

Figure 1-15 ​The Citi logo. Photo by John DiMarco

98364c01.indd 16 2/17/10 9:47:33 PM

 Chapter 1 Communication Goals 17

Principles and Goals: Design for Persuasion

Our goal as designers who create persuasive documents is simple in theory, but
quite challenging in practice. We must use type, image, and multimedia to bring
the viewer to an understanding of the message and a desire to act upon it. We
want the viewer to understand the feature, advantage, or benefit we are pre-
senting. We want the viewer to agree to the unique selling proposition we are
Figure 1-16 ​A digitally
pitching through the visuals we present in our persuasive designs.
created, thought-pro-
Certain elements of persuasive designs have resonance in the human mind. voking visual dominates
A design cannot be persuasive if it cannot be understood. Concentrate on one this poster, “We Are All
African,” which forges
idea for each persuasive communication. Follow these suggestions in your print a persuasive mes-
and Web designs to increase their persuasive value: sage. Design by Milton
Glaser.
•• Do research on the audience and the
competition to put you in the viewer’s
situation.
•• Use arresting or thought-provoking
images (photos or illustrations) that act
as a magnet for the viewer’s eyes.
•• Use display type (which is larger and
more dominant than the body text)
that draws the reader in. Create visually
dominant attention-seeking headlines.
•• Explain and clarify features, advan-
tages, and benefits in highly legible
body copy.
•• Use grids to arrange elements in order
of importance.
•• Use size to clarify meaning and create
visual hierarchy.
•• Use color to attract attention, group ele-
ments, indicate meaning, and enhance
aesthetics (Lidwell et al. 2003, 38).
•• Keep messages and visual elements
simple so recognition is quick.
•• Use themes to connect with the
audience.

98364c01.indd 17 2/17/10 9:47:35 PM

 18 PART ONE Theory and Principles

Education
What Is Education?
Simply stated, education is the process of transferring knowledge and skills.
Instructional design is also known as designing for education and is also used
in designing for training. The goal of education design is to translate learning
objectives (lessons) into measurable outcomes for the learner. Connecting a
lesson-based communication into a learning experience requires instructional
Figure 1-17 ​E-learning design; the designer must create engaging, understandable chunks of commu-
is used to educate nication that guide the viewer toward comprehension, application, criticism, and
employees at Canon.
This screenshot from synthesis of something that is new. We see design for education in textbooks
Canon and the Imaging (such as this one) and children’s books, online learning objects (such as interac-
Industries e-learning
course uses small mul- tive games and activities), educational brochures (like the one at your dentist
tiples and chunks to on how to properly brush your teeth), educational television and videos (Sesame
deliver the history of the
organization. Design by
Street and Blue’s Clues, for example), posters, classroom teaching materials, and
John DiMarco. e-learning courses for academic credit or corporate training.

98364c01.indd 18 2/17/10 9:47:38 PM

 Chapter 1 Communication Goals 19

Principles and Goals: Design for Education

In their book Universal Principles of Design, Lidwell, Holden, and Butler answer the
question, How can I help people learn from a design? The authors provide some
fundamental sections on how a designer can enhance the learning experience
for the viewer.
•• Use chunks (small units) of information in designs. Chunking involves com- Figure 1-18 ​Children’s
bining many units of information into smaller units, or chunks, so it is easier books are educational
design projects. They
to remember the information (Lidwell et al. 2003, 30). Using bulleted lists, require the designer to
tables, and short paragraphs of text helps the learner grasp topics and avoid focus on using com-
munication to educate
overload when absorbing new information. and entertain through
design and, most
•• Use hierarchy in designs for education. Using trees, nests, and stairs in
importantly, illustration.
educational graphics helps the viewer make relationships to the mate- Design and illustration
rial presented and emphasizes by Milton Glaser.

the importance of each element

(Lidwell et al. 2003, 104).
•• Pursue legibility at all costs in design
for education, because it is critical
to understanding. Legibility ensures
that items are as clear and simple
as possible so that the viewer can
digest the information without ques-
tions. Using contrast, space, type,
and images consistently helps build
legibility in your education designs.
•• Use mental models to illustrate con-
cepts that involve user experience
and how something works (Lidwell
et al. 2003, 130). Use real-life mod-
els if available and appropriate, but
do not use models that are not spe-
cific to the task. The design should
incorporate the real event and the
expected outcome in order to cre-
ate scenario-based learning. Mental
models are used in simulations. For

98364c01.indd 19 2/17/10 9:47:40 PM

 20 PART ONE Theory and Principles

example, flight simulators teach pilots how to use aviation instrumenta-

tion without being in planes. For the designer to understand the model and
to grasp key interactions, he or she should use the model in real life first,
before—as well as during—the design process, if possible.
•• Use progressive disclosure in education and instructional designs to man-
age complex information so that it is displayed only at the necessary time
(Lidwell et al. 2003, 154). Give viewers only what they need to learn at that
particular moment. New, more complex information should be discov-
ered upon request or after simpler information is digested. In print design,
progressive disclosure is seen in footnotes, appendices, and instructions.
Instruction manuals guide the reader toward learning about a product by
revealing more complex features as the reader gets deeper into the manual’s
contents. In Web design, progressive disclosure is seen by clicking a button
labeled More or Next. Web-based training, also known as e-learning, uses
progressive disclosure to pace the learner through the materials and to give
relevance to each chunk of information being presented.

Figure 1-19 ​The Sugar interface design for the One Laptop per Child Foundation is built
for intuitive operation and uses a mental model to represent neighborhoods. Design by
Lisa Strausfeld.

98364c01.indd 20 2/17/10 9:47:48 PM

 Chapter 1 Communication Goals 21

Entertainment
What Is Entertainment?
Dictionary.com defines entertainment as “something affording pleasure, diver-
sion, or amusement, esp. a performance of some kind.”2 Design for entertain-
ment is seen in fine art, television programs, plays, animation (for TV, Web, and
Figure 1-20 ​The A&E
gaming), video games, films, books, magazines, movies (on television or the Web site is built to
Web), e-books, and digital video on the Web. entertain and persuade
the viewer to explore
the program offerings
Principles and Goals: Design for Entertainment and visit the site’s ban-
ners and links.
Entertainment design requires focus on
creating an art form that has the ability to
engage the viewer or listener to appreciate
a product emotionally and intellectually
(Pramaggiore and Wallis 2008, 3). The
basic framework of items that you would
need to focus on when designing for
entertainment are:
•• Narrative or documentary (the story
and the writing: fiction or nonfiction)
•• Cinematography (the camera work:
shot setups, framing, lighting)
•• Staging (the set design: stage or
screen)
•• Audio (dialogue and sound effects)
•• Characters (the talent: actors or
animations)
•• Visuals (titling, images, special
effects)
•• Style (the look and feel of the details)
•• Delivery medium (television, print
vehicle, Web site, DVD, video,
CD-ROM, movie theater, stage,
concert hall).

98364c01.indd 21 2/17/10 9:47:51 PM

 22 PART ONE Theory and Principles

Entertainment design as a visual product (not a manuscript of text only)

relies upon images and narrative to create connection with the viewer. The
digital design of visual entertainment content is seen extensively in works with
moving images, such as movies and animations. Entertainment design is also
seen in the packaging of entertainment content and news, such as posters, CD
and DVD covers, books, digital videos, Web sites, and magazines.

Figure 1-21 ​This poster

for recording artist Lou
Reed’s album Set the
Twilight Reeling uses
handwritten typog-
raphy over a tightly
cropped photograph
of the artist to transfer
the personal emotions
embedded in the lyrics.
Art direction and design
by Stefan Sagmeister.

98364c01.indd 22 2/17/10 9:47:55 PM

 Chapter 1 Communication Goals 23

Figure 1-22 ​The Hillman Curtis Web site is a functional business promotion site as well as an
entertainment portal showcasing short films shot and designed for both Web and broadcast
output. Design by designer and filmmaker Hillman Curtis.

98364c01.indd 23 2/17/10 9:47:57 PM

 24 PART ONE Theory and Principles

References
Benedetti, Paul, and Nancy deHart. 1997. On McLuhan: Forward through the
rearview mirror. Cambridge: MIT Press.
Berlo, David K. 1960. The process of communication: An introduction to theory and
practice. San Francisco: Rinehart.
Holtzschue, Linda. 2006. Understanding color: An introduction for designers.
Hoboken, NJ: John Wiley & Sons.
Lidwell, Paul, Kritina Holden, and Jill Butler. 2003. Universal principles of design.
Gloucester, MA: Rockport.
Lester, Paul. 2006. Visual communication: Images with messages. Belmont, CA:
Thomson Wadsworth.
Meggs, Phillip. 1998. A history of graphic design. New York: John Wiley & Sons.
Pramaggiore, Maria, and Tom Wallis. 2008. Film: A critical introduction. London:
Laurence King.
Tufte, Edward. 1990. Envisioning information. Cheshire, CT: Graphics Press.
Wheeler, Alina. 2003. Designing brand identity: A complete guide to creating,
­building, and maintaining strong brands. Hoboken, NJ: John Wiley & Sons.
White, Alex W. 2007. Advertising design and typography. New York: Allworth
Press.

98364c01.indd 24 2/17/10 9:47:57 PM

 Chapter 1 Communication Goals 25

Notes
1. Holtzschue (2006, 30) writes that sensation is the body’s response to
stimulus.
2. http://dictionary.reference.com/browse/entertainment

98364c01.indd 25 2/17/10 9:47:57 PM

98364c02.indd 26 1/15/10 1:07:46 PM
 Chapter 2
Design: Definition
and Devices
Chapter Objectives
Define design as a
­problem-solving tool
for communication.
Introduce basic design types.
Identify modern, functional
influences.
Identify and integrate mod-
ern, functional design
devices.
Explore exemplary and
inspirational images from
a variety of artists and
designers.

98364c02.indd 27 1/15/10 1:07:46 PM

 28 PART ONE Theory and Principles

Design as a Problem-Solving Tool

What Is Design?
A noun and a verb, design has a variety of meanings. As a verb, design desig-
nates an activity. To design something is to conceive, invent, or create to solve a
problem. As a noun, design designates a visual or industrial composition. Con-
necting the two, we can define design as a visual or industrial composition that
solves a problem.
Design is a process and a tool. We see the residual effects of design in new
and improved products and technological innovation. On the industrial side of
design, let’s use automobiles as an example. A major automobile safety prob-
lem is the head-on car crash. A head-on crash may cause a driver or passenger
to be catapulted out of the vehicle upon impact, causing serious or lethal injury.
To solve this problem, industrial designers first invented lap-only seatbelts.
Lives were saved as time went on. However, research showed that injuries still
occurred, because passengers were getting injured from the whip of their upper
bodies into the dashboard. So the seatbelt was redesigned to add a shoulder
harness. The shoulder harness was better, but it still did not offer protection
if the vehicle crumpled into the occupants during a crash. Recognition of that
problem spawned the design of the airbag for drivers and front passengers. Still
not good enough. Passengers in the front and back seats can be injured or killed
when there is a side impact crash. Problems move design, and design moves
innovation forward. The latest innovation in automobile safety is the side curtain
airbag.
Can you see how design spirals through innovation and creation to solve
problems through iterations and process? The iterations, also known as ver-
sions, help the designer build on the notion that form follows function, meaning
that we must solve the problem at its core initially. This requires us to get the
function and purpose clear; only then can we think about form and the aesthetic
aspects of the project.

98364c02.indd 28 1/15/10 1:07:46 PM

 Chapter 2 Design: Definition and Devices 29

Figure 2-1A ​This cover for Creativity magazine shows how form is translated through clear,
functional type and image. Design by Michael Bierut.

Figure 2-1B ​This Web site for Hillman Curtis Inc. shows how form is translated through clear,
functional layout. Design by Hillman Curtis.

98364c02.indd 29 1/15/10 1:07:51 PM

 30 PART ONE Theory and Principles

Design is not simply a final result; design is a spiraling process that is used to
solve a problem and achieve a goal. So, what are the problems we work to solve
as digital designers? The problems we solve, through visual communication
and multimedia communication, are rooted in the communication goals of our
clients. The problem could be that more products need to be sold; we therefore
focus on design for persuasion. The problem could be that we need to tell the
story of a great event or person; we therefore focus on design for entertain-
ment. The problem could be that we need to guide people to a destination; we
therefore focus on design for information. The problem could be that we need to
transfer knowledge about how to do something; we therefore focus on design
for education. Remember, the problem exists in the communication goal we are
trying to achieve. We have to figure out who our audience is and how to inform,
persuade, educate, or entertain them using print or Web media. In many cases,
we must pursue multiple goals. We want the viewer to see the communication,
read the message, and act upon it.

Figure 2-2 ​Milton Glaser’s classic logo I Heart (love) NY was initially created for the New
York State Department of Economic Development to promote tourism. After the September 11
attacks on New York City, the mark’s design was updated to communicate a message of hope
and unity. The logo is a cultural icon that is adored worldwide. Design by Milton Glaser.

98364c02.indd 30 1/15/10 1:07:54 PM

 Chapter 2 Design: Definition and Devices 31

Figure 2-3 ​Seattle design firm Turnstyle shows modern design influence with clear commu-
nication and legibility in BrandScents, a series of self-promotion air fresheners that focus on
client brand awareness. Design by Turnstyle.

In Edward Tufte’s 2003 manifesto on the evils of bad presentation design,

The Cognitive Style of PowerPoint, he warns that “the tools are not the content…the
content is the content and those who create content must care how it is presented
in the form of quantity, style, pace, and most importantly, message” (Tufte 2003).
The tools of design are whatever you have. We use pencils, markers, and paper to
create two-dimensional designs on paper. We use cameras, scanners, comput-
ers, and digital design software to create computer graphics, printed page layouts,
animations, and Web pages that move into the realm of 3-D virtual design and
4-D time-based design. But the tools do not make the designs. The designer must
find the solution through knowledge of the client, source materials, and calculated
methods. The next section provides broad information on modern styles.

Modern Influence
The Industrial Revolution spawned innovations in manufacturing that created
an increased need for graphic communications. As the United States, England,

98364c02.indd 31 1/15/10 1:07:56 PM

 32 PART ONE Theory and Principles

and most of Europe began this shift toward mass production, technologies such
as photography and lithographic printing provided the production tools needed
to deliver information to mass audiences. The modernism in commerce was
fueled by modernism in the art and design disciplines. Modernism movements
in design gave birth to functional design and challenged designers to create
meaningful communications based on predetermined standards and formats,
including posters, brochures, book covers, magazine designs, and advertise-
ments (Meggs 2006).
Tools and techniques used by designers today were influenced by modern-
ism; these techniques include montage, collage, symmetrical and asymmetrical
typography, geometrics, and most importantly, function before form. Many
modern movements, including futurism, Dada, and de Stijl, have influenced art-
ists and designers. You can explore art history texts and archival Web sites to
get exposure to all the movements in modern and postmodern art.
To help you grasp the styles and their characteristics, I have briefly sum-
marized (and provided some treatment examples for) several modern styles—
including cubism, constructivism, Bauhaus and New Typography, American late
modern, and Swiss International—that stand out as highly influential in digital
design today. I suggest that you explore each style to build your composition
options. You can transfer and combine these characteristics into your design
projects to help find your own approaches.

Cubism
•• Cubism has aesthetic connections to modern-day digital design as it is char-
acterized by flattened forms, overlapping and intersecting planes, and the
collage of abstract forms to create a visual whole.
•• The movement was pioneered by the artists Pablo Picasso (1881–1973) and
Georges Braque (1882–1963) and occurred in two stages that included ana-
lytic and synthetic cubism (Golding 1994, 66–67).
•• Analytic cubism moved away from traditional figure modeling and perspec-
tive-based techniques, focusing on using natural forms and then abstracting
the painting to flattened shapes.
•• Synthetic cubism evolved as a visual language and was defined by the tech-
nique of collage. Introduced by Picasso as a modernist approach to assem-
bling “non-art materials” into coherent synthesized images, collage (from

98364c02.indd 32 1/15/10 1:07:56 PM

Another random document with
no related content on Scribd:
 Om våra risvålar hade jag ingenting nämnt för L:r, ty nappade det
bra vid dem, så var han oförberedd och hade nöje däraf, men hände
det, att fisket blef dåligt, kunde jag vara säker att få höra sarkastiska
anmärkningar syftande på förspilld möda, konstgjorda förhållanden
etc., ty jag kände min "pappenheimare". Dock ansåg jag bäst att i
förväg varna L:r för på stället befintliga ruskor, där krokarna kunde
fastna.

Risvålen, till hvilken vi styrde kosan, låg vid stranden omkring en

half km västerut från villan och utanför den s.k. dragonstenen.
Denna är en smal bergrygg som böjer sig på midten omkring
halfannan meter öfver vattenytan; den är närmare tio meter lång
och på midten tre meter bred samt sammanhänger med den fem
meter aflägsna stranden genom en smal sandrefvel, hvilken under
högvattentiden öfversvämmas. Klippan stupar med den mot viken
vända sidan brant ned till två à tre famnars djup, och omedelbart
därutanför låg risvålen. Vid lugnt väder kunde man i solskenet från
stenen se de sänkta ruskornas bruna och slemmiga toppar; det var
således ganska lätt att med refven undvika dem, om icke fisken drog
den in däremellan. Då vi kommit fram, ställde jag L:r att meta där
jag ansåg vara bäst på skuggsidan af vålen utåt viken, medan jag
tog platsen midt för ruskorna och Öster fick meta på solsidan. Till
beten användes de fiskar vi i ämbaret medfört, och spöna lades ut
som de blefvo färdiga samt stuckos med handändan i passande
remnor uti berget.

Alla spön voro dock icke utriggade, förrän det redan blef napp. Vi
hade tänkt hinna meta löjor mellan nappen på de stora spöna, men
däraf blef intet, ty sedan en fisk tagits, måste löjspöet läggas bort,
emedan det redan nappade på det andra. L:r hade ställt sina flöten
så, att betet var högt i solskenet, och detta måste ändras, hvarvid
jag hjälpte honom. Knappt var detta utfördt, förrän mitt spö var på
väg till sjös och jag hann just lagom att få tag i det och slänga upp
en abborre. Jag hade på detta sätt fullt göra att sköta ett spö och
fortsatte därmed, tills agnen i ämbaren blefvo så få, att jag på allvar
måste börja skaffa småfisk.

L:r hade fått sina flöten ned till lagom djup och försökte hälla ett
spö i hvardera handen, men detta gick icke ty de voro för tunga, och
medan han sökte ett ställe i berget att fästa det ena spöet uti samt
därvid drog betet i vattnet, höggs det af en stor fisk, hvilken som
han trodde ville draga honom ned i sjön från det sluttande berget.
Huru han sedan fumlande med spöet sänkte dess spets mot
vattenytan, skrann den illa fästade refven ned från spöändan. Helt
häpen stod L:r och såg efter sitt stora röda flöte, som "auf nimmer
wiedersehen" försvann i djupet, och väntade att det någonstädes
skulle flyta upp, men, då detta icke inträffade, tog han fram ur fickan
en reservref och ämnade fästa denna vid spöet. Jag afrådde honom
dock och föreslog att han hellre skulle sköta ett spö ordentligt, så
finge han fisk nog. Detta påstående besannades genast, och så
fiskade vi båda liksom snart äfven Öster endast med ett spö och
togo upp den ena abborren efter den andra.

Öster hade alldeles tagit bort flötet från refven och tog upp stora
fiskar ur mörkret nere vid bottnen. Efter en timmes ansträngande
arbete i solskenet voro agnen slut och båda ämbaren så fulla med
fisk, att flere icke rymdes i dem. Då fick L:r åter en stor fisk på sitt
spö, hvilken han icke omedelbart kunde draga upp och som därför
hann köra in mellan ruskorna i vålen. Därinne lefde han om så att
vattnet vidt omkring blef uppgrumladt af slam och äfja, hvarvid
refven fastnade så illa, att L:r ej förmådde få loss den. Nu hade det
varit bra att ha båten på platsen och det återstod intet annat, än att
skicka Öster efter den och tillika den s.k. refgaffeln.

Öster tog fiskämbaren och gick makligt och lugnt som vanligt,
medan L:r stod och höll det tunga spöet långt utsträckt ifrån sig och
småningom blef så otålig som möjligt att få upp fisken. Detta var ett
lika tråkigt som tröttsamt göra, och alltmer uppretad af Östers
dröjsmål började han gräla öfver folks oförsynthet och slarf att
gagnlöst hugga ned unga vackra träd och vräka dem i sjön, därmed
förstörande ett godt metställe. Skrattande rådde jag honom, att då
refven var så väl fast i ruskorna att fisken omöjligt kunde fara af
med spöet, lägga det att flyta på vattnet, tills Öster återkom. Men
detta riskerade han ej af fruktan, att det skulle gå med spöet som
det gick med refven och så måste jag lägga löjspöet ifrån mig och
tura med honom att hålla i hans. Äfven jag försökte förgäfves att
draga refven ur ruskan, och medan jag höll på därmed, for mitt
löjspö till sjös. En större fisk hade visst tagit den förut fastnade
löjan, och nu bogserade han spöet ut på viken med sådan fart, att
det allt emellanåt stod på ända liksom ett flöte. Däråt fick nu L:r
roligt och påstod att det kunnat gå på samma vis med hans spö om
han lagt det ifrån sig. Hvarpå jag svarade, att icke ens
Teiskohvalfisken orkade fara af med risvålen. Nu måste jag berätta
hvad jag visste om Teiskohvalfisken och naturligtvis tillägga att jag
nyligen haft den på refven.

Medan jag höll på därmed, kom Öster ändtligen tillbaka. På

tillfrågan förklarade Öster dröjsmålet sålunda, att han sökt men icke
hittat annat snöre än en härfva refgarn, och den måste han först
med jungfruns hjälp nysta upp och detta tog tid.
 Förvånad frågade jag hvad refgarnet skulle användas till och fick
veta, att det skulle knytas vid L:rs metref, för att vid bråket med
dennes löstagning från ruskan bli utaf med det långa spöet, som
därvid vore i vägen, och nystanet vid sådant göra vore lämpligare än
garnhärfvan. Öster var en praktiskt erfaren karl och äfven denna
gång hade han rätt. Jag klef till honom i båten och tog årorna,
medan han själf fick knyta nystanet vid L:rs metref och bråka loss
denna. Men det var icke så lätt, ty i det uppgrumlade vattnet syntes
icke hvar och hur den satt fast och Öster måste många gånger
känna sig för. Han tog refgaffeln och förde den utefter refven tills
grenen tog emot och försökte därpå bryta af denna nedåt, men
grenen var seg och gaffeln var ett trubbigt instrument, hvarför
försöket icke så lätt lyckades. Slutligen gick grenen utaf och fisken
for sin väg släpande ruskan efter. Innan vi nu voro färdiga att taga
rymmaren med håfven, passade det utmärkt att fira efter af Östers
nystan, hvilket således kom till användning. Fisken hade bråkat sig
trött vid den tjädrande ruskan och orkade icke långt med det
efterföljande påhänget, hvarför jag hoppade i land och halade den
ditåt, så att L:r fick nöjet att själf taga den med håfven. Det var en
elfva skålpunds gädda och L:r blef så förtjust öfver att hafva lyckats
fånga den på mete att han omedelbart gaf en rundlig dusör åt Öster
för att därmed försona bannorna han fått för nystanet, som nu visat
sig så användbart. Öster påstod dock sedan, att han fått gäfvan
därför att han lät vänta på sig. Öster var en spjufver. —

Då båten nu fanns till hands for jag att söka mitt löjspö och
samtidigt hålla utkik efter L:rs flöte och ref, medan han blef kvar och
beundrade sin gädda och var för ifrig att redan öfvergifva metandet.
Vi lämnade de tömda ämbaren åt honom, med anmodan att då det
nappade så lifligt fylla dem med fisk till vår återkomst, men detta
gick icke så fort, då han själf måste meta agnen. Nu söktes åt det
håll, dit jag sett löjspöet resa af, men ehuru detta var tre meter långt
och af barkad rönn, samt således ljusfärgadt och lätt synligt,
hittades det icke. Först ett par veckor senare på sommaren och en
km längre utåt viken återfanns det uppkastadt på stranden med
afsliten guttafs. L:rs metref och flöte kommo aldrig åter.

Det var nära middag, då vi hunno tillbaka, och vädret var mycket
varmt, hvarför jag i förbifarten öfvertalade L:r att öfverge nöjet och
följa med hem, helst kyrkbåtarna samtidigt återvände. Svårt hade
han att skiljas från stället, där fisken fortfarande flitigt nappade, men
han kom ändå under förbehåll att på e.m. få fortsätta nöjet. Vår
sammanräknade fångst på den förmiddagen bestod utom gäddan af
56 stycken abborrar, vägande 42 skålpund. Nu medgaf L:r, att i
Teisko fanns mer och större fisk än i putten vid Epilä och att det var
möjligt att taga de stora med mete om man använde agn, hvilket
han icke velat tro då det aldrig förr lyckats för honom. Jag invände
att abborrpinnarna i putten ingalunda orkade svälja en agnfisk.

Redan nöjd med fiskandet för den dagen kunde jag ju låtit L:r
efter middagen gå ensam till dragonstenen och fortsätta, då han
hade lust och var så outtröttlig, och unna mig själf söndagsro, men
som vän och värd var det för mig svårt att låta honom gå allena. Då
jag därtill under middagens lopp berättade honom hemligheten med
ruskorna och att sådana voro sänkta på flere ställen, blef han
särdeles ifrig att strax försöka äfven de andra risvålarna. Att under
resten af dagen uppehålla mig i solbaddet ute på den spegellugna
sjön tyckte jag ej heller vara frestande och önskade därför, att vi
först skulle bestå oss en ordentlig middagslur samt senare på
aftonen, då det blifvit svalare, lägga ut refvar i stället för att meta.
Detta fiskesätt hade han förut icke varit med om, och då jag påstod
att det var lika roligt och intressant, lät han öfvertala sig.
 Då barnen på morgonen sågo oss äldre syssla med mete, hade
äfven de hållit på därmed under förmiddagen mellan spjälstaketet på
landningsbron och med sina knappnålskrokar fångat närmare hundra
löjor och mörtar samt fortsatte på eftermiddagen, då de hörde, att
pappa mot aftonen ämnade sig ut med refvarna. Det fanns därför
tillräckligt med agn i ämbaren, då vi efter kl. 6 på kvällen foro ut.

L:r kunde icke glömma dagens mete vid ruskorna och trodde att
dessa lockade alla sjöns fiskar till att vistas i närheten af risvålarna,
så att det måste vara tomt på andra ställen. Han anhöll under
färden, att refvarna måtte läggas på ett icke "prepareradt" ställe, för
att se om det äfven fanns fiskar på ett sådant; jag kunde icke
förundra mig öfver hans begäran, men frågade honom skrattande,
om han ansåg Öster och mig vara sådana trollkarlar, att vi kunde
locka fiskarna hvart vi ville och voro i stånd att "preparera" hela sjön
för att åstadkomma öfverraskningar åt honom. Detta ville han visst
icke påstå, men bad oss ändå lägga donen på någon plats, som vi
icke förut försökt. Detta blef gärna lofvadt och efter någon rådgöring
med Öster afgjordes, att refvarna skulle sänkas på ett tillfälligtvis
funnet nytt grund.

Öster meddelade nämligen nu, att han vid utläggandet af

risvålarna på vintern ett par nätter bott på Toijala bondgård och då
af bonden hört omtalas, att dennes far för många år sedan brukat
fiska med pålkrok på ett grund ute i yttre Teiskolaviken och där
fångat mycket och stor fisk. Detta grund hade bonden sedan flere
gånger sökt, men aldrig lyckats påträffa; han beskref dock för Öster,
hvar det ungefär borde finnas. Med ledning af dessa uppgifter hade
Öster sedan försökt taga reda på grundet men lika framgångslöst.
 Dagen förut, då vi voro ute för dragfiske, hade han både vid bort-
och hemfärden på viken observerat en i vattnet på ända stående
sågstock i närheten af det ställe där enligt bondens beskrifning
grundet borde vara, och därför menade han, att platsen kring
sågstocken skulle undersökas och refven läggas där, emedan det vid
nya, icke utfiskade grund brukar finnas godt om fisk. Vi foro således
ditåt med den ena af långrefvarna.

Det händer stundom att sågstock, som länge ligger i vatten och
vid rotändan är lös i träet eller angripen af röta, sjunker med den
tunga ändan, då den blir alldeles vattendränkt och flyter i vertikal
ställning endast höjande toppändan obetydligt öfver vattenytan, tills
den slutligen alldeles går till botten. Flytande på detta sätt med
stockflotten strandar stocken på hvarje ställe, där djupet är mindre
än hans längd och flottbommen går vid varpningen öfver honom, så
att han blir efter, eller ock skvalpar sjögången honom ur flotten.
Engång fri drifver stocken med strömmen eller ute på sjön med
vågorna hit och dit, tills han slutligen törnar vid något grund eller
mot stranden, hvarifrån sjögången eller isen slutligen för honom dit,
där han för alltid stannar på bottnen. Ser man en sådan stocks ända
på vattenytan, så vet man att djupet på det stället är mindre än
stockens längd, hvilken oftast brukar vara mellan tre och fyra
famnar, och att där således uti eljes djupt vatten finnes ett grund
eller en bank. Ett sådant ställe var nu det, där ifrågavarande stock
fastnat uti något lutande ställning mot kanten af en lerbank, på
hvilken vattendjupet visade sig vara det förenämnda och där vi förr
icke observerat honom. Detta grund ligger i linje från Måsudden till
Lapinsaari åt ena hållet och åt det andra mellan vintervägen vid
inloppet till Toijalaviken och Iso Koljonsaari västra udde. Där stod
sågstocken under resten af sommaren och blef för oss ett sjömärke
att hitta detta långt från land belägna fiskeställe, där vi sedan ofta
fiskade och alltid hade god fångst. Följande sommar var stocken
borta.

Under rodden till denna plats voro vi båda ifrigt sysselsatta att
med agnnål träda småfiskarna på de med mässingstafsar försedda
"Limerick" krokarna, hvilka vid refvens utläggande fästes med
ögleknutar på tafsarna och således lätt kunde lösknytas, då fiskarna
togos bort eller refven lades upp i lådan. Framkommen till stocken
fäste jag refändan vid dess en handbredd öfver vattnet uppstigande
ända, och då grundets storlek var okänd samt det således var svårt
att lägga refven utefter dess längdsträckning, kom jag på den idén
att låta Öster ro i spiral kring stockändan alltmera vidgande hvarfven
utåt. På detta sätt kom refven att ligga både ofvanpå grundet och
utefter dess sluttning mot djupet samt hänga emellan vidfästade
flöten i stora bukter från bottnen upp till vattenytan. Vid sista ändan
af refven fästes en sänkesten, hvars läge på vanligt sätt utmärktes
med ett flöte. Redan medan vi höllo på med refvens utläggning
började flötena uppe på grundet att fara af och an på den
spegelblanka vattenytan och detta roade L:r mycket. Han hade lust
att genast efterse hvad det var för fisk som hade så brådtom att
nappa, men måste tygla sin otålighet tills hela refven var utlagd. Då
först fick han nöjet att med håfven taga en af de stora, svarta
Koljonselkäabborrarna, som det var så godt om där.

Det förflutna dygnets fångster hade så ymnigt försett oss med

fisk, att jag icke ansåg behöfligt lägga ut mer än denna ena ref, och
då vi voro färdiga därmed återvände vi hem för att i ro njuta af den
härliga sommaraftonen, innan vi åter måste ut att afhämta fångsten
och refven, ty detta kunde på morgonen icke medhinnas, eftersom
afresan till staden måste ske kl. 7. Tiden förgick snabbt under
kvällsvarden och vid samtal om fiske och jakt, tills vi efter kl. 10 åter
voro på väg utåt viken. Naturligtvis begagnade sig L:r af tillfället att
på den tre km långa rodden ha drag efter båten och därmed kommo
vi öfver ett stimm af de allestädes närvarande abborrarna på jakt
efter en svärm i vattenytan sprittande småfisk, och då roflystnaden
gör abborren oförsiktig, fastnade en på draget. Följden blef att Öster
på L:rs begäran åtskilliga gånger måste ro fram och tillbaka genom
stimmet och att för hvarje tur åtminstone en abborre kom in i båten.
Detta var visst ganska nöjsamt, men hindrade vårt förehafvande,
och därför fick L:r slutligen med mycken saknad lämna resten kvar
till en annan gång.

Han önskade taga upp refven, därför undervisade jag honom,

huru han skulle bära sig åt, men denna lärdom blef nästan gagnlös,
ty vid framkomsten till platsen återfunno vi icke det flöte som lagts
vid refvens slut, af den orsak att sänkestenen, som vi sedan sågo,
åkt nedför grundets branta sluttning och dragit flötet med sig i
djupet. Hela refven hade sedan af de fastnade fiskarna förts ät
samma håll, så att alla flötena i en klunga flutit ut öfver djupet, och
hade inte den strandade stocken hållit emot, skulle nog hela knippet
fått sökas där nere. I det tillstånd refven befanns var intet annat att
göra, än att hala den trassliga härfvan ombord, som den var med
fiskar och allt. Snart blef det värre sprattlande och skvättande på
båtbottnen mellan L:r och mig, ty fiskar kommo i mängd och de
fortforo äfven i båten att till Östers stora grämelse på bästa sätt
trassla hop ref och tafsar, ty till hans göra hörde äfven att om
aftnarna i staden reda ut och syna refvarna, eftersom det på landet
aldrig blef tid därtill. Det nya sättet att lägga ut refvar i spiral
förklarade han vara fullkomligt odugligt och jag måste medge, att
han hade rätt. I härfvan hade en duktig gädda farit värst fram, så att
hon utom tafsen, på hvilken hon fastnat, hade en bukt af refven i
gapet och därmed for hon omkring som en bogserångare, hvarför vi
hade mycket bråk, innan hon väl var i håfven. Sista ändan af refven
utåt djupet var dock redig och där funnos utom små gösar flere
ännu mindre lakar, hvilka L:r icke kunde förmås att taga fast utan
frågade om det var ödlor. "Nej", sade Öster, "det är krokediler".

Riktigt trefligt var icke detta sätt att ösa fisken och refven med
håfven ur sjön, men ett rikligt fiskafånge var det liksom de
föregående, ty på dessa etthundra krokar hängde 58 skålpund fisk,
"krokedilerna" oräknade, ty dessa slängdes dit, hvarifrån de kommit.
Således slutade denna dag som den börjat med ovanligt god
fiskelycka liksom enkom "preparerad" åt L:r, men huru
söndagsfiskarenas sommarkostymer togo sig ut efter denna
refupptagning, det kan man knappast föreställa sig. Vid midnatt
kommo vi slutligen hem, ganska uttröttade, efter en hvad fisket
angår nöjsam dag, ehuru lugnet och hvilan på sommarnöjet som
vanligt icke varit mycket bevändt med.

Sådana fiskafången förekommo ej alltför ofta, hvarken hvad

fångstens storlek eller de därvid sammanträffande roande detaljerna
angår. De flesta andra färderna vore intet att säga om, utom den
mängd fisk som fångats. Därför föreföll denna dags nöje Öster och
mig liksom af ödet särskildt tillställdt för att hjälpa mig att roa min
gäst och tillika skaffa mig en lysande "revanche" för hans ibland
smått förolämpande prat; därför har ock denna lilla berättelse fått
det namnet samt blifvit så omständlig. L:r åtog sig att, som
botgörelse för den oförrätt han gjort, medtaga halfva fångsten och
personligen utdela däraf åt alla våra bekanta, som delat hans
mening om mina fiskehistorier. Detta utförde han samvetsgrant och
var, som jag erfor, därvid mycket mindre nogräknad med sanningen
än jag brukat vara, men hvem kan undra på det, han fick se fisket i
Teisko från den vackraste sidan.
 "Es liebt die Welt das glänzende zu schwärzen."

Omvända förhållanden.

Det händer väl rätt sällan att man samtidigt fångar fågel på krok
och skjuter fisk med bössa, men att sådant dock någon gång kan
inträffa, därom vittnar följande lilla fullt sanna händelse, hvilken jag
med risk att blifva ansedd som "flöjtare" nu går att berätta.

Tätt söder om Teiskolaviken och genom ett c. 60 meter bredt sund

förbunden med Koljonselkä fjärd ligger en mindre vik, i hvilken en
1,5 km lång insjö utfaller genom ett om sommarn nästan torrt sund.
Den lilla sjöns norra strand är skogbevuxen nästan fram till den
närliggande Toijala bondgård samt kantad af en smal vassrand. Den
södra stranden har tvänne inbuktningar, mellan hvilka skjuter ut en
smal udde, som slutar med en i vattnet brant stupande berghäll,
invid hvilken djupet är c. 4 m. Här hade jag på vårvintern 1877 för
fiskets förbättrande låtit nedsänka ett antal täta, mindre tallar,
bildande en cylindrisk risvål, och denna visade sig förträffligt
motsvara ändamålet, ty under högsommarn vimlade där af fiskyngel
och vi metade på stället hela hopen stora vackra abborrar samt både
små och medelstora gäddor.

Tidigt en vacker augustimorgon 1878 anlände vi, efter att ute på

fjärden hafva vittjat utlagda refvar, åter till vålen för att meta. Jag
var som bäst sysselsatt med att träda mask på kroken, då en ovanlig
rörelse ute på sjöns spegelblanka yta c. 50 m. från land ådrog sig
min uppmärksamhet.
 Fastän den allestädes förekommande sjöormen enligt ryktet äfven
ibland skall visa sig i Teisko, trodde vi oss dock böra antaga, att det
ej var den, som för tillfället hedrade oss med en uppvisning. Ovanligt
lifligt gick det emellertid till där ute och i vida kretsar spredo sig
vågringarna.

Öster vädrade blod; enligt hans åsikt försiggick därborta en strid

på lif och död mellan fiskar, hvarför han menade att vi borde ro dit
och skjuta "storfisken". Skrattande åt förslaget, som syntes mig rätt
löjligt och lönlöst, samtyckte jag dock till att göra ett försök. I en
hast hade Öster ur närmaste videbuske skurit en ungefär 50 cm
lång, rak käpp, hvilken efter att ha blifvit afbarkad och tillspetsad
passades i bösspipan. En patron plundrades sedan på hagelsatsen
och i dess ställe instacks käppens trubbiga ända. Därmed ansåg
Öster sig hafva sin nymodiga "harpunkanon" färdig, och klara för
auktion stego vi i båten, lade ut från land och backade ut mot målet.

Under tiden fortgick bataljen oafbrutet därute på sjön, och då vi

närmat oss stället, kunde vi tydligt urskilja, att en större fisk höll på
att sluka en annan, hvars stjärt tidtals blef synlig öfver vattenytan.
Då Öster ansåg oss vara inom håll, tog han utan all brådska korn
och sköt. Vid skottet plaskade det duktigt i vattnet, men ögonblicket
därefter var allt åter tyst och stilla. Då vi framkommit till valplatsen,
tog Öster med håfven upp en stor abborre, som var så godt som
liflös.
 Den hade fått ögonen utrifna och visade svåra tandrepor på
framkroppen.
Då intet vidare syntes till, ansåg jag Östers "jakt" misslyckad, men
han ville icke medgifva detta och vidhöll att han träffat "storfisken".
Allt sökande blef dock resultatlöst och vi återvände till metstället.

Jag hade lagt metspöet från mig nära stranden, då vi skyndade till
fiskeskyttet, och gick nu för att taga upp det.

Det låg ej kvar, där jag lämnat det, men då jag sökte efter det,
hörde och såg jag en fågel flyga upp på c. 15 stegs afstånd samt
strax därpå åter störta till marken. Nu såg jag äfven att metspöet låg
invid buskarna och att refrullen fastnat mellan några grenar. Då jag
fattade i spöet och refrullen därigenom frigjordes, löpte refven med
stor hastighet, och fågeln, som åter lyft, sträckte ut öfver viken. I
nästa ögonblick kändes en kraftig knyck i refven, som till hela sin
längd löpt af rullen, och fågeln damp ned i vattnet.

Öster, som varit en intresserad åskådare af tilldragelsen, skyndade

ut med båten för att bärga fågeln, som jag emellertid halade in med
refven och snart hade i mitt våld. Jag såg nu att det ej var någon
sjöfågel jag fångat utan en morkulla, i hvars långa näbb kroken satt
stadigt fast. De stora, långt bakut i hufvudet sittande ögonen sågo
högst egendomliga och skrämda ut.

Fågeln hade naturligtvis, medan han letade efter föda, råkat träffa
på den just med mask försedda kroken och fastnat därpå. Ehuru
kullan var genomvåt efter det ofrivilliga badet, dröjde hon ej att
genast begagna sig af den frihet jag erbjöd henne. Det var mig
nämligen motbjudande att döda det stackars kräket.
 Emellertid hade Öster, medan han kom tillbaka med båten längs
vasskanten, märkt en ovanlig rörelse i vassen vid sidan af udden, där
han skulle landa. Efter att en stund uppmärksamt ha iakttagit
rörelserna, kallade han på mig. Bottnen var här så långgrund, att ett
vassfritt bälte drog sig mellan stranden och vassen. I samma
ögonblick jag hann fram dit, rusade en stor fisk ur vassen och in på
detta grundvatten. I fiskens sida lyste Östers projektil.

Här stod nu Östers jaktbyte med buken på bottnen och ryggen i

vattenbrynet. Att jag snart hjälpte fisken, en väldig gädda, med
håfven upp på det torra behöfver väl knappast tillläggas. Harpunen
hade med 2/3 af sin längd genomslagit kroppen tätt under
ryggraden bakom bröstfenorna. Fiskens vikt befanns vid efter
hemkomsten verkställd vägning vara 5,5 kg och den af gäddan
anfallna abborrens 1,3 kg; vår öfriga fångst med långref och mete
steg den dagen till 16 kg.

Öster var icke litet stolt öfver sitt lyckade skott, men ingen ville
rätt tro honom, då han sedan för andra berättade därom, och jag
kan icke påstå, att min bekräftelse hjälpte mycket. Projektilen
bevarade han länge och väl i sin koj på ångslupen och njöt af att
emellanåt betrakta detta minne från våra fiskefärder.

En färd på jakt och fiske norrut.

Hittills hade vi med fisket hållits nära hemknutarna och inom de

närmaste 5 à 6 kilometerna på Koljonselkä, men då vädret en tid
bortåt varit vackert, barometern visade på "stadigt" och den för
andjakt tillåtna tiden nyligen inträdt, beslöto vi att engång på försök
fara längre bort för att taga reda på, hurudant fisket var
annorstädes, samt se om där fanns bättre tillgång på gräsänder än i
Teiskola-vattnen, där de voro sällsynta. Vid norra ändan af
Koljonselkäfjärden och fem km från inloppet till Teiskola-viken
intränger i östra stranden i sydostlig riktning en annan öfver 5 km
lång vik, som småningom afsmalnar, och vid det en km breda
inloppet finnes, utom en större holme benämnd Lehtisaari, äfven ett
par mindre öar. Vikens stränder äro mycket oregelbundna och fulla
af inskärningar, vattnet är på stora sträckor grundt och på nordöstra
sidan beväxt med vidsträckta vassar. Därför borde där vara godt om
änder, och vi ville dit i tid för att en gång icke förekommas af andra
skyttar. Denna nordöstra strand är mera odlad och lågländt än
motsatta sidan af viken och där ligga Jutila och Pöllölä byar ett kort
stycke från sjön samt längre in i viken på en päronformig udde
Kimajoki bondgård. Denna trakt omkring det med torp bebyggda
Lehtisaari och de nämnda små holmarna var utsedd till mål för
färden.

För att på den korta tid vi kunde disponera hinna uträtta så

mycket som möjligt, begåfvo vi oss af från Sommarbo, så snart vi på
lördagsaftonen efter ankomsten från staden medhunnit den
nödvändiga utrustningen för färden. Redskapen för jakt och fiske
samt matförrådet stufvades ned i roddbåten, och ett par filtar
medtogos för den händelse att kyla och regnväder skulle inträffa, då
vi kamperade i det fria. Medvetna om att vara endast söndagsjägare
och som sådana behärskade af stor hänsyn till ömmande
omständigheter, var det säkert att vi icke skulle göra stor skada åt
det uppväxande andsläktet, om vi skulle finna dess representanter
alltför outvecklade till att kunna kallas "matnyttiga". Då vi ändå icke
ville återvända hem alldeles tomhändta, medtogos de tre reflådorna
jämte agnfiskar, som barnen metat, äfvensom ett rikligt förråd af
daggmask, som anskaffats från staden, där fabrikspojkarna brukade
söka sådana mot kontant erkänsla.

Lördagen hade varit lugn och mycket varm, solen gassade från en
hvitaktig himmel och det var tryckande kvalmigt, såsom det brukar
kännas, då det icke är långt till åskväder; vi hoppades dock att
sådant icke skulle inträffa, medan vi voro hemifrån. Efter
kvällsvarden vid sjutiden reste vi af, och jag hade som vanligt drag
efter roddbåten, ty Öster hade åtagit sig att spå den blifvande
fiskelyckan af den först fångade fiskens sort och storlek samt efter
väglängden som tillryggalagts hemifrån innan den nappade.

Hunna till den första på södra sidan af viken liggande lilla holmen,
märkte vi genast att Koljonselkäabborrarna voro i rörelse och höllo
efter småfisken vid vattenytan, ty där syntes hastigt framilande
krokliniga vågränder, då de kilande fram omedelbart under den
spegellugna ytan rusade in bland ynglet, som sprittade upp därur. En
af de roflystna sällarna högg draget i förbifarten, och efter några
fram- och återfärder öfver stället hade vi ett halft dussin af de fula,
svarta bestarna i båten. Sådant fiske strax vid början af färden och
så pass nära hemmet skulle enligt Östers spådom lofva god
fiskelycka, dock trodde han ej, att denna skulle bli ihållande. Detta
lät ju rätt lofvande, men då vi icke farit ut för att dragga efter
abborrar, lämnade vi dem som voro kvar och fortsatte färden.

Snabbt hunno vi till de öster om Koljonsaari framför sundet

liggande små holmarna, af hvilka den större ser ut som en rund väl
uppjäst brödbulle och där några glesa mariga tallar hafva en torftig,
tynande tillvaro. I en af dessa tallar satt en stor, svart fågel, hvarför
jag styrde ditåt och sade till Öster, att jag ämnade börja jakten med
att kasta ett skott på denna svartrock, ehuru det blott tycktes vara
en kråka. Från fastlandet utskjuter strax före inloppet till sundet ett
stengrund, hvars yttre ända vi just passerade, då jag halade in
draget för att taga bössan. Med detsamma knyckte det så starkt i
refven, att jag trodde draget tagit i någon af stenarna, men genast
därefter blef refven åter slak, som om den rifvits af. Jag halade på
med större fart, och då följde en ny knyck starkare än den första,
hvarpå fisken hängde efter, som om vi bogserat en vedklabb. Öster
slutade rodden och då båten med saktad fart sköt ut öfver djupare
vatten, drog fisken sig under stadig påfrestning i refven ned åt
bottnen, så att den snart stod rakt ned. Sådant hade jag nog vid
reffiske några gånger varit med om, men förut icke råkat ut för med
draget, och återstod intet annat än att försöka få fisken upp till
vattenytan genom att hala in refven så mycket den höll. Då gaf
fisken därnere efter och upp kom en stor gös, som utan vidare
motstånd slutligen invid båten vände sin silfverhvita buk uppåt och
helt beskedligt lät taga sig med håfven. Den vackra fisken visade sig
sedermera väga 14 1/2 skålpund.

Medan jag sysslade med gösen, hade Öster hållit öga på fågeln
och sett att det var en korp. Sådana fåglar visste vi höllo till på
Koljonsaari, hvarest i de högsta tallarna på holmens södra sida flere
stora rishögar vittnade om mångåriga bosättningar, men sällan såg
man till någon af de svarta bofvarna. Då nu tillfället var gynnsamt
att komma åt en af dem, tillsade jag Öster att med sakta fart ro
snedt förbi, men allt närmare intill holmen, och att hvila årorna så
snart vi voro inom skotthåll. Detta gick galant, men då jag höjde
bössan, lyfte korpen och ämnade sig öfver sundet. Jag sköt ändå,
fast riktningen var sida med, hvarpå fågeln gjorde en tvär sväng och
som en fallande pappersdrake dök ned på holmens smala
strandkant. Där satte han sig på en sten och vi landade för att få tag
uti honom, ty Öster önskade om möjligt få honom lefvande. Korpen
tycktes endast vara skadskjuten i vingarna och flaxade undan, då
Öster kom närmare, hvarpå denne följde efter. Det blef en
kapplöpning flere hvarf kring holmen utefter den branta
bergsluttningen, som endast medgaf fotfäste uti de få springorna
och på mosstufvorna. Korpen flaxade i väg förut och Öster tätt efter
med håfven, svängande armarna för att bibehålla jämvikten, hvarvid
han gjorde de mest befängda språng för att icke hasa ned i sjön.

Detta jagande pågick en lång stund, medan jag satt kvar i båten
och hade mycket roligt åt det jag såg af kapplöpningen. Slutligen
ledsnade Öster på detta ansträngande nöje och bad mig skjuta
korpen, hvilken han såg sig ur stånd att ensam få fatt. Jag hade
ingen lust att under så besvärliga förhållanden vara med om
kapplöpningen. Ett skott gjorde slut på det seglifvade kräket. Det var
en gammal fågel stadd uti ruggning, hvarför det icke lönade sig att
stoppa upp honom. Öster påstod, att den gamla svartrocken säkert
hade så många äggplundringar och ungfågelmord på sitt samvete
som någon annan kråkfågel och att han därför "honom till straff och
andra till varnagel" borde i träd hängas, hvilken dom han oförtöfvadt
utförde med en ända refgarn uti en tall på holmens högsta höjd.
Ömklig att skåda hängde förbrytaren där, synlig vida omkring utöfver
kyrkbåtarnas farled hvilken går längs holmen, och troligen var detta
orsaken till att fågeln redan på söndagsaftonen var bortflugen.

Sedan rättvisa sålunda skipats foro vi vidare genom sundet mellan

Koljoniemi och Koljonsaari och därpå rätt mot norr förbi den vackra
viken som leder till Polso torp, där vi ofta fiskat stora braxnar samt
två år förut en söndagsmorgon sågo en lo jaga en fårskock utan att
den gången dock få något rof. Stranden längre norrut är skogväxt
och ödslig; det innanför vid en liten vik liggande Kuoranta by är icke
synligt ut till fjärden. Vid ett utanför viken liggande grund togs åter
en medelstor gädda på draget.

Klockan tio landstego vi på den holme, där vi ämnade stanna öfver

natten. Denna är belägen väster om Lehtisaari vid inloppet till den i
början af berättelsen som mål beskrifna viken. Den höjer sig endast
någon meter öfver vattnet och är glest beväxt af mindre tallar och
små albuskar. Stränderna bestå af bullersten. Allt som var
öfverflödigt fördes ur båten upp på land och gömdes i skydd af
några flyttblock, hvarefter vi begåfvo oss ut med refvarna.

Då vi redan voro i femte veckan efter midsommar, började det

skymma något mot midnatt, hvarför vi brådskade på med att få
refvarna utlagda, men de voro icke försedda med mask, hvilket
besvär tar mycken tid, om det skall utföras ordentligt. En ref betad
med maskar lades i sundet mot Lehtisaari och den andra med agn
vid de söder om sundet liggande små holmarna, där vattnet var
mellan 3 och 4 famnar djupt och viken öppen mot fjärden; båda
refvarna lågo på hård lerbotten. Den tredje refven ämnade vi föra åt
nordost en half km ut på viken, hvarest på ett vidsträckt grund några
stenar syntes ofvan vattnet. Därifrån norrut finnas stora vassar, som
sträcka sig långt inåt viken. Redan då vi kommit halfvägs, hördes i
den lugna sommarnatten ändernas snattrande och kväkande,
hvarför jaktlusten kom öfver oss, och vi beslöto att ofördröjligen
försöka smyga oss på dem. För att reflådan icke skulle vara i vägen i
båten under jakten, rodde vi med den till vasskantens slut vid
Lannasniemi låga och långsträckta udde och ställde den där i vattnet
på den långgrunda bottnen, så att maskarna icke skulle torka. Den
belastades med några stenar, så att refven icke måtte flyta bort, om
det skulle bli sjögång mot morgonen.
 Därpå stakade Öster oss sakta fram uti vassen, men inga änder
påträffades; först efter en lång stund, då vi kommit in i en mindre
vik, uti hvilken en grund och ganska bred bäck mynnade, hördes att
änderna funnos inåt land vid denna. Trakten däromkring var låg och
ganska öppen, bestående för det mesta af gamla tufviga ängar, uti
hvilka bäcken hade sitt slingrande lopp, här och där kantad af
busksnår, och från det hållet tycktes ljudet komma. Öster erbjöd sig
att på en omväg kringgå änderna och försöka drifva dem utför
bäcken, om jag vid mynningen ville ligga i försåt för fåglarna. Den
planen tyckte jag icke var oäfven, men då något naturligt skydd icke
fanns i närheten att gömma sig bakom, drogo vi båten ett stycke
upp på land inom skotthåll från bäckens utlopp. Därpå stacks en åra
på tvären under kölen, hvarigenom fören höjdes så mycket att jag
kunde ligga dold på marken och skjuta under förstäfven. Så snart
detta var utfördt, begaf sig Öster i sakta mak på väg, hvarvid han
gjorde en i mitt tycke alldeles onödigt stor krok, och då han slutligen
försvann i skymningen begrep jag att en lång väntan förestod. Innan
jag intog den obekväma liggplatsen bakom båten satte jag mig på
båtstäfven och såg mig omkring i den ljumma sommarnattens
högtidliga stämning upplyst af den svaga. gula ljusningen i norr.
Taflan var åt alla håll ganska enformig, jag var trött och denna
väntan började snart bli tråkig. Bortom bäckens utlopp sköt stranden
litet längre ut, och för att vänja mig vid dagern lyfte jag bössan och
siktade ditåt. Ännu var belysningen tillräcklig och jag trodde mig om
att kunna skjuta säkert på det afståndet, såsnart änderna skulle
komma simmande mot vassen eller skyggande för båten flyga upp.

Allt detta hade jag rundlig tid att fundera på, då plötsligt ett
högljudt kväkande af uppskrämda änder hördes och en hel kull flög
upp, där de första buskarna stodo omkring 100 steg upp åt bäcken.
Bössan hade jag i händerna, och då änderna inom icke alltför långt
håll kommo strykande ganska lågt, sköt jag med den påföljd, att en
and damp i vassen och en annan skilde sig från flocken och slog ned
på sjön. De tycktes vara nybörjare i flygkonsten, ty de andra flögo
icke långt.

Jag väntade äter en stund, men ingen Öster syntes, ehuru han
efter skottet dock bort komma. Trött af att sitta på den skarpa
båtfören tog jag plats på marken och funderade på hvad som kom åt
änderna, då Öster var för långt borta att kunna hafva skrämt upp
dem. Ännu en half timme förgick, innan jag på långt håll säg honom
komma smygande framåt och följande bäckens alla krökningar. Han
tycktes således drifva andra änder framför sig, hvarför jag strax lade
mig i afvaktande ställning bakom båtstäfven, spejande mot
bäckmynningen. Ett par hundra steg hade Öster kvar, då jag tyckte
mig på motsatta sidan af bäcken se ett djur krypa från gräsvallen
ned på den af det sjunkande vattnet lämnade torra landremsan och
dölja sig där under den öfverhängande jordkanten. Det var för
skumt att på det stället kunna se, hvad det var för djur, men jag
antog att det var en utter, som ströfvat kring på land och nu var på
återväg ned i bäcken. Några ögonblick var jag tvehågsen om jag
skulle skjuta på uttern eller invänta Östers änder, men anseende det
bättre att taga det säkra, än att vänta på det osäkra, helst valet
gällde mellan en utter och en andunge, så siktade jag så godt sig
göra lät på det nästan osynliga målet och fyrade af.

Då skottet smällde, hoppade uttern långt ut på strandkanten och

blef liggande där, ifrigt sparkande med alla fyra. Samtidigt kommo
Östers änder sträckande öfver mig utåt sjön. Nu sköt han och en
and föll nära båten, men då jag icke så fort kunde bli redo i min
liggande ställning, hann jag blott kasta det andra skottet efter dem,
hvilket dock lyckades så bra, att två fåglar plumsade ned i sjön. Nu
sprang jag upp, men hade ingen lust att vada öfver bäcken, och då
Öster på den sidan snart var framme vid utloppet, ropade jag åt
honom att taga med sig uttern, som jag skjutit. Han förstod mig ej
och tycktes vara i den tron, att jag skjutit båda skotten på änderna,
hvarför jag måste beskrifva för honom hvar villebrådet låg.
Framkommen till min utter började Öster uppföra en verklig
indiandans; spottande och fräsande hoppade han kring villebrådet,
alltemellan utstötande ett ömkeligt miau, miau.

Sedan han några ögonblick roat oss båda härmed, lyfte han vid
yttersta svansspetsen upp en stor, mörkgrå och svartstrimmig misse
och utbrast: "Skam att säga är kattfan söndagsjägare såväl som
andra." Min utter reducerades således till en vanlig bondkatt, som
varit på röfvaretåg i nattens skymning och säkert under sommarens
lopp hunnit uträtta mycket på sådana vägar. Nu var ock tydligt hvem
som skrämt upp den första andflocken, och nog ämnade Murre
äfven ligga i bakhåll för den kommande, hvilket jag så oväntadt
råkade förhindra. Om det funnits något träd i närheten, skulle Öster
nog hafva hängt äfven denna röfvare, men då sådant icke lät sig
göra, tog han en af sänkestenarna ur båten och förpassade honom
därmed till insjöns djup, i det han fägnade sig åt att någon kattkär
gumma i Jutila eller Pöllölä skulle undra öfver hvart hennes favorit
tagit vägen. Öster och jag hade lika stor motvilja för kattor och höllo
därför efter dem, hvarhälst vi funno dem vara på jakt.

Under tiden hade det alltmer ljusnat och då vi kände oss ganska
trötta, ämnade vi återvända till nattkvarteret på holmen, lämnande
reflådan där den var i vattnet vid udden. Först måste dock de
skjutna änderna uppsökas, och slutligen hittades alla mina fyra, så
att resultatet af denna nattliga jakt utgjorde inalles fem andungar
och en "kattfan", som Öster sade. Ändtligen på väg till den
tillämnade "Fjäderholmen" mötte vi ett par mycket lågt sträckande
tranor. Vi sågo dem slå ned ett par hundra steg från den strand vi
just lämnat i en råg- eller hafreåker, belägen invid en buskbeväxt
hage, hvilken räckte ända ned till sjön. De ståtliga fåglarna gingo i
säden och plockade bland axen, och lusten kom på mig att en gång
skjuta sådant vildt.

Åkerns läge gynnade jakten, så att jag kunde smyga mig längs
gärdet i hagen och komma inom skotthåll. Öster fick ro mig dit i
skydd af vassen och landsätta mig bakom hagen, hvarefter jag kröp
på alla fyra längs gärdet. Jag hade icke kommit långt, då jag plötsligt
hörde en häst frusta alldeles inpå mig och fick se en ung hingst,
synbarligen hågad att klifva på mig med framfötterna. Något häpen
reste jag mig på knä och mattade med bössan ett slag mot hans
nos, men det tycktes icke mycket imponera på honom, och då jag
ämnade fortsätta krypandet, var han åter öfver mig. Han tålde
säkert icke att se mig på marken, ty så snart jag reste mig alldeles,
drog han sig ideligen frustande något längre undan, och där stod
han som en vakt för att hindra mig att avancera vidare. Godvilligt
aflägsnade hingsten sig icke längre, utan tycktes tvärtom beredd att
ånyo attackera, då jag kröp vidare, hvarför jag slutligen skar ett
långt spö ur en albuske och gaf honom ett duktigt rapp öfver nosen,
då han förnyade angreppet. Detta hjälpte så pass, att han ryggade
ett stycke längre bort, men dock följde steg för steg, då jag äter
kröp framåt på tre "fötter" med bössan i den fjärde och spöet i
munnen.

Jag trodde att det gnäggande odjuret som brakade genom

buskarna skulle ha skrämt bort tranorna, men det var icke fallet, ty
när jag hunnit fram till en grindöppning i inhägnaden, hvilken var
stängd med några glesa gärdslen, och jag således icke kunde
komma där förbi utan att bli sedd af fåglarna, fann jag dem lugnt
fortsättande måltiden. Därifrån måste jag skjuta, fastän hållet var
bra långt.

Den högväxta säden dolde fåglarna så mycket, att endast en del

af halsen och hufvudet syntes, då de turvis sågo sig omkring. Jag
stack bössan emellan gärdesgårdens öfversta stänger och väntade
för att möjligen samtidigt få se båda hufvudena uppe och då skjuta
med beräkning att något hagel skulle träffa ett af dem, ty att de täta
rågaxen skulle skydda fåglarnas kroppar var tydligt. De fortsatte
dock, iakttagande den taktiken att den ena vaktade under det att
den andra åt, och då hingsten nu åter var öfver mig, sköt jag på ett
af hufvudena. Fågeln utstötte ett gällt skrik och flaxade utefter
marken, medan kamraten flög upp. Jag hindrades dock af hästen att
skicka det andra skottet efter flyktingen, ty han hade af smällen
blifvit alldeles ursinnig och ville med våld trampa ned mig. Det
återstod intet annat för mig än att så fort som möjligt hoppa öfver
gärdesgården dit det vilda djuret bjöd till att komma efter. Stängslet
var dock tillräckligt högt, och så fick jag i fred gå efter fågeln. Tranan
lefde ännu, den var träffad af ett enda hagel som genomträngt
luftstrupen, och andhämtningen blåste med pipande ljud genom
hålet. Jag gjorde med slidknifven slut på det vackra djurets pina och
ångrade redan att utan orsak endast för nyfikenhetens skull ha
skjutit det. Ytterligare fick jag ångra detta.

Återvänd till båten lade jag fågeln framför mig på sittbrädet och
Öster rodde mot "Fjäderholmen", som vi kallade den, men vi hade
icke hunnit långt, då ett besynnerligt läte hördes uppifrån. Där högt
öfver oss sväfvade den andra tranan, ihållande utstötande klagande
läten, medan hon följde båten. Denna transång lät särdeles
vemodig, hvarför det gjorde oss båda riktigt ondt, att jag genom
kamratens dödande tycktes hafva förstört denna fågels lifsfröjd,
hvilket jag nu mycket förebrådde mig.

Fågeln följde oss till holmen och kretsade länge jämrande

däröfver, tills jag kom på den tanken att lägga en af filtarna öfver
den mördade maken, och då denna icke mera syntes till, försvann
äfven han. Hvarken Öster eller jag skulle därefter för något pris åter
ha skjutit en trana.

Då vi foro förbi refvarna i sundet, sågos åtskilliga flöten i stark

rörelse, och för att fiskarna icke skulle slita sig loss, måste vi lämna
hvilan därhän och gifva oss ut att vittja dem. Där funnos fiskar af
alla vanliga slag; utom de alltid talrika abborrarna mest braxnar, af
hvilka några voro ganska stora. Den andra med agn betade refven,
som låg på större djup, gaf utom de äfven där vanliga abborrarna,
hvilka voro färre men större, två små gäddor. Detta var allt, och då
vi icke vidare hade småfiskar till agn, blefvo en del krokar utan
beten.

Mot soluppgången var det ganska svalt, och för att nu ändtligen få
någon hvila redde vi bäddar åt oss i den korta ljungen med filtarna,
som nu kommo väl till pass. Jag somnade strax och drömde om
tranorna, i halfslummern hörande den sorgliga transången, hvilket
icke alls var trefligt. Därför hade jag intet emot, då Öster efter ett
par timmar väckte mig med budet, att kaffet var färdigt. Han hade
icke kunnat sofva, men under tiden samlat bränsle till kaffebrasan
och så tidigt som kl. 4 på morgonen gjort allt klart till frukosten. En
kopp kaffe smakar som nektar på morgonkvisten, då man är illa
utsöfd, och drickes gärna äfven utan grädden, hvilken nog af en
omtänksam husmor blifvit medskickad, men befanns så surnad, att
den på intet vis ville ut ur buteljen och därför ersattes af en dosis
konjak. Efter frukosten badades, och sålunda vederkvickta voro vi
trots den otillräckliga nattron färdiga att gå dagens skickelser till
mötes.

Vädret var åter på morgonen alldeles lugnt, icke den minsta

morgonbris infann sig vid soluppgången och den så tidigt åter
hvitgrå himmelen tydde, som Öster påstod, på åska före kvällen.
Genast efter affärden träffade vi utanför sundet på en kull skrakor.
De voro sju stycken, ännu helt små, och höllo sig tätt tillsamman,
hvarför Öster hade god lust att skjuta i flocken, hvilket jag dock
nekade honom. Han fann detta besynnerligt och påstod att nästa
söndagsjägare, student eller bondpojke, som samma dag mötte
dem, säkert vore färdig att skjuta, men jag gaf icke efter, emedan
det är min åsikt, att man ej bör skjuta fågel, som icke blifvit så
flygfärdig, att han i tid kan rädda sig genom flykt. Öster menade
visst, att få jägare äro så hänsynsfulla, och han hade nog rätt, som
jag tror. Vi rodde sedan öfver viken för att afhämta den där lämnade
reflådan och ändtligen lägga ut äfven den refven, men då vi kommo
närmare, syntes änder på stället. Öster vände därför båten och
backade mig ditåt.

Där fanns andmamman med hela svärmen småttingar och tycktes

gumman ha annat att göra än att vara rädd för oss, ty hon flaxade
och simmade kväkande af och an liksom för att uppmana ungarna
till flykt. De tycktes alla förstå kallelsen, utom två som stannade kvar
omkring tjugu steg från reflådan nära vasskanten, där de simmade
kring i trånga kretsar med näbben i vattenytan, utan att kunna
rymma då vi kommo alldeles inpå. I begrepp att taga den närmaste
med håfven såg jag, att han hade ett snöre i näbben, och nu blef
det tydligt för mig, att han var fast vid refven, som i det grunda
vattnet låg på bottnen i många bukter. Det hade redan förut några
gånger händt att fågel nappat på våra fiskedon, både lom och
fiskmås, skrakor och trut, men detta var första gången som
gräsänder fastnat. Refven hade löpt ut och en del tafsar genom de
små fåglarnas fåfänga ansträngningar att slippa loss dragits ur
skårorna i lådkanten, men lådan låg kvar på platsen tyngd af den
pålagda stenen, eljes hade nog hela innehållet rest med fåglarna.
Efter något fiskande med håfven fick jag tag i de små kvickt
dykande kräken, och då krokarna sutto djupt nedanför halsen,
kunde jag, ehuru dessa fåglar ej heller voro riktigt flygfärdiga, icke
göra annat än döda dem, men resten af kullen fick vara i fred för
oss. Den då i lag stadgade fridlysningen var för kort.

Det blef nu ett sinksamt och tråkigt göra att hopsamla den i de
glesa vasstråna och vid bottnen fasthängande refven, hvilken jag
kastade framför mig på båtbottnen så trasslig den var, och Öster
menade att den lättast skulle redas, om den lades ut med det
samma. Vi foro därför till det stenröse, dit vi ämnat oss föregående
afton, och kring detta lades refven, hvilket tog mycken tid, då äfven
en stor del af krokarna måste förses med beter, emedan änderna
plockat bort maskarna. Det var otur att icke hela andflocken fastnat
och att icke ungdomen var mera försigkommen, det hade då för en
Münchhausen varit ett bättre tillfälle att flyga, än nutidens
flygmaskiner tyckas erbjuda. Då vi blifvit färdiga med refven, rodde
vi så försiktigt som möjligt österut längs vasskanten. Änderna
tycktes icke ännu veta af att jakttiden redan inträdt, ty de släppte
oss rätt nära, och då de slutligen flögo upp, stupade efter hand tre
för mina och två för Östers skött.

Sålunda hade vi nu skjutit och fångat hela dussinet andungar, och

det tyckte jag kunde vara nog för denna gång, hvarför vi lämnade
fåglarna i vassen och rodde längre inåt viken för att se till om något
ätbart kunde erhållas i bondgårdarna, ty det var långt tillbaka till
matkorgen på "Fjäderholmen". Under andjakten hade vi kommit
förbi Jutila och Pöllölä, hvarför vi fortsatte inåt viken till Kimajoki
bondgård, belägen på näset till en odlad, päronformig udde, som var
omgifven af en vacker krans af hängbjörkar. Vi voro välkomna och
undfägnades beredvilligt, men efter ganska lång väntan, med allt
hvad för tillfället kunde åstadkommas, kaffe, hvars där brukliga
saltande Öster lyckats förhindra, godt, hårdt rågbröd och färskt
smör, mjölk och stekt fläsk, som dock tyvärr var så härsket och salt,
att jag icke kunde äta däraf. Öster åt och drack ymnigt kalja därtill
för att sedan slippa dricka sjövatten, hvilket midt på sommarn icke är
rådligt. Men han fick under förmiddagens lopp ångra sig, ty i hettan
törstade han förskräckligt och önskade att vi skulle haft en hel tunna
sval kalja ombord. Tacksamma för hvad vi fått, ville jag betala
kalaset, men då värdinnan omöjligt kunde förmås att taga emot
penningar för "så litet", kom jag lyckligtvis ihåg, att det fanns en hög
små abborrar kvar i båten, och de mottogos gärna.

Då vi lämnade detta gästfria ställe, var klockan redan öfver nio,

och jag hade ämnat fiska med drag i Kimajoki å innanför
landsvägsbron. Dit var ett godt stycke från gården, och då vi kommo
fram, föreföll där så torrt, hett och soligt, att jag för Östers skull
afstod från fisket i ån, helst vi på vägen dit icke haft ett enda napp
på draget. Öster påstod att det längre fram på dagen skulle bli
mycket hett i solbaddet på sjön och tyckte att vi borde återvända för
att så snart som möjligt taga upp refvarna, innan åskvädret kom. Vi
vände därför vid bron och foro utefter sydvästra stranden. Därvid
hade jag som vanligt draget ute, men ingen fisk tycktes hågad att
nappa, ehuru jag försökte det ena efter det andra af de fyra drag,
som voro medtagna. Jag öfvergaf därför detta fiske och Öster rodde
genaste vägen tillbaka midt på viken. Hans starka armar och den
lätta båten gjorde, att vi snabbt hunno fram till den vid grundet sist
utlagda refven: Det hade icke lönat sig att lägga ut den, ty utom
några få och små abborrar fanns intet på den, fastän krokarna voro
väl renputsade af småfisken, som icke orkat gapa öfver dem.

Det hade nu småningom blifvit stekhett i båten och Öster klagade

öfver värme och törst, medan svetten rann i strömmar från hans
ansikte; jag styrde därför till Lehtisaari, i hopp att något drickbart
skulle finnas i torpet. Detta visade sig vara ett litet fattigt ställe och
gumman där berättade, att hon nog haft kalja, men att ett par
fabriksarbetare från staden kommit dit för att fiska och på morgonen
gjort slut på förrådet. Hon gick dock med Öster till tunnan och där
silades bottensatsen åt honom. Då vi foro därifrån genom sundet
mellan holmen och fastlandet träffade vi de båda arbetarna, hvilka
liksom vi sysslade med reffiske alldeles intill våra bragder och
klagade öfver dålig fångst. De hade under natten rott närmare
trettio km för att på dagen få fiska där och ämnade på kvällen
återvända samma väg; sannerligen rätt mycket besvär för en
obetydlig fångst, som på en så lugn och varm dag icke kunde vara
bättre, efter hvad äfven vi själfva erfarit.

Klockan var nu nära elfva på förmiddagen och det kvafva lugnet

kändes ovanligt tryckande, dock ville Öster att vi skulle taga upp de
andra refvarna med detsamma, emedan åskvädret snart skulle vara
öfver oss och efter så ihållande värme troligtvis bli långvarigt. Vi
började därför med refven i sundet mellan holmarna, hvilken låg på
lerbottnen intill en stenig strand och på morgonen före utfärden
blifvit vittjad. Den var nu sorgligt tom, endast ett par små glupska
girsar hade fastnat. Liknande var förhållandet på den med agnfiskar
utlagda refven, ty där förekommo endast tvänne minimala gäddor,
men ingen enda abborre. Ett enastående fall i vår fiskepraktik vid
Koljonselkä stränder.

Af de hundra småfiskar, som voro betade på denna ref, återstodo

mellan femtio och sextio, hvilka, då de sedan föregående afton legat
döda i det ljumma vattnet, hade svällt upp och blifvit öfverdragna af
ett tjockt fastsittande och illaluktande slem, hvilket gjorde att de
sågo högst otäcka ut. Det var därför rätt obehagligt att taga dem
från krokarna, hvarför jag också slängde dem så långt som möjligt ut
på sjön.

Detta upprepade kastande observerades af ett par gråtrutar, hvilka

hela förmiddagen varit synliga i trakten och med liksom af värmen
matta vingslag seglade fram och åter, men nu blef det lif i dem; med
gälla skrik slogo de ned på vattnet och slukade de läckra betena som
flöto därpå. Jagande i kapp om hvarandra, ömsom flaxande och
simmande följde de båten ganska nära, glupande i sig hvartenda
bete som fanns på refven. Fåglarna blefvo mot slutet af denna
extraförplägning så stinna, att de icke förmådde flyga upp från
vattnet, men summo efter oss med näbben i vädret och orkade icke
få ned den sista löjan. Smaklig måltid!

Då detta motbjudande arbete väl var öfverståndet, landade vi vid

"Fjäderholmen", och som vi åter blifvit törstiga och hungriga måste
matförrådskorgen fram. Det är en utmärkt sak att på sådana färder
vara försedd med riklig vägkost, ty på den tiden var det sällan man i
gårdarna träffade på sådan mat som smakade, till och med Öster
sade sig vara van vid bättre kost. Han var en färm kaffekokare och
skötte serveringen snyggt och uppmärksamt. Under måltiden kommo
vi underfund med att de alltid spekulativa och allestädes närvarande
kråkorna, hvilka vi redan på morgonen, då vi lämnade holmen, sågo