Visit https://ebookluna.

com to download the full version and

explore more ebooks

(eBook PDF) Starting Out with Java: Early Objects

5th Edition

_____ Click the link below to download _____

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-starting-out-
with-java-early-objects-5th-edition/

Explore and download more ebooks at ebookluna.com

Here are some recommended products that might interest you.
You can download now and explore!

(eBook PDF) Starting Out with Java: Early Objects 5th

Global Edition

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-starting-out-with-java-early-
objects-5th-global-edition/

ebookluna.com

(eBook PDF) Starting Out with Java Early Objects 6th

Edition by Tony Gaddis

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-starting-out-with-java-early-
objects-6th-edition-by-tony-gaddis/

ebookluna.com

(eBook PDF) Starting Out with C++: Early Objects 9th

Edition

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-starting-out-with-c-early-
objects-9th-edition/

ebookluna.com

(eBook PDF) Starting Out with Java: From Control

Structures through Objects, 7th Edition

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-starting-out-with-java-from-
control-structures-through-objects-7th-edition/

ebookluna.com
Starting Out with C++: Early Objects 9th Edition by Tony
Gaddis (eBook PDF)

https://ebookluna.com/product/starting-out-with-c-early-objects-9th-
edition-by-tony-gaddis-ebook-pdf/

ebookluna.com

(eBook PDF) Big Java: Early Objects 5th Edition

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-big-java-early-objects-5th-
edition/

ebookluna.com

(eBook PDF) Starting Out with C++ from Control Structures

to Objects 9th Edition

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-starting-out-with-c-from-
control-structures-to-objects-9th-edition/

ebookluna.com

(eBook PDF) Starting Out with C++: From Control Structures

through Objects 8th Edition

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-starting-out-with-c-from-
control-structures-through-objects-8th-edition/

ebookluna.com

(eBook PDF) Starting out with Visual C# 5th Edition

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-starting-out-with-
visual-c-5th-edition/

ebookluna.com
 Contents in Brief

Preface xv

Chapter 1 Introduction to Computers and Java 1

Chapter 2 Java Fundamentals 31

Chapter 3 A First Look at Classes and Objects 129

Chapter 4 Decision Structures 193

Chapter 5 Loops and Files 279

Chapter 6 A Second Look at Classes and Objects 357

Chapter 7 Arrays and the ArrayList Class 449

Chapter 8 Text Processing and Wrapper Classes 547

Chapter 9 Inheritance 605

Chapter 10 Exceptions and Advanced File I/O 681

Chapter 11 GUI Applications—Part 1 739

Chapter 12 GUI Applications—Part 2 841

Chapter 13 Applets and More 909

Chapter 14 Creating GUI Applications with JavaFX 983

Chapter 15 Recursion 1039

Chapter 16 Databases 1067

Appendix A Getting Started with Alice 2 1163
Index 1189
Credits 1205
Appendixes B–M Available on the book’s online resource page
Case Studies 1–5 Available on the book’s online resource page vii
This page intentionally left blank
 Contents

Preface xv

Chapter 1 Introduction to Computers and Java 1

1.1 Introduction . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1
1.2 Why Program? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1
1.3 Computer Systems: Hardware and Software . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
1.4 Programming Languages . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
1.5 What Is a Program Made of? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
1.6 The Programming Process . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
1.7 Object-Oriented Programming . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
Review Questions and Exercises 24
Programming Challenge 28

Chapter 2 Java Fundamentals 31

2.1 The Parts of a Java Program . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
2.2 The System.out.print and System.out.println Methods, and the
Java API . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37
2.3 Variables and Literals . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
2.4 Primitive Data Types . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49
2.5 Arithmetic Operators . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
2.6 Combined Assignment Operators . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
2.7 Conversion between Primitive Data Types . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70
2.8 Creating Named Constants with final . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74
2.9 The String Class . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76
2.10 Scope . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81
2.11 Comments . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
2.12 Programming Style . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87
2.13 Reading Keyboard Input . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89
2.14 Dialog Boxes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97
2.15 The System.out.printf Method . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104
2.16 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116
Review Questions and Exercises 118
Programming Challenges 123
ix
x Contents

Chapter 3 A First Look at Classes and Objects 129

3.1 Classes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129
3.2 More about Passing Arguments . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149
3.3 Instance Fields and Methods . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 152
3.4 Constructors . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155
3.5 A BankAccount Class . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161
3.6 Classes, Variables, and Scope . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172
3.7 Packages and import Statements . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173
3.8 Focus on Object-Oriented Design: Finding the Classes
and Their Responsibilities . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174
3.9 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183
Review Questions and Exercises 183
Programming Challenges 187

Chapter 4 Decision Structures 193

4.1 The if Statement . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193
4.2 The if-else Statement . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202
4.3 The Payroll Class . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205
4.4 Nested if Statements . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209
4.5 The if-else-if Statement . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217
4.6 Logical Operators . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222
4.7 Comparing String Objects . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230
4.8 More about Variable Declaration and Scope . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235
4.9 The Conditional Operator (Optional) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237
4.10 The switch Statement . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 238
4.11 Formatting Numbers with the DecimalFormat Class . . . . . . . . . . . . . . 248
4.12 Focus on Problem Solving: The SalesCommission Class. . . . . . . . . . . . 254
4.13 Generating Random Numbers with the Random Class . . . . . . . . . . . . . 261
4.14 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267
Review Questions and Exercises 268
Programming Challenges 273

Chapter 5 Loops and Files 279

5.1 The Increment and Decrement Operators . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279
5.2 The while Loop . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283
5.3 Using the while Loop for Input Validation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 290
5.4 The do-while Loop . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 293
5.5 The for Loop . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 296
5.6 Running Totals and Sentinel Values . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 307
5.7 Nested Loops . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 312
5.8 The break and continue Statements . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 320
5.9 Deciding Which Loop to Use . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 320
5.10 Introduction to File Input and Output . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 321
5.11 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 341
 Contents xi

Review Questions and Exercises 342

Programming Challenges 348

Chapter 6 A Second Look at Classes and Objects 357

6.1 Static Class Members . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 357
6.2 Overloaded Methods . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 364
6.3 Overloaded Constructors . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 369
6.4 Passing Objects as Arguments to Methods . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 376
6.5 Returning Objects from Methods . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 389
6.6 The toString Method . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 392
6.7 Writing an equals Method . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 396
6.8 Methods That Copy Objects . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 398
6.9 Aggregation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 401
6.10 The this Reference Variable . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 414
6.11 Inner Classes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 417
6.12 Enumerated Types . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 420
6.13 Garbage Collection . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 429
6.14 Focus on Object-Oriented Design: Class Collaboration . . . . . . . . . . . 431
6.15 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 435
Review Questions and Exercises 436
Programming Challenges 441

Chapter 7 Arrays and the ArrayList Class 449

7.1 Introduction to Arrays . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 449
7.2 Processing Array Contents . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 460
7.3 Passing Arrays as Arguments to Methods . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 472
7.4 Some Useful Array Algorithms and Operations . . . . . . . . . . . . . . . . . . 476
7.5 Returning Arrays from Methods . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 488
7.6 String Arrays . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 490
7.7 Arrays of Objects . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 494
7.8 The Sequential Search Algorithm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 498
7.9 The Selection Sort and the Binary Search Algorithms . . . . . . . . . . . . . 501
7.10 Two-Dimensional Arrays . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 509
7.11 Arrays with Three or More Dimensions . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 521
7.12 Command-Line Arguments and Variable-Length Argument Lists . . . . 522
7.13 The ArrayList Class . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 526
7.14 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 534
Review Questions and Exercises 535
Programming Challenges 539

Chapter 8 Text Processing and Wrapper Classes 547

8.1 Introduction to Wrapper Classes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 547
8.2 Character Testing and Conversion with the Character Class . . . . . . . 548
8.3 More about String Objects . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 555
xii Contents

8.4 The StringBuilder Class . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 569

8.5 Tokenizing Strings . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 578
8.6 Wrapper Classes for the Numeric Data Types . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 587
8.7 Focus on Problem Solving: The TestScoreReader Class. . . . . . . . . . . . 591
8.8 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 595
Review Questions and Exercises 595
Programming Challenges 599

Chapter 9 Inheritance 605

9.1 What Is Inheritance? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 605
9.2 Calling the Superclass Constructor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 616
9.3 Overriding Superclass Methods . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 624
9.4 Protected Members . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 632
9.5 Classes That Inherit from Subclasses. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 639
9.6 The Object Class . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 644
9.7 Polymorphism . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 646
9.8 Abstract Classes and Abstract Methods . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 651
9.9 Interfaces . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 657
9.10 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 668
Review Questions and Exercises 669
Programming Challenges 675

Chapter 10 Exceptions and Advanced File I/O 681

10.1 Handling Exceptions . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 681
10.2 Throwing Exceptions . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 704
10.3 Advanced Topics: Binary Files, Random Access Files, and Object
Serialization . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 712
10.4 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 728
Review Questions and Exercises 729
Programming Challenges 735

Chapter 11 GUI Applications—Part 1 739

11.1 Introduction . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 739
11.2 Dialog Boxes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 742
11.3 Creating Windows . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 753
11.4 Layout Managers . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 780
11.5 Radio Buttons and Check Boxes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 797
11.6 Borders . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 810
11.7 Focus on Problem Solving: Extending the JPanel Class . . . . . . . . . . . 812
11.8 Splash Screens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 826
11.9 Using Console Output to Debug a GUI Application . . . . . . . . . . . . . . 827
11.10 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 831
Review Questions and Exercises 831
Programming Challenges 836
 Contents xiii

Chapter 12 GUI Applications—Part 2 841

12.1 Read-Only Text Fields . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 841
12.2 Lists . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 842
12.3 Combo Boxes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 859
12.4 Displaying Images in Labels and Buttons . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 865
12.5 Mnemonics and Tool Tips . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 871
12.6 File Choosers and Color Choosers . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 873
12.7 Menus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 877
12.8 More about Text Components: Text Areas and Fonts . . . . . . . . . . . . . 886
12.9 Sliders . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 891
12.10 Look and Feel. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 895
12.11 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 897
Review Questions and Exercises 898
Programming Challenges 903

Chapter 13 Applets and More 909

13.1 Introduction to Applets . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 909
13.2 A Brief Introduction to HTML . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 911
13.3 Creating Applets with Swing . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 921
13.4 Using AWT for Portability . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 929
13.5 Drawing Shapes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 934
13.6 Handling Mouse Events . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 954
13.7 Timer Objects . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 965
13.8 Playing Audio . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 969
13.9 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 974
Review Questions and Exercises 974
Programming Challenges 980

Chapter 14 Creating GUI Applications with JavaFX 983

14.1 Introduction . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 983
14.2 Scene Graphs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 985
14.3 Using Scene Builder to Create JavaFX Applications . . . . . . . . . . . . . . . 987
14.4 Writing the Application Code . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1001
14.5 RadioButtons and CheckBoxes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1011
14.6 Displaying Images . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1025
14.7 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1030
Review Questions and Exercises 1030
Programming Challenges 1034

Chapter 15 Recursion 1039

15.1 Introduction to Recursion. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1039
15.2 Solving Problems with Recursion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1042
15.3 Examples of Recursive Methods . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1046
15.4 A Recursive Binary Search Method . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1053
xiv Contents

15.5 The Towers of Hanoi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1056

15.6 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1060
Review Questions and Exercises 1061
Programming Challenges 1064

Chapter 16 Databases 1067

16.1 Introduction to Database Management Systems . . . . . . . . . . . . . . . 1067
16.2 Tables, Rows, and Columns . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1073
16.3 Introduction to the SQL SELECT Statement . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1077
16.4 Inserting Rows . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1098
16.5 Updating and Deleting Existing Rows . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1101
16.6 Creating and Deleting Tables . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1110
16.7 Creating a New Database with JDBC . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1114
16.8 Scrollable Result Sets . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1115
16.9 Result Set Meta Data . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1117
16.10 Displaying Query Results in a JTable . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1120
16.11 Relational Data . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1131
16.12 Advanced Topics . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1152
16.13 Common Errors to Avoid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1154
Review Questions and Exercises 1155
Programming Challenges 1160

Appendix A Getting Started with Alice 2 1163

Index 1189
Credits 1205
Available on the book’s online resource page at
www.pearsonhighered.com/gaddis:
Appendix B The ASCII/Unicode Characters
Appendix C Operator Precedence and Associativity
Appendix D Java Key Words
Appendix E Installing the JDK and JDK Documentation
Appendix F Using the javadoc Utility
Appendix G More about the Math Class
Appendix H Packages
Appendix I Working with Records and Random-Access Files
Appendix J Installing Java DB
Appendix K The QuickSort Algorithm
Appendix L Answers to Checkpoints Questions
Appendix M Answers to Odd-Numbered Review Questions
Case Study 1 The Amortization Class
Case Study 2 The PinTester Class
Case Study 3 Parallel Arrays
Case Study 4 The SerialNumber Class
Case Study 5 A Simple Text Editor Application
 Preface

W elcome to Starting Out with Java: Early Objects, Fifth Edition. This book is
intended for a one-semester or a two-quarter CS1 course. Although it is written
for students with no prior programming background, even experienced students will benefit
from its depth of detail.

Early Objects, Late Graphics

The approach taken by this text can be described as “early objects, late graphics.” The
student is introduced to object-oriented programming (OOP) early in the book. The funda-
mentals of control structures, classes, and the OOP paradigm are thoroughly covered before
moving on to graphics and more powerful applications of the Java language.
As with all the books in the Starting Out With series, the hallmark of this text is its clear,
friendly, and easy-to-understand writing. In addition, it is rich in example programs that are
concise and practical.

New to this edition:

● A New Chapter on JavaFX: New to this edition is Chapter 14: Creating GUI Applications
with JavaFX. JavaFX is the next-generation toolkit for creating GUIs and graphical appli-
cations in Java and is bundled with Java 7 and Java 8. This new chapter introduces the
student to the JavaFX library and shows how to use Scene Builder (a free download from
Oracle) to visually design GUIs. The chapter is written in such a way that it is indepen-
dent from the existing chapters on Swing and AWT. The instructor can choose to skip the
Swing and AWT chapters and go straight to JavaFX, or cover all of the GUI chapters.
● Rewritten Database Chapter: The database chapter, which is now Chapter 16, has
been rewritten with more examples and more detailed explanations of various data-
base operations.
● Coverage of System.out.printf Has Been Expanded: The section on System.out.printf
in Chapter 2 has been completely rewritten and expanded to include diagrams and cover-
age of additional format specifiers.
● System.out.printf Is Primarily Used For Formatting Console Output: In this edition,
System.out.printf is used as the primary method for formatting output in console pro-
grams. The DecimalFormat class is still introduced, but it is used to format numbers in
GUI applications.

xv
 Visit https://ebookluna.com
now to explore a diverse
collection of ebooks available
in formats like PDF, EPUB, and
MOBI, compatible with all
devices. Don’t miss the chance
to enjoy exciting offers and
quickly download high-quality
materials in just a few simple
steps!
xvi Preface

● Discussion of Nested Loops Has Been Expanded: In Chapter 4 the section on nested loops
has been expanded to include an In the Spotlight section highlighting the use of nested
loops to print patterns.
● Usage of Random Numbers Has Been Expanded: In Chapter 4 the section on random
numbers has been expanded and now includes In the Spotlight sections demonstrating
how random numbers can be used to simulate the rolling of dice.
● New Motivational Example of Classes Has Been Added to Chapter 6: In Chapter 6,
a new motivational example of classes has been added. The example shows how a
variation of the game of Cho-Han can be simulated with classes that represent the
players, a dealer, and the dice.
● Multi-Catch Exception Handling: A discussion of multi-catch exception handling has
been added to Chapter 10.
● Equipping Swing GUI Applications with a Static main Method is Introduced Earlier: In
Chapter 11, GUI Applications—Part 1, the topic of equipping a GUI class with a static
main method has been moved to a point very early in the chapter.
● New Exercises and Programming Problems: New, motivational programming problems
have been added to many of the chapters.

Organization of the Text

The text teaches Java step-by-step. Each chapter covers a major set of topics and builds
knowledge as students progress through the book. Although the chapters can be easily
taught in their existing sequence, there is some flexibility. Figure P-1 shows chapter depen-
dencies. Each box represents a chapter or a group of chapters. A solid-line arrow points
from one chapter to the chapter that must be covered previously. A dotted-line arrow indi-
cates that only a section or minor portion of the chapter depends on another chapter.

Brief Overview of Each Chapter

Chapter 1: Introduction to Computers and Java. This chapter provides an
introduction to the field of computer science, and covers the fundamentals of hardware,
software, and programming languages. The elements of a program, such as key words,
variables, operators, and punctuation are discussed through the examination of a simple
program. An overview of entering source code, compiling it, and executing it is presented.
A brief history of Java is also given. The chapter concludes with a primer on OOP.

Chapter 2: Java Fundamentals. This chapter gets the student started in Java by
introducing data types, identifiers, variable declarations, constants, comments, program
output, and arithmetic operations. The conventions of programming style are also intro-
duced. The student learns to read console input with the Scanner class, or as an option,
through dialog boxes with JOptionPane.

Chapter 3: A First Look at Classes and Objects. This chapter introduces the stu-
dent to classes. Once the student learns about fields and methods, UML diagrams are
introduced as a design tool. The student learns to write simple void methods, as well
as simple methods that return a value. Arguments and parameters are also discussed.
Finally, the student learns how to write constructors, and the concept of the default con-
structor is discussed. A BankAccount class is presented as a case study, and a section on
 Preface xvii

Figure P-1 Chapter Dependencies

Chapters 1 - 7 (Cover in Order)

Java Fundamentals

Depend On

Chapter 8
Chapter 9 Chapter 16 Chapter 15
Text Processing and
Inheritance Databases Recursion
Wrapper Classes
Some examples in
Chapter 16 use GUIs,
which are introduced
Depends On Depends On Depends On in Chapter 11.

Chapter 10 Chapter 14 Chapter 11 Some examples in

Creating GUI Chapter 15 are applets,
Exceptions and Applications with
GUI Applications,
which are introduced
Advanced File I/O JavaFX Part 1 in Chapter 13.

Depends On Depends On

Chapter 12
Chapter 13
GUI Applications,
Applets and More
Part 2

object-oriented design is included. This section leads the students through the process
of identifying classes and their responsibilities within a problem domain. There is also a
section that briefly explains packages and the import statement.

Chapter 4: Decision Structures. Here the student explores relational operators and
relational expressions and is shown how to control the flow of a program with the if,
if/else, and if/else if statements. The conditional operator and the switch statement
are also covered. This chapter also discusses how to compare String objects with the
equals, compareTo, equalsIgnoreCase, and compareToIgnoreCase methods. Formatting
numeric output with the DecimalFormat class is covered. An object-oriented case study
shows how lengthy algorithms can be decomposed into several methods.

Chapter 5: Loops and Files. This chapter covers Java’s repetition control structures.
The while loop, do-while loop, and for loop are taught, along with common uses for these
devices. Counters, accumulators, running totals, sentinels, and other application-related topics
are discussed. Simple file operations for reading and writing text files are also covered.
xviii Preface

Chapter 6: A Second Look at Classes and Objects. This chapter shows stu-
dents how to write classes with added capabilities. Static methods and fields, interaction
between objects, passing objects as arguments, and returning objects from methods are
discussed. Aggregation and the “has a” relationship is covered, as well as enumerated
types. A section on object-oriented design shows how to use CRC (class, responsibilities,
and collaborations) cards to determine the collaborations among classes.

Chapter 7: Arrays and the ArrayList Class. In this chapter students learn to create
and work with single and multidimensional arrays. Numerous array-processing techniques
are demonstrated, such as summing the elements in an array, finding the highest and lowest
values, and sequentially searching an array are also discussed. Other topics, including ragged
arrays and variable-length arguments (varargs), are also discussed. The ArrayList class is
introduced, and Java’s generic types are briefly discussed and demonstrated.

Chapter 8: Text Processing and Wrapper Classes. This chapter discusses the
numeric and character wrapper classes. Methods for converting numbers to strings, test-
ing the case of characters, and converting the case of characters are covered. Autoboxing
and unboxing are also discussed. More String class methods are covered, including using
the split method to tokenize strings. The chapter also covers the StringBuilder and
StringTokenizer classes.

Chapter 9: Inheritance. The study of classes continues in this chapter with the sub-
jects of inheritance and polymorphism. The topics covered include superclass and subclass
constructors, method overriding, polymorphism and dynamic binding, protected and
package access, class hierarchies, abstract classes and methods, and interfaces.

Chapter 10: Exceptions and Advanced File I/O. In this chapter the student learns
to develop enhanced error trapping techniques using exceptions. Handling an exception is
covered, as well as developing and throwing custom exceptions. This chapter also discusses
advanced techniques for working with sequential access, random access, text, and binary files.

Chapter 11: GUI Applications—Part 1. This chapter presents the basics of develop-
ing graphical user interface (GUI) applications with Swing. Fundamental Swing compo-
nents and the basic concepts of event-driven programming are covered.

Chapter 12: GUI Applications—Part 2. This chapter continues the study of GUI
application development. More advanced components, as well as menu systems and
look-and-feel, are covered.

Chapter 13: Applets and More. Here the student applies his or her knowledge of
GUI development to the creation of applets. In addition to using Swing applet classes,
Abstract Windowing Toolkit classes are also discussed for portability. Drawing simple
graphical shapes is also discussed.

Chapter 14: Creating GUI Applications with JavaFX. This chapter introduces
JavaFX, which is the next generation library for creating graphical applications in Java.
This chapter also shows how to use Scene Builder, a free screen designer from Oracle, to
visually design GUIs. This chapter is written in such a way that it is independent from the
existing chapters on Swing and AWT. You can choose to skip Chapters 11, 12, and 13,
and go straight to Chapter 14, or cover all of the GUI chapters.
 Preface xix

Chapter 15: Recursion. This chapter presents recursion as a problem-solving

technique. Numerous examples of recursion are demonstrated.

Chapter 16: Databases. This chapter introduces the student to database program-
ming. The basic concepts of database management systems and SQL are first presented.
Then the student learns to use JDBC to write database applications in Java. Relational
data is covered, and numerous example programs are presented throughout the chapter.

Appendix A . Getting Started with Alice

Appendixes B–M and Case Studies 1-5 are available on the book’s online resource page at
www.pearsonhighered.com/gaddis.

Features of the Text

Concept Statements Each major section of the text starts with a concept statement.
This statement summarizes the ideas of the section.

Example Programs The text has an abundant number of complete example programs,
each designed to highlight the topic currently being studied. In most cases, these are prac-
tical, real-world examples. Source code for these programs is provided so that students
can run the programs themselves.

Program Output After each example program there is a sample of its screen output.
This immediately shows the student how the program should function.

Checkpoints
Checkpoints are questions placed throughout each chapter as a self-test study aid. Answers
for all Checkpoint questions are found in Appendix L (available for download) so students
can check how well they have learned a new topic. To download Appendix L, go to the
Gaddis resource page at www.pearsonhighered.com/gaddis.

NOTE: Notes appear at appropriate places throughout the text. They are short
explanations of interesting or often misunderstood points relevant to the topic at hand.

WARNING! Warnings are notes that caution the student about certain Java features, pro-
gramming techniques, or practices that can lead to malfunctioning programs or lost data.

VidoeNotes. A series of online videos, developed specifically for this book, are available
for viewing at www.pearsonhighered.com/gaddis. Icons appear throughout the text alert-
ing the student to videos about specific topics.

Case Studies Case studies that simulate real-world applications appear in many chap-
ters throughout the text, with complete code provided for each. These case studies are
designed to highlight the major topics of the chapter in which they appear.

Review Questions and Exercises Each chapter presents a thorough and diverse set
of review questions and exercises. They include Multiple Choice and True/False, Find the
Error, Algorithm Workbench, and Short Answer.
xx Preface

Programming Challenges Each chapter offers a pool of programming challenges

designed to solidify students’ knowledge of topics at hand. In most cases the assignments
present real-world problems to be solved.

In the Spotlight. Many of the chapters provide an In the Spotlight section that presents a pro-
gramming problem, along with detailed, step-by-step analysis showing the student how to solve it.

Supplements
Companion Website
Many student resources are available for this book from the book’s Companion Website.
The following items are available at www.pearsonhighered.com/gaddis using the Access
Code bound into the front of the book:
● The source code for each example program in the book
● Access to the book’s companion VideoNotes
● Appendixes B–M (listed in the Table of Contents)
● A collection of five valuable Case Studies (listed in the Table of Contents)
● Links to download the Java™ Development Kit
● Links to download numerous programming environments, including jGRASP™,
Eclipse™, TextPad™, NetBeans™, JCreator, and DrJava

Online Practice and Assessment with MyProgrammingLab

MyProgrammingLab helps students fully grasp the logic, semantics, and syntax of pro-
gramming. Through practice exercises and immediate, personalized feedback, MyProgram-
mingLab improves the programming competence of beginning students who often struggle
with the basic concepts and paradigms of popular high-level programming languages.
A self-study and homework tool, a MyProgrammingLab course consists of hundreds of
small practice problems organized around the structure of this textbook. For students, the
system automatically detects errors in the logic and syntax of their code submissions and
offers targeted hints that enable students to figure out what went wrong—and why. For
instructors, a comprehensive gradebook tracks correct and incorrect answers and stores the
code inputted by students for review.
MyProgrammingLab is offered to users of this book in partnership with Turing’s Craft, the
makers of the CodeLab interactive programming exercise system. For a full demonstration,
to see feedback from instructors and students, or to get started using MyProgrammingLab
in your course, visit www.myprogramminglab.com.

Instructor Resources
The following supplements are available to qualified instructors only. Visit the Pearson
Education Instructor Resource Center (www.pearsonhighered.com/irc) for information on
how to access them:
● Answers to all Review Questions in the text
● Solutions for all Programming Challenges in the text
● PowerPoint presentation slides for every chapter
● Computerized test bank
 Preface xxi

Acknowledgments
There have been many helping hands in the development and publication of this text. I
would like to thank the following faculty reviewers for their helpful suggestions and exper-
tise during the production of this text:

Rebecca Caldwell Kurt Kominek

Winston-Salem State University Northeast State Community College
Dan Dao Kevin Mess
Richland College College of Southern Nevada
Naser Heravi Lisa Olivieri
College of Southern Nevada Chestnut Hill College
Deborah Hughes Mark Swanson
Lyndon State College Southeast Technical
Nicole Jiao
South Texas College

Reviewers For Previous Editions

Ahmad Abuhejleh James Chegwidden
University of Wisconsin– Tarrant County College
River Falls
Kay Chen
Colin Archibald Bucks County Community College
Valencia CC
Brad Chilton
Ijaz Awani Tarleton State University
Savannah State University
Diane Christie
Dr. Charles W. Bane University of Wisconsin–Stout
Tarleton State University
Cara Cocking
Dwight Barnett Marquette University
Virginia Tech
Walter C. Daugherity
Asoke Bhattacharyya Texas A&M University
Saint Xavier University, Chicago
Michael Doherty
Marvin Bishop University of the Pacific
Manhattan College
Jeanne M. Douglas
Heather Booth University of Vermont
University Tennessee—Knoxville
Sander Eller
David Boyd California Polytechnic University—
Valdosta University Pomona
Julius Brandstatter Brooke Estabrook-Fishinghawk
Golden Gate University Mesa Community College
Kim Cannon Mike Fry
Greenville Tech Lebanon Valley College
xxii Preface

Georgia R. Grant Steve Newberry

College of San Mateo Tarleton State University
Chris Haynes Lynne O’Hanlon
Indiana University Los Angeles Pierce College
Ric Heishman Merrill Parker
Northern Virginia Community College Chattaonooga State Technical
Community College
Deedee Herrera
Dodge City Community College Bryson R. Payne
North Georgia College and State
Mary Hovik
University
Lehigh Carbon Community College
Rodney Pearson
Brian Howard
Mississippi State University
DePauw University
Peter John Polito
Norm Jacobson
Springfield College
University of California at Irvine
Charles Robert Putnam
Dr. Stephen Judd
California State University,
University of Pennsylvania
Northridge
Harry Lichtbach
Dr. Y. B. Reddy
Evergreen Valley College
Grambling State University
Michael A. Long
Carolyn Schauble
California State University, Chico
Colorado State University
Tim Margush
Bonnie Smith
University of Akron
Fresno City College
Blayne E. Mayfield
Daniel Spiegel
Oklahoma State University
Kutztown University
Scott McLeod
Caroline St. Clair
Riverside Community College
North Central College
Dean Mellas
Karen Stanton
Cerritos College
Los Medanos College
Georges Merx
Peter H.Van Der Goes
San Diego Mesa College
Rose State College
Martin Meyers
Tuan A Vo
California State University, Sacramento
Mt. San Antonio College
Pati Milligan
Xiaoying Wang
Baylor University
University of Mississippi
Godfrey Muganda
North Central College
 Preface xxiii

Special thanks goes to Chris Rich for his assistance with the JavaFX chapter. I would like to
thank my family for all the patience, love, and support they have shown me throughout this
project. I would also like to thank everyone at Pearson Education for making the Starting
Out With series so successful. I am extremely fortunate to have Matt Goldstein as my edi-
tor. I am also fortunate to work with Yez Alyan and the computer science marketing team
at Pearson. They do a great job getting my books out to the academic community. I had
a great production team led by Scott Disanno, Kayla Smith-Tarbox, and Gregory Dulles.
Thanks to you all!

About the Author

Tony Gaddis is the principal author of the Starting Out With series of textbooks. Tony has
nearly twenty years experience teaching computer science courses at Haywood Community
College in North Carolina. He is a highly acclaimed instructor who was previously selected
as the North Carolina Community College Teacher of the Year and has received the Teach-
ing Excellence award from the National Institute for Staff and Organizational Develop-
ment. Besides Java™ books, the Starting Out series includes introductory books using the
C++ programming language, Microsoft® Visual Basic®, Microsoft® C#®, Python, Pro-
gramming Logic and Design, Alice, and App Inventor, all published by Pearson.
get with the programming
Through the power of practice and immediate personalized
feedback, MyProgrammingLab improves your performance.

™
MyProgrammingLab
Learn more at www.myprogramminglab.com
Other documents randomly have
different content
 »Susanne udi särkjen,»
som dros me di fele gobbe,
»Napoleon po hviden håss,»
»Röverne po kåss,»
»Jakobs stije»
å, »Lurifax udi sitt rije,» – – – – –

Första gången jag och min yngre bror skulle som aktiva deltagare
bevista ett husförhör, var en händelse, som ej så lätt glömdes. På
det att vi ej genom okunnighet eller förvirring skulle draga skam
över huset, hade prosten i förväg låtit oss veta vad han ämnade
höra oss på och det kunde vi så blankt som ett rinnande vatten, det
var ej tvivel om den saken. Själv lotsade jag mig lyckligt igenom alla
skär, men min lille bror råkade värre ut. Under sitt långa förhör med
alla gubbar och gummor hade prosten kanske hunnit att bliva en
smula trött, innan turen kom till oss; nog av, han glömde av sig och
gav den stackars pysen en helt annan fråga än överenskommit var.
Fasa och förvirring stodo tydligt att läsa i piltens anlete och till slut
framstammade han, med gråten i halsen: »Men de va ju alls inte
den frågan ja skulle få.» Ja, det var ju förargligt nog, prosten gjorde
en liten grimas och ett löje spred sig över alla de närvarande, hur
angelägna de än voro att uppföra sig på alla vis passande.
Nu var det endast att hoppas att prostens tjänstfolk skulle reda sig
bättre, och det gjorde de. Per överträffade sig själv, där han
snurrade fram med sitt »arbete befordrar hälsa och välstånd» i en
rent av svindlande fart, och hans triumferande min, då han efter
detta mästerprov återvände till sin plats, låter sig ej beskriva.
Det var ett stort nöje, på söndagsmornarna, att stå bakom
staketet och titta på kyrkfolket, då de passerade förbi. Särskilt
märkvärdiga sågo gummorna ut, i sina vita klutar, det enda som
ännu kvarstod av den gamla, vackra Vemmenhögsdräkten, och med
de vida vadmalskjolarna uppslagna över huvudet, som skydd mot
damm eller regn, varvid de breda brandgula skoningarna gjorde en
synnerligen anmärkningsvärd effekt. I handen buro de, utom en
väldig psalmbok, även en omsorgsfullt hopvecklad näsduk och en
lavendelkvist.
Mannarna buro mörkblå eller svarta vadmalsjackor, stundom även
väst med silverknappar, för övrigt var även här nationaldräkten
bortlagd. Den ståtligaste och förnämligaste bland dem alla var
otvivelaktigt den bekante riksdagsmannen Per Nilsson i Espö. Han
var obestridligen en vacker man, med nästan sydländskt utseende,
granna färger, bruna, blixtrande ögon samt en viss elegans över hela
sitt framträdande.
Per Nilsson var alltid gärna sedd i prästgården. Prosten, som själv
under en följd av år varit med vid ståndsriksdagarna, åhörde alltid
med odelat intresse hans livfulla framställning av förhållandena
däruppe och prostinnan var ej mindre road, ty han var både kvick
och underhållande och lade därtill i dagen en viss ridderlig
uppmärksamhet, som just ej var någon vanlig företeelse där nere.
Han talade ledigt och obesvärat och fällde ofta mycket träffande
yttranden; ett av dessa har ofta senare runnit mig i hågen och det
tyckes mig innebära en stor sanning: »man sjunger när man är
ledsen och man sjunger när man är glad, men man sjunger aldrig
när man har något ont i sinnet.»
För att återgå till söndagen, så var nöjet att få bevista själva
gudstjänsten, ej så alldeles oblandat, så länge man var barn och ej
ännu kunde förstå hur stor andlig talare prosten var. Det var ej så
lätt att sitta stilla under hela den långa predikan, så som man var
befalld, och ej heller fanns det synnerligen mycket i den lilla, lantliga
kyrkan, som kunde fängsla uppmärksamheten.
Det märkvärdigaste var predikstolen med de fyra evangelisterna,
målade i granna färger, samt en i trä utskuren bild av den törnkrönte
Kristus, placerad på väggen omedelbart framför prästgårdsbänken,
ett ganska primitivt arbete, både vad skulptur och målning beträffar.
Någon altartavla fanns ej, lika litet som kyrkan på den tiden ägde
någon orgel. Så mycket mera ostört kunde man uppfatta den gamle
klockarens sång, hans förmåga att hålla ut sluttonen i all oändlighet,
och framför allt hans vidunderliga textuttal. Då han t. ex. skulle
stämma upp: »O, du härlighetens sken,» hann han vid detta O, att
glida genom hela skalan av vokaler, tills han slutligen bestämde sig
för den sista och det blev alltså ett långdraget ö-ö, som basunades
ut med häpnadsväckande styrka.
Under sommaren, då solen sken in genom fönsterna och luften
kändes kvav av blomsterdoft och hemvävda kläder, hände det nog
att gummorna nickade till då och då, tills de med ett ryck foro upp,
yrvakna och förlägna. Och det var lustigt att se hur flitigt
lavendelkvistarna sedan användes, såsom en lämplig väckelse och
påminnelse att ej åter duka under för sömnbegäret. Dock hade de
alltid efteråt fullt klart för sig att det var »en farlit granner» predikan
de hört. Därom voro de alltid mycket angelägna att upplysa
prostinnan, då hon efter slutad gudstjänst underhöll sig med dem.
Samtalet övergick likväl snart nog till mera världsliga ting; det
handlade både om kalvar och grisar, vävnad och spånad och mycket
annat, som det ej alls var ledsamt att åhöra ovanpå all
högtidligheten.
 Prästgårdsjul.

S å fort december månad ingått, börjades julstöket i prästgårdarna

och fortsattes med stegrad intensitet, ju längre tiden skred
framåt. Det var så mycket man skulle göra för att värdigt kunna
begå den stora högtiden. En verklig rengöringsorkan rasade genom
hela huset från källaren upp till vinden. Det mångbeprisade julölet
skulle bryggas, fisken lutas, och den stackars grisen skulle för olika
ändamål släppa till sitt unga liv. Det var ju den som bestod
julskinkan, den marmorerade syltan och den utsökta korven. Gässen
hade redan förut rönt samma öde; nu hängde alla gåsbrösten i
röken, à la dauben vilade t. v. i burkar och formar, och mer än en
stekt gås hade redan, prisad och berömd, gått all världens väg, som
ju är all storhets lott.
De sista dagarna före jul kommenderade husmodern nere i
bakstugan över hela sin armé, alla i snövita uniformer. Det vore för
vidlyftigt att omtala de segrar som här vunnos, säkert är att de voro,
visserligen dyrköpta, men ärorika. Senare förlades krigsskådeplatsen
till köket, där de berömda klenäterna eller på ren skånska, klenorna,
fingo sitt flottdop, varur de utgingo fullkomliga och utan vank.
Dagarna voro nu så mörka att de flesta sysslor måste utföras vid
ljus – naturligtvis talgljus, vilka under prästfruarnas skickliga ledning
stöptes av fårtalg, erövrad från det s. k. »kvicktiondet.» Pråsorna,
smala som tändstickor, användes mest i köksregionerna, men det
hände nog även att barnen fingo läsa sina läxor vid deras osäkra
sken. De bästa ljusen fingo sprida sin strålglans endast över mera
högtidliga tillfällen, från blankpolerade malmstakar, med en ljussax i
släptåg, ty de måste ju »snytas» allt som oftast.
 De stackars prostarna sutto under detta »förfärliga fläng både
utan och innan» instängda i studiekamrarna, där under tiden
julpredikningarna med mer eller mindre framgång författades.
Tillvaron förljuvades nog förmedelst en eller annan smakbit, som
genom en trogen makas försorg fann vägen även till detta arbetsfält.
På aftnarna mojnade stormen vanligen av något litet, och då
samlades familjen kring det stora björkbordet i salen, där en
moderatörlampa på hög fot överblickade situationen tvärs igenom en
med nålar utprickade skärmar, i mönster som lämnade inbillningen
fritt spelrum. Då tillverkades av stora och små alla
julgransprydnaderna, strutar, nät, guld- och silverstjärnor m. m.
under det prostfar, stundom avlöst av pastorsadjunkten, läste högt
ur »Leas» berättelser. Först när den rykande ölosten sattes in, tillät
man en stunds vila.
Då sent på lilla julafton de rena gardinerna och sängsparlakanen
blivit upphängda – de senare i konstnärliga festoner drapererade
kring en förgylld sänghimmel – kunde man gå till vila med den
lyckliga tanken: i morgon är det julafton, en tanke som gick igen i
drömmen för att till slut bli en lycklig verklighet, äntligen, äntligen.
Ingen penna förmår skildra den på en gång glada och högtidliga
stämning, som rådde denna underbara dag. Allting var sig olikt,
människorna, djuren, ja, hela naturen hade undergått en oförklarlig
förvandling och själv kände man sig så obegripligt snäll.
I Espö prästgård rådde redan tidigt liv och rörelse. Det var skick
och bruk att socknens fattiga då skulle infinna sig i prostens kök för
att få sin andel av den goda julmaten. Prostinnan utdelade själv
håvorna och prostens riksdaler »till socker och snus» var både
välkommen och väntad. Där stodo de hela raden – Lejonskan och
Stormskan (dragonänkor och farliga, sades det), Spansker, så
benämnd av folkhumorn på grund av den spanskrörskäpp han
stundom stoltserade med, den krokige gubben med det klingande
namnet Blücher, »Ola i saxen», vars far varit skräddare och hette
Isakson – alla nigande och bockande och med en viss räddhåga
bekikade av barnen.
Sedan man ätit den stora frukosten vars pièce de résistance var
den läckra julskinkan och provat det skummande julölet, vandrade
hela familjen in till grannen, Ola Christersson, för att önska god jul.
Där stod mor själv vid spisen och rörde i gröten med en väldig
träspade, medan tösen satt på en låg trästol och malde senap så att
tårarna trillade ner för kinderna. Far stod ute på den rensopade
gården, i träskor och vadmalströja, i färd med att rita stora kritkors
på alla uthusdörrarna. Detta skulle hindra trollen, som på julnatten
ansågos vara ovanligt beskäftiga, att anstifta ont och »förgöra
kräjen». Han kom emellertid in då mor, med många kruserliga
nigningar, förmådde gästerna att stiga in i kammaren, där de
trakterades med körsbärsvin och klenor. Den äktenskapliga sängen
var högt uppbäddad och prydd med ett i konstrikt mönster vävt
ylletäcke. På det stora slagbordet låg en vit drällserviett, och på den
gamla pulpeten sågs ett tobaksschatull, två porslinshundar och en
bleknad bukett av konstgjorda blommor, väl förvarad under en
glaskupol. En blandad lukt av lavendel och torv slog emot de
inträdande, den senare härrörde tydligen från den stora
järnkakelugnen med Adam och Eva i relief.
Efter att vederbörligen hava beundrat de gamla förnäma
vävnaderna, vilka högtiden till ära kommit fram, särskilt den fina
bonaden över kakelugnsbänken, där gossar och flickor i en lång rad
stodo med armarna i sidorna och blickade käckt ut i världen,
avlägsnade gästerna sig, under ömsesidiga tacksägelser, ledsagade
av värdfolket ända ut i porten.
Då det började skymma stod åter prostfamiljen på väg att bege
sig ut, denna gång för att lyssna till helgmålsklämtningen från de
många närliggande kyrkorna och se julljusen tändas överallt i byn. A.
U. Bååth har i en av sina sydskånska stämningar skildrat en dylik
julkväll och jag lånar hans ord för att beskriva hur den tedde sig i
det goda landet »söder om landsvägen»:
 Tystnad vida. Man hör hur det sakta lackar
Droppe på droppe från närmaste tak och stackar.
Klämtande borta i fjärran klockor ringa
Ensamt och matt de hän över nejden klinga;

Mötas av klocksång ny från en annan kyrka,

Nu helt nära det tonar med större styrka,
Ringer i alla byar. I dimman draga
Ut över bygden tonerna, starka, svaga.

Malmhårt de dallra, milda de sammansmälta,

Nu från närmaste torn de dova välta
Dyka tunga ned uti ljudfull dimma,
Vagga sig klara, och lent över slätten simma.

Klockorna stanna. Tumlande ljuden domna,

Tonande sakta hän de sista somna, –
Bräker ett får där ur stall, och säkra, raska,
Hastande steg i vägens lera plaska.

––––––––––––––––––––––

Tystnad vida. Nu tändas högtidsljusen,

Helig afton. Det glimmar ur alla husen.

Och de glimmande ljusen vägleda familjen tillbaka till prästtjället, där

nu bordet står dukat till den stora julmåltiden. De höga trästakarna
från farfars tid, som endast var årshelg kommo i bruk, voro sirade
med fint utklippta pappersmanschetter; på den krusade servietten
tronade en gammal förnäm kristallskål fylld med klenäter och
smörbakelser, och julölet skummade i kannan.
Prosten satt i högsätet, iförd sin näst bästa koftanett. Det vackra,
något gråsprängda håret, hade nyss blivit klippt av den konstförfarna
prostinnan, som satt mitt emot honom i paramattaklänning och
spetsmössa. Runt omkring sutto barnen, både gossar och flickor i
hemvävda kläder, som gjorde den inhemska industrien all heder.
Lutfisken åts med känsla och övertygelse, med en liten, liten pärla
ovanpå, för prostens räkning; man rimmade för gröten, som i sitt
vita inre dolde den betydelsefulla mandeln, beundrade den
brunstekta ankan, som dock mera blev en skåderätt, och hade ej ord
starka nog för kristallskålens utmärkta innehåll, allt under det
bägaren, eller rättare ölkannan, vandrade laget omkring.
Vid slutet av måltiden kommo tjänarna in, anförda av kusken Per,
för att önska herrskapet en god och fröjdefull jul, vilken visit senare
besvarades, då hela familjen tågade ut i folkstugan i samma ärende.
Julklapparna medfördes då, och det kom på Pers lott att, stavande
och med många omsägningar, uppläsa deviserna, vars innehåll som
oftast framkallade mycken munterhet och en förlägen rodnad, då de
voro alltför brydsamma.
Den senare delen av aftonens härligheter låter sig knappast
beskriva. Granen, julklapparna, sången, det goda humöret och
skämtet – allt lever kvar i minnet, omgivet av den säregna glans,
som endast erinringar från en lycklig barndom kunna skänka.
Bland julgåvorna erinrar jag mig särskilt ett par morgonstövlar
med vida skaft, som småflickorna broderat i tapisseri till prostfar.
Under svett och möda och många felräkningar hade de kommit till,
men resultatet var lysande. De voro fullsatta med jättepenséer, från
tåspetsen till knäet, strödda över en gräsgrön botten. Med
glädjestrålande ögon åsågo givarinnorna hurusom prosten på
fläcken iklädde sig dessa lysande plagg och tog sig en promenad
runt bordet för att prova dem.
Senare sjöng adjunkten »Julafton i prästgården», där lilla Eglé får
sin fästman inrullande i en tunna. Ackompagnemanget, i
gammaldags valstakt, sköttes förtjänstfullt som termen lyder, av
husets äldsta dotter. Allra sist ljöd, sedan prosten läst aftonbönen,
från allas läppar den vackra julpsalmen: »Var hälsad, sköna
morgonstund» och så var den med sådan längtan motsedda
julaftonen förbi, för den gången.
Sedan helgdagarna förrunnit under kyrkobesök och stilla hemliv,
började de många julkalasen i präst- och granngårdarna. Man ville
passa på medan den studerande ungdomen fanns att tillgå, och
dessutom voro skafferier och visthus under julen så rikligt försedda,
att det nästan gick av sig själv att ställa till kalas. Gubbarna rökte
sina långa sjöskumspipor och åsågo stundtals hur ungdomen
svängde om med liv och lust. Fruarna, i sidenmantiljer och negligéer
samt piraten på armen, sutto i de långa sofforna och läto traktaten
sig väl smaka. Och de unga – ja de dansade och svärmade och
tyckte att tiden flög.
Slutligen kom Knut, då julen efter gammal tradition skulle köras ut
hos familjen Tegnér i Kjellstorps gamla prästgård. Ja, gammal var
den, boningshuset lågt och något lutande såsom av hög ålder, men
en obeskrivlig trevnad mötte en, så fort man trädde in i den stora
salen med bjälkar i taket. I en öppen spis, överst prydd av den store
farfaderns porträttmedaljong, flammade en väldig stockeld.
Möbleringen bestod huvudsakligen av skåp och stolar och ett
massivt bord mitt på golvet, alltsammans vitmålat. Mörkröda
yllegardiner förlänade en varm färg åt allt detta vita, som ytterligare
förhöjdes av den vackert sirade julgranen, vars topp nådde ända upp
till taket.
Prostinnan stod vid bordändan och skänkte i kaffe, uppvaktad av
sina ridderliga söner och assisterad av husets döttrar. Mössan med
sitt fina krus och sina breda band, som föllo ned över ryggen, sken
så vit mot det mörka håret. Med en fältherres taktiska skicklighet
ordnade hon allt, och de kloka ögonen vakade noga över att var och
en blev på bästa sätt tillgodosedd. Den gamle prosten Kristoffer
vandrade omkring med sin långpipa, svart kalott över de vita
lockarna och ett vänligt leende för alla och envar.
I detta hem och bland dessa människor måste man ha varit för att
till fullo kunna förstå den anda som där rådde. En afton som denna
framstod det i all sin fullkomlighet och gav åt de närvarande ett
minne som aldrig kan glömmas.
Granen tändes och i virvlande ringar utfördes de traditionella
juldanserna, men det dröjde ej länge förrän en präktig vals ljöd från
det gamla klaveret, och nu gick det undan med en fart, som väl
knappast en nutida bostondyrkare kan fatta. Först när den rikliga
aftonmåltiden, med alla julens härligheter serverades, kunde de
dansande förmås att göra ett tillfälligt uppehåll, vilket dock med
välbehag utsträcktes, när yngste sonen med sin vackra röst föredrog
några av Geijers och Lindblads sånger.
Men stilleståndet blev ej långvarigt. Omedelbart efter sångens slut
iscensattes en nigarpolska, som i sitt ginungagap uppslök gamla och
unga och ej lämnade dem ifrån sig förrän de snurrat genom alla
rummen i en virvlande fart, rullat ihop sig till ett kompakt helt och
slutligen »med mycken möda och stort besvär» vecklat ut sig igen.
Och sedan valsade, polkade och galloperade man igen ända tills
kareterna rullade fram på den stenlagda gården och de gamla stodo
påpälsade ute i förstugan och brummade så smått över ungdomens
dårskap. Ännu i kappor och bahytter dansades allra sista varvet,
medan den lilla prostinnan själv satt vid pianot och spelade en
gammalpolka, som hon kallade »nummer tre», men som rätteligen
bort heta nummer ett, så oförliknelig var den.
Så rullade vagnarna ut genom den trånga porten, ljusen släcktes i
det låga tjället, och så var det slut på julen.
 Ett bondbröllop.

J ulen med sina många helgdagar, sin vila och frid var länge sedan
förbi. »Julastuerne», där ungdomen svängt om med lust och
fröjd, i den ena gården efter den andra voro ett minne blott.
Kyndelsmässan med frost och snöstormar, de s. k.
kyndelsmässoknutor, var även överstånden och nu var man inne i
fastan. Den hade inletts med allehanda upptåg, man hade »slagit
katten ur tunnan» och utfört den omtyckta tävlingskamp, som
kallades att »ta ringarna», och därefter hade de unga, anförda av
segraren, »kungen», och hans utvalda drottning, återigen dansat
nere i riksdagsmannens gård, där den stora sommarstuen
godhetsfullt upplåtits för ändamålet. Nu var tiden inne att rusta sig
till bröllop i de gårdar, där man till äventyrs hade någon dotter att
bortgifta, innan påsken kom för nära, då det ej ansågs lämpligt att
fira några stora fester.
Så var fallet hos Hans Anders’ i B. där den unga dottern skulle
gifta sig med åbosonen Per Jeppsson i samma by. Det hade varit ett
gammalt tycke och som förmögenhetsvillkoren voro å ömse håll
passande och ägorna gränsade intill varandra, kunde förbindelsen ej
annat än anses i hög grad önskvärd. I bröllopsgården hade rått stor
brådska både med utstyrsel och förberedelser till det stora gästabud
varmed den lyckliga tilldragelsen skulle firas.
Nu, då bröllopsdagen var inne, stod gården fejad och fin utan och
innan, ladugårdsbyggnaderna nykalkade med nymålade dörrar och
halmtaket på boningshusets norra sida var omlagt skinande gult,
medan det på andra sidan var grönskande och mossbelupet.
Rummen voro prydda med präktiga vävnader, täcken och bonader,
gamla skatter hämtade ur de väldiga kistorna i kistekammaren, där
de bevarats under generationer. De företedde vackra prov på
urgammal hemslöjd, dessa vävnader i rödlakan, flamskt, krabbasnår,
opphämta och allt vad det nu heter.
En stor skara gäster väntades, släktingar från när och fjärran,
prostens, klockarens, naboarna och för övrigt alla, som kunde anses
stå i förbindelse med värdfolket. De voro visserligen anmodade att
komma redan kl. 12 på dagen, men naturligtvis var ingen så
»förveten», att han ville infinna sig så dags, och det tog också sina
rundliga timmar, innan alla voro samlade. Ej förrän närmare två kom
prostfamiljen inrullande i den blanka och skinande kareten, som
högtiden till ära med ovanlig omsorg putsats av Per, prästadrängen.
Gästerna mottogos ute i förstugan av Far själv, som leende och
gemytlig, skötte sitt nog så krävande värdskap. Han assisterades
visserligen, utom av sonen, även av två marskalkar – målaren och
skräddaren, – vilka vid alla större gillen hade sig detta viktiga värv
anförtrott och därför också utvecklade en otrolig säkerhet och
snabbhet.
Förstugan som sträckte sig tvärs genom hela längan, med utgång
även åt trädgården, hade dessutom tre dörrar, åt höger var det dels
ingång till den stora gillessalen, »sommarstuen», som saknade
eldstad, dels till kistekammaren med alla dess skatter. Från vänster
kom man in i ett stort rum, stuen, som, även det, upptog hela
husets bredd, med två par fönster åt vardera hållet. En väggfast
bänk omgav på tre sidor det väldiga bordet, där måltiderna i
vardagslag intogos av såväl husbondfolk som tjänare, med högsätet
uppe vid översta bordändan, där Far och Mor presiderade.
Möbleringen för övrigt bestod av en stor säng, avsedd för husets
döttrar, några trästolar, en kakelugnsbänk, ett hängskåp, –
matskåpet, – ej att förglömma den inmurade järnkakelugnen med
Sankt Göran och draken på. I fönsterna blommade »brinnande
kärlek» och toffelblommor, – man såg att de trivdes bakom de små,
låga rutorna och att de sköttes med kärleksfull omsorg.
Manfolken fingo stanna inne i stuen, men fruntimmerna visades in
i kammaren, där den stora »himlingasängen», blåmålad och prydd
med tulipaner och blader, intog en framskjuten plats. Och nu började
trakteringen. Först körsbärsvin och klenäter och sedan kaffe ur stora
porslinskannor, med präktiga vetekakor och annat dopp, allt under
det den ena vagnen efter den andra kom inskramlande på den
stenlagda och kringbyggda gården.
Prostinnan, som var språksam och »gemen», konverserade flitigt
med gummorna, som sutto runt väggarna, en smula högtidliga, med
näsduken i hand, och avgåvo sina svar med stor värdighet.
Äntligen, efter lång väntan, och sedan det befunnits, att alla voro
samlade, ombads man att stiga in i stora salen, där vigseln skulle
försiggå. På den tiden förekommo ej kyrkbröllop annat än
undantagsvis. Det är först i senare tid de tagit fart, liksom de längre
tillbaka i tiden, under förra hälften av 1800-talet, voro brukliga och
då försiggingo med stor ståt, förridare, spelmän, o. s. v.
Här, i den stora salen, var ett stort hästskobord dukat och prytt
med ståtliga spettkakor, en mångfald av ölkrus av brokigt porslin och
fint utsirade smörtoppar eller »smörslag», skickligt placerade på
runda såsskålar. Mitt på golvet hade brudpallen fått plats, höljd av
ett konstrikt vävt ylletäcke, för övrigt inga dekorationer, som kunde
tyda på, att en brudvigsel här skulle äga rum.
På ett givet tecken ställde prosten sig framför pallen med
klockaren på något avstånd. Allas blickar riktades mot dörren, då
brudparet skred in, bruden klädd i svart paramattaklänning, slöja,
krans och krona, medan en väldig myrtenbrosch sammanhöll kragen.
Brudgummen bar bonjour och vit halsduk, frack förekom ej på den
tiden. De unga sågo så bra ut; en något högre färg på kinderna än
vanligt var det enda tecknet på en möjligen inneboende
sinnesrörelse, vilken ej ansågs passande att visa i utvärtes åthävor.
Klockaren, den gamle kantor Malm, stämde upp en psalm, varefter
prosten förrättade vigseln slutande med några hjärtliga ord till
kontrahenterna, vilka båda voro hans läsbarn. Så sjöngs »Ej blott för
världen två», etc. och nu deltogo alla efter förmåga i sången, särskilt
voro några av mannarna skickliga i att hålla ut sluttonen, nästan lika
länge som själva klockaren. Akten var över och de unga
sammanvigda utan några som helst äventyr, ringen hade ej tappats,
paret hade läst upp formuläret utan att staka sig och allt var som det
skulle vara.
 Brudpallen togs bort och nu borde ju måltiden kunna taga sin
början när som helst. Men ingalunda! Nu kom det kinkigaste av
alltsammans, att söka upp de närmaste kvinnliga anförvanterna,
vilka plötsligt försvunnit. I känslan av sin värdighet och sin rättighet
att vid bordet bliva placerade på de förnämligaste platserna hade de
gömt sig på de mest otroliga ställen och det tog en rundlig tid att
hitta dem och få dem fram till sina platser. Nå, äntligen hade man
kommit så långt, och där sutto nu alla, brudparet i mitten, prosten
bredvid brudgummen, därnäst klockaren och så alla mannarna i tur
och ordning. Prostinnan satt bredvid bruden, med klockarfrun vid sin
andra sida, bredvid dem värdinnan och därefter alla de närmaste
kvinnliga anförvanterna.
Sedan en rundlig tid anslagits åt den tysta bordsbönen, steg
målaren-marskalken upp på en trästol och utropade med ljudlig
stämma: »Å värdfolkets vägnar får jag be alla gästerna vara så bra å
ta te knivarna», vilken blev en signal till ett kraftigt och samfällt
angrepp mot smörtopparna, varvid stora »rundenomsmatar»
breddes och förtärdes med strykande aptit. Därpå följde den
egentliga festmåltiden, vilken börjades med en makalös soppa, kokt
på många olika slags kött och försedd med i fyrkantiga tärningar
skurna klimpar samt russin. Denna utmärkta gillessoppa glömmer
man ej så lätt, då man en gång smakat den. Därpå följde kötträtten,
som bestod av pepparrotskött och salt gåskött, så risgrynspudding
med saftsås och därefter hönsstek. Och slutligen kom det viktiga
ögonblick, då de många spett- och sockerkakorna skulle skäras och
utdelas. Det hörde till, att varje mora som fört en dylik kaka till
gården själv skulle skära den, vilket ej skedde utan mycket
krusande, men slutligen kunde då de sönderstyckade kakorna
serveras, tillika med ytterligare stora fat s. k. krumkakor. Under
denna ceremoni kringbjödo marskalkarna »malagat» vin, två glas i
stöten på en porslinstallrik, ty några glas funnos ej framsatta på
bordet, utan gästerna fingo dricka i tur och ordning av samma glas.
De enda som fingo behålla sina glas var brudparet, förmodligen med
tanke på den skål som skulle tömmas för dem. Prosten hade ej
heller fattat sitt glas, förrän han i kraftiga, kärnfulla och varma
ordalag talade till sina skriftebarn, som nu ingått i det heliga äkta
ståndet, och föreslog deras skål. Man drack under högtidlig tystnad,
utan de skallande hurrarop som nu äro så vanliga.
Nu förekom en ganska lustig sed; varje fruntimmer medförde,
förutom den näsduk, som hela tiden skickligt manövrerades i ena
handen, även en stor, som var dold i någon undangömd ficka. Dess
ändamål var ganska påtagligt; då gästerna nödvändigt måste taga
för sig av alla de kakor, som av olika personer tillförts huset, var det
ju ej tanke på att alla kunde ätas upp omedelbart efter den bastanta
måltiden. De lades därför omsorgsfullt ned i denna stora näsduk,
vilken hopknöts i alla fyra hörnen, och då man reste sig upp från
bordet, bar var och en sitt knyte, ända från prostinnan och ned till
den mest obemärkta av gummorna.
Nu, när måltiden efter dryga timmar äntligen var slut, togo alla
gästerna varandra i hand med den fromma önskningen »väl
bekomme», vilken onekligen var berättigad. Alla promenerade ut
från salen och spredo sig i angränsande rum; mannarna svalkade sig
ute i förstugan eller tände sina pipor inne i stuen, där snart
kortspelet kom i gång, knack eller fem kort. En stark toddy av
arraksrom satte fart i spelet.
Fruntimmerna samlades inne i kammaren, där bruden »satt i
stass» och gav blyga och sävliga svar på alla spörsmål. Innan man
slagit sig till ro, hade emellertid alla upphängt sina »kageknyden» i
takbjälkarna och det var en ganska underlig syn att se taket, såväl i
stugan som i kammaren, garnerat med dessa pösande knyten.
Bjälkarna användes för övrigt även för andra ändamål; så omnämner
Nicolovius i »Folklivet i Skytts härad», att bönderna hade sin egen
bokföring i bjälkarna i taket, och han tillägger: »Med
skrivkunnigheten insmög sig bedrägeriet». Att de alltjämt
begagnades till detta ändamål utvisade en rad otydbara hieroglyfer,
som ingen oinvigd förmådde tolka.
Under tiden avdukades och undanskaffades borden i stora salen,
golvet sopades med våt sand, och de två byspelemännen inträdde
med sin fejla och sin klarinett. Efter ett omsorgsfullt stämmande,
varvid ett betänkligt oljud uppstod spelade de upp en gammal, sirlig
vals, vars toner ännu så långt efteråt ljuda i ens öron. Alla samlades
i balsalen, brudparet öppnade balen med någon förlägenhet, och
efter dem trängdes och knuffades en mängd olika par, alla dansande
var på sin fason, men med beundransvärd taktfasthet och säkerhet.
Muraren och sotaren Widerberg dansade med snugga i munnen, rak
i ryggen och så smal, att han gott kunde krypa genom en
skorstenspipa, med stor skicklighet svängande sin dam, den ena
efter den andra och slutligen mor själv, som han lotsade genom
virveln av dansande par med en vighet, som gjorde heder åt hans
yrke. Sedan dansades en gammaldags skånsk kadrilj. Och nu
deltogo alla, både gamla och unga. Den elegans som utvecklades i
figuréerna, parad med orubbligt allvar, den frammarsch, än rakt
fram, än från sidan, som gjordes mot moitiéen, vilken av den starke
riddaren lyftes högt upp, då han svängde om med henne, torde i
våra dagar sakna sitt motstycke. Troligen har denna gamla hederliga
dans numera utträngts av de moderna boston- och stepdanserna,
men det är att hoppas, att den gamla präktiga kadriljen åter kommer
till heders i all sin glans.
Det led mot småtimmarna, innan någon tänkte på att avbryta
detta glada gille, men då voro de nygifta de första som bröto upp.
De »försvunno» ej, som bruket är nutilldags, utan togo omsorgsfullt
farväl av alla gäster, föräldrar och syskon, utan att å någondera
sidan några känslor lades i dagen, vilket ej ansågs
överensstämmande med god ton. Då de satt sig upp i sin vagn, som
kördes av brudgummen själv, och var prydd med ett vackert, av
bruden vävt täcke och sedan de hunnit utom porten, stodo de unga
männen där och avfyrade det ena pistolskottet efter det andra
såsom en lämplig salut och väl även som ett varsel om framtida
lycka och framgång.
Prostfamiljen avlägsnade sig därpå och småningom följde de
övriga gästerna exemplet. Och det var nog väl behövligt, ty gillet
skulle stå i dagarna tre, och både värdfolk och tjänsteandar behövde
andrum för att rusta sig till nya strider.
På fjärde dagen bespisades husmansfolket i byn och grannskapet,
och det tog nog sin dryga tid, innan allt kom i sina vanliga gängor
och det vanliga vardagslivet åter tog sin början i den gamla
hederliga gården.
 Fastlagsris och snöstormar.

U ppvaknandet på fastlagsmåndagen i prästgården var ej odelat

behagligt, dock ville man, för traditionens skull, visst ej hava det
annorlunda.
Prostinnan, vars ordspråk alltid varit »morgonstund har guld i
mun» och som brukade taga sin morgonmotion vid spinnrocken
redan vid femtiden, ehuru hon vanligen lämnade man och barn i ro
ännu ett par timmar, hade den morgonen intet förbarmande. Då
gjorde hon sin rond genom hela huset, mitt i natten tyckte man,
med björkriset i hand, och börjande med sin make fortsatte hon
sedan att behandla barn och tjänstfolk och lagade visserligen att
man blev ordentligt väckt. Ej ens den stackars adjunkten nere i
flygeln undgick sitt öde, som han visst ej mottog med kristlig
undergivenhet. Men prostinnan ansåg att ingen borde behandlas
styvmoderligt denna dag och sade: »Han kan ha gott av det».
Sedan hon risat ville hon emellertid även lisa, och det dröjde ej
länge innan hon åter uppenbarade sig, denna gång medförande en
behaglig medicin – den doftande mockan, tror väl läsaren, men det
är nog mera antagligt att den dryck, som den tiden i vardagslag
bjöds hade Brasilien till hemland. Huru som helst, förplägningen blev
välkommen och intogs under stor munterhet av den nu fullt vakna
familjen. Den njöts i ytterst långsamt tempo, med den lilla
baktanken att så mycket som möjligt förhala tiden, ty mörker och
kyla inbjöd ej till några hjälteprov angående uppstigningen. Till slut
kunde det emellertid ej hjälpas; med ett manande »upp nu barn»,
avlägsnade prostinnan sig, belåten och nöjd med sitt morgonarbete.
Länge dröjde det ej heller innan barnen voro uppe och i fullt
arbete; medan den äldre dottern hjälpte modern med hushållsbestyr,
utvecklade den yngre all önskvärd energi vid den gamla taffeln, där
skalor och övningar expedierades med en viss kläm, för att sedan
övergå till ett finare tonstycke, »Farväl till Värmland», vilket i
artistens tycke endast kunde överträffas av »La prière d’une vierge»
eller »Webers sista musikaliska tanke.»
Lillebror läste med ljudelig röst på sin »bibliska» till detta
uppfriskande ackompagnemang. Men prosten stod ännu vid spegeln
och slipade sin rakkniv så det blixtrade; det var ett maktpåliggande
arbete som förestod och det krävde omsorgsfulla förberedelser. Ej
förrän vid frukosten uppenbarade adjunkten sig, ännu en smula
mörk i hågen efter den första morgontraktaten, men prostinnan
lyckades snart med sitt fryntliga skämt driva bort alla moln.
Fastlagsmåndagen var för övrigt ingalunda en vilodag, tvärtom
gingo arbetet och sysslor sin gilla gång, ej med nutidens nervösa
brådska visserligen, men jämnt och taktfast. Middagen kom som ett
behagligt avbrott och bestod av lutfisk och fyllda bullar – en
rättrogen skåning äter nämligen alltid sina fettisdagsbullar på
måndagen. Men arbetet vidtog igen, det gällde att med all kraft
förbereda sig till den fest, som nästa dag, prostinnans födelsedag,
skulle firas i prästgården. Bjudningar hade utgått till grannarna, vilka
samtliga lovat att infinna sig. De gödda och väl »proppade»
kalkonerna hade slaktats och stora salen, som eljest endast
begagnades under sommaren hade eldats upp.
På kvällen sade emellertid prosten: »Vi få snö, det känner jag i
min rygg.» Ingen vågade betvivla detta orakelspråk; erfarenheten
hade visat att han brukade vara sannspådd, den gamle prosten. Och
se, nästa morgon var ej allenast marken vit utan stora drivor hade
redan hunnit växa upp. En bitande nordostvind förde de täta
snöflingorna i virvlande dans över fälten, lämnande stora sträckor
bara medan tillfälliga hinder, pilvallar, häckar och byggnader,
stävjade deras framfart och kom dem att liksom i raseri, torna upp
sig i ständigt växande omfång.
Under sådana omständigheter var all trafik, vare sig med vagn
eller släde, så gott som omöjlig. Det var därför med en viss
förstämning som familjen denna dag samlades vid frukostbordet.
Hur skulle det nu gå med den stora festen och var det antagligt att
någon skulle våga sig ut i ett sådant herrans väder? Utsikterna voro
allt bra klena, men prostinnan själv höll hopp och humör uppe i det
längsta, lagade stora skålar av sin berömda citronkräm, bryggde
bischoff och carolina och radade med döttrarnas tillhjälp upp de
många tébröden på stora brickor. Så gick åtminstone den tiden och
se’n fick man se.
Yrvädret snarare till än avtog i styrka på eftermiddagen, men man
dukade i alla händelser det stora kaffebordet, som garnerades med
vinka och de små snödroppar man lyckligtvis dagen förut räddat
undan en för tidig död. En väldig vetebrödskrans, rikt späckad med
russin, placerades mitt på bordet, och allra sist gick prostinnan
omkring i rummen och hällde »Grevinnan Barcks rökelse» på en
uppvärmd eldskyffel. Nu var man färdig och nu kunde gästerna få
komma när som helst.
Men visaren skred obönhörligen fram på den gamla urtavlan, och
ju längre den skred, dess mera sjönk prostinnans hoppfulla
stämning. Där satt man nu med hela kalaset! Stormen tjöt, snön
piskade på rutorna, temperaturen sjönk långt under noll och
humöret likaså.
Ungdomen tyckte att det här ovädret ej behövt börja förrän
gästerna hunnit anlända, så kunde de blivit insnöade i prostgården
på oberäknelig tid, men de gamle hade en nyktrare syn på tingen.
»Bäst som sker», sade prosten och skötte brasan med en omsorg,
som om all världens väl hängt på eldgaffeln.
Timmarna smögo sig fram som de bäst kunde och man gick tidigt
till vila, men blott för att vakna upp till samma elände. Nu nådde
drivorna redan halvvägs upp över fönsterna, en betänklig skymning
rådde i rummen och till slut måste man tända ljus mitt på dagen, så
mörkt blev det.
Ingen mänsklig varelse kunde komma ut eller in, man var och
förblev instängd. Det gällde verkligen att göra sig livet så drägligt
som möjligt under denna fångenskap, som såg ut att bli långvarig.
Inte riskerade man just att svälta ihjäl, det blev tvärtom ett dagligt
gästabud, tack vare den goda kalasmaten, som ej fått användning.
Man arbetade, spelade, sjöng och öste rika skatter både ur
prostinnans fruktkällare och ur prostens präktiga bibliotek, och hur
det var gick tiden, än så länge.
Det torde ej vara lätt, i våra dagar, att föreställa sig hur det skulle
kännas att på detta sätt sitta i en snögrav, dag efter dag, utestängd
från världen, utan post, utan telefon, ungefär som på en obebodd ö.
Det kunde nog ha sin romantik, men i längden blev det enformigt,
det måste erkännas.
Prosten började bli allvarligt bekymrad över hur det skulle gå med
söndagens gudstjänst, ty vägen mellan de båda kyrkorna var
fortfarande ofarbar, och det lönade sig ej att försöka skotta undan
snön så länge stormen höll i. Efter långa diskussioner med adjunkt
och klockare beslöts det att de båda senare skulle rida till kyrkan.
Det var ej med glada känslor den stackars adjunkten, som var född
och uppfödd i staden och aldrig i sitt liv suttit på en hästrygg,
beredde sig till denna äventyrliga färd, allra helst som starten
naturligtvis skulle åses av hela familjen.
Den unge mannens skrud, prästrock och svarta pantalonger, (allra
intimast bar han dessutom sina blå sommarbyxor!) lämpade sig ej
synnerligen för en ridtur bland snödrivorna, men det kunde nu ej
hjälpas. Med energiskt rynkad panna och en min som tydligen sade:
framåt, så är mitt ödes bud, klättrade han upp på den långt
trankilare gångaren, medan klockaren, som satt säker i sadeln, hade
svårt att dölja sin munterhet. Kusken följde med för att vara till
hands och det behövdes nog, ty hästen, som tydligen ogillade hela
tillställningen, försökte mer än en gång att göra helt om. Som vanligt
när prästen kom inom synhåll började man ringa i kyrkan, och vid
klockornas högtidliga klang gjorde denna ovanliga expedition sitt
intåg i den lilla byn.
Då nio dagar gått började det äntligen lugna av, och en vacker
dag sken solen klar och strålande över de väldiga snömassorna. Nu
blev brådskan stor, då det gällde att forcera drivorna och göra
vägarna farbara, och det tog lång tid. Småningom började det bliva
livligt i prästgården, bjällerklang hördes och slädar körde fram på
den stora gårdsplatsen. Än var det ett par som skulle vigas, än ett
barn som skulle döpas; gudmor och faddrar sutto väl inpackade i det
med »agedynor» prydda åkdonet, och det stackars barnet var så
inlindat i schalar, att man ej såg nästippen ens.
Ceremonierna försiggingo i prostens rum och det var ju för väl att
ovädret äntligen »stansade sig», ty det hade varit både olämpligt
och opassande att behöva uppskjuta dem. Även här fanns det
gillesmat, som skulle avätas och det var för övrigt ingalunda
angenämt att veta sig vara föremål för naboarnas utläggningar och
undran, varför vår Herre skulle ingripa i ens förehavanden och just
nu ställa till snöhinder.
På fjortonde dagen lyckades det gamla postbudet knoga sig fram
genom den över en mil långa vägen från närmaste poststation, men
då bar han också en börda som dugde. Förutom allt vad som skulle
till prosten själv avlevererades även byns post i prästgården. En
riktig jättepacke av den då så populära »Malmö Nya Allehanda»
fyllde den gamla, väderbitna postväskan tillika med åtskilliga brev
med mer eller mindre svävande adresser, t. ex. »Till min älskade
maka.» Avsändaren hade förmodligen ansett att det för den lärde
prosten borde vara en småsak att fundera ut vem den älskade
makan var och han blev ej heller sviken i sin tillförsikt.
Prostens egen post var så diger och så efterlängtad att man
formligen slogs om den, – det var som friskt vatten för den törstige.
Vad det hade hänt mycket i världen under denna tid! Man behövde
flera dagar både för att inhämta det och för att hämta sig efter de
stora ting som skett både fjärran och när – man var visserligen ej
heller så blaserad i sådant fall som i våra dagar. I alla händelser var
det bra intressant att åter ha kommit i kontakt med den yttre
världen.
Något gott hade snöstormen ändå haft med sig; den hade skapat
en kälkbacke som var lika förträfflig som ovanlig. Man behövde
endast göra sig besvär att draga kälken upp på vinden och genom
homejan sätta den ut på snön, som nådde ända upp till takåsen, så
bar det snart i väg, i rykande fart över hela den stora trädgården,
långt ut på fälten och det var ett makalöst nöje. Nere på slätten
»växa ej kälkbackar på träd», men det kan verkligen sägas om
denna, som nätt och jämnt släppte fram några stackars brutna
trädtoppar här och där. Det dröjde också detta år ända till
midsommar innan den sista snön försvann, och förstörelsen var
sorglig att åse. Men vem tänkte på den saken nu?
Traktens ungherrar anordnade ett ståtligt slädparti till de stora
bokskogarna, som man annars aldrig såg annat än i sommarskrud.
Det var ett långt tåg, som samlades på utsatt tid och plats, ej odelat
elegant, tvärtom; mitt bland fina kappslädar med fällar och slädnät,
dragna av eldiga springare, fick man skåda gamla brunmålade s. k.
fjädervagnar, satta på medar, och varje snäcka innehöll ingalunda
»en pälsklädd Venus.» Nej, fanns det till äventyrs någon Venus i
samlingen, så var hon svept i schalar och filtar ända upp till öronen;
men man hade lika roligt för det.
Åstad bar det, utför de långa raka vägarna tills man kom upp till
skogsbackarna och ned till den vackra insjön, som man gled
behagligt över för att vid motsatta stranden stanna vid en gammal,
ovanligt vackert belägen herrgård. Där möttes man av värmande
kaffe och glögg; snart var dansen i full gång och fortsattes utan
nämnvärda avbrott, tills man i månsken och morgonkyla anträdde
återfärden, värmd och uppfylld av ljuvliga minnen. Det var ett så
ovanligt nöje i dessa trakter, där vintern sällan blir långvarig och
snön vanligen försvinner lika fort som den kommit, och man visste
också att uppskatta det.
Även den lilla byns befolkning bestod sig sina fastlagsnöjen, och
bland dessa ett som var synnerligen omtyckt. Det var ett slags
tornering, som kallades att »ta ringarna» och bestod däri att den
manliga ungdomen skulle, ridande i full fart, med långa spjut försöka
hämta ner den krans av ringar, som voro upphängda på en slags
galge, placerad på den öppna platsen framför skolhuset. Flickorna
hade verkligen bundit röda gullband, ej blott kring sin kärastes arm,
utan över allt, där de kunde lämpligen anbringas, och särskilt voro
huvudbonaderna föremål för deras snille och smak.
Det var en präktig anblick dessa ståtliga hemmanssöner, uppfödda
på hästryggen som de voro, erbjöd, då de kommo sprängande på
sina väldiga hästar för att utföra sin tävlingskamp, som med stor
spänning åsågs av hela byn. Den som tog de flesta ringarna blev
»kung» och på aftonen, då stor bal var anordnad, hade han nog
klart för sig vem som skulle bli drottning.
 Slutligen kom våren med lärksång och milda havsvindar, och
påsken stod för dörren. Huruledes man färgade påskägg och försåg
dem med snillrika verser, behöver ej beskrivas, det har väl de flesta
varit med om; men tilläggas bör måhända att äggfärgningen ej
tillgick på våra dagars lättvindiga sätt. Nej, man färgade dem i
hundkex, bresilja, rödlök m. m. Och man gav dem en solid kokning i
en kolossal kopparkittel, så att de trotsade både tidens och
människornas tand.
Men snön såg också ut att trotsa tidens tand och solens inverkan,
och man fick detta år en alltför långvarig påminnelse om hur det går
till när man hemsökes av snöstormar på skånska slätten.

Kjellstorps prästgård.
 Kjellstorp.

D et var alltid med samma glädje man från prostgården begav sig
till Kjellstorp, antingen det nu var i vardagslag eller det gällde
mera festliga tillfällen. Kanske var det förra allra roligast, då,
som ofta hände, de unga vandrade dit på förmiddagen och de gamle
kommo senare på dagen, till eftermiddagskaffet.
Själva promenaden var i och för sig ett nöje. Man kände så väl till
den vägen, varje krök, varje gård man hade att passera, nästan
varje sten; ja, man kunde närapå gå med förbundna ögon och ändå
på pricken veta var man skulle vika av.
Så fort man hunnit in om dörrarna, kände man genast den
obeskrivliga trevnad, som var något alldeles speciellt för det gamla
hemmet. Man kom dit en vinterdag, litet frusen och väderbiten efter
promenaden, och man erfor genast en ljuvlig yttre och inre värme.
Man fann familjen i fullt arbete, ty det var verkligen ett flitens
hemvist och minuterna förspilldes visserligen ej, men arbetet gick
alltid med ett harmoniskt lugn, som verkade lika välgörande som det
goda humör varmed det skedde. Båda delarna, både humöret och
fliten voro smittosamma och gästerna voro ej sena att taga fram
sina handarbeten; dock kan det ej nekas att tungorna voro i lika
flitig rörelse som fingrarna.
Det hela står livligt inpräglat i minnet; den lilla prostinnan,
svängande sin bobin med en kraft som man knappast kunnat tilltro
en person med den bräckliga kroppshyddan, om man ej lärt sig att
för hennes energi var allt möjligt; husets unga dotter vid
knyppeldynan, med skickliga små fingrar hanterande de skramlande
pinnarna och den lärde prosten Kristoffer, som kom direkt in från sin
studiekammare, bara för att hälsa, men sedan genast återvände till
sina kära grekiska klassiker. Han hade i alla fall tid till en liten vänlig
klapp och ett hjärtligt »du lilla kära», – alltid så god som ett
nymorgnat barn.
Så kom gamla jungfru Cecilia in med kaffet i en stor, hemtrevlig
pumpa och blev vanligen anmodad att stanna inne och få en kopp,
hon med. Hon slog sig ned, litet ytterligt på stolkanten, slog kaffet
på téfatet, blåste på det och drack på bit.
Cecilia var mycket gammal i gården och hade därför också en hel
del att säga. Hon var mycket respektingivande, myndig och bred,
hade bruna ögon, brunt hår, bar merendels en brun
»värkensklänning» och var, så tyckte man, en alltigenom brun
uppenbarelse, som vakade över det gamla hemmet med outtröttligt
nit.
Tillsammans med husets övriga tjänare delade hon i ens
föreställning den egenskapen, att hon tycktes ha funnits till sedan
tingens begynnelse, eller åtminstone lika länge som den gamla
prästgården stått. Man hade aldrig sett något annat, och inte såg
det heller ut att kunna bliva annorlunda. Där var den gamla
husjungfrun som bestraffade och smekte oss barn, allt efter
omständigheterna; där var »gamla prostinnans» stöd och hjälpreda,
Else, och där var drängen »Ola Tegnér».
Det bör anmärkas, att alla ortens drängar, eller kuskar på finare
språk, ärvde sina respektive husbönders tillnamn eller titlar, sålunda:
Ola Tegnér, Kalle Sekter, Anders Doktor, o. s. v.
Ola Tegnér var kvick och smidig, ägde den berömda skånska
»fiffigheten» och liknade troligen Per i Espö i det avseendet, att om
han fann det för sin egen person olägligt att skjutsa, då familjen ville
ut på någon lustresa, sökte han vanligen under allehanda
förevändningar övertyga prosten om att »han hade annet å udrette
med hästene.»
Vad prosten i Espö beträffar, så visste han i allmänhet mycket väl
vad han ville, men det faktum, att han i vissa fall lät sig regeras av
Per, torde ej kunna förnekas. Det hände ofta nog, då familjen ville ut
och färdas och prosten i försiktiga ordalag delgav Per deras avsikt,
att han fick det svaret: »ded e’ omojelet forr hvarkens ja elle
hästane har tid, – te mingstenes inte ja.» Och prosten kom tillbaka,
bedrövad i hågen, ehuru till synes ganska morsk, och förklarade att i
dag var det ej tal om någon lustresa, det var alltför mycket som
skulle uträttas. Emellertid är det troligt att prostinnan i Kjellstorp ej
lät sig så lätt övertygas, utan tog, bildlikt talat, själv tyglarna och
kommenderade fram ekipaget, Ola och hans viktiga göromål till
trots.
Gamla prostinnan, – mormor – bodde nere i flygeln och det hörde
alltid till att man skulle göra ett besök hos henne, varje gång man
var i prästgården. Hon satt där, i sin bekväma stol, så fin och prydlig
i sin vita mössa med krus och »slyngade» snodder över en liten brun
trägaffel, var mycket gammal, men kry och livlig och hade stor
respekt med sig, även hon. Hade man gjort någon dårskap fick man
veta av det på ren svenska, och därför begick man helst inga
dårskaper, åtminstone ej före visiten i flygeln. Dock var hon både
älskad och vördad av sin omgivning och förtjänade det även.
I hennes lilla värld där nere intog den gamla taffeln och de
oändliga massor musikalier hon ägde främsta rummet; ty hon var
ovanligt musikalisk och spelade oaktat sin höga ålder förvånande
skickligt.
Lyckliga omständigheter hade fogat det så, att hennes genbo och
trogne kavaljer, den gamle adjunkten, var en fullkomlig musikvurm
och trakterade sin »gumma», som han kallade violoncellen, med
mycken skicklighet. Båda älskade klassisk musik framför allt,
använde åtskilliga timmar av dagen att spela duetter, och tack vare
detta gemensamma intresse uppstod mellan dem en vänskap, som
var verkligt rörande.
Den gamle pastorn, som var ett stort original och såg mycket
lustig ut, kunde vara både rolig och kvick och var full av historier och
uttryck, ofta lika befängda, båda delarna.
Till denna rad av vad man som barn tyckte, urgamla människor,
må även räknas den gamle klockaren Schultz, som ofta uppenbarade
sig i prästgården. Han var allt ett original, han med, och särskilt
erinrar jag mig ett tillfälle, då han fällde ett yttrande, som sedan
nästan blivit ett ordspråk.
En dag voro Espöborna inbjudna till Kjellstorp, med anledning av
sonen Elofs återkomst från sin första italienska resa. Med livligaste
intresse hade alla lyssnat till hans glansfulla framställning av sina
reseintryck och då han slutat, sutto alla till en början helt tysta, ännu
fyllda av de bilder, som på ett så levande sätt rullats upp för dem. Då
höres Schultzens röst bryta genom tystnaden, och han frågar: »Hur
är det, regnar det något i utlandet»? Det föreföll mycket löjligt, men
som det varit en ovanligt regnig sommar, och gubben säkerligen var
bekymrad för sitt lilla lantbruk, förstod man att detta var den fråga
som låg honom mest om hjärtat. Vad svar den unge magistern gav,
erinrar jag mig ej, men väl att munterheten blev stor efter detta
lustiga intermezzo.
De glada besöken i Kjellstorp avslutades ofta med sång och musik.
»Nu vill far höra några av farfars sånger», kunde barnen säga,
pianot slogs upp och snart ljöd den ena efter den andra av de gamla
sångerna, »Nu han svävade kring», »Till tings, till tings» eller »Kung
Ring med sin drottning till gästabud far». Då brukade den gamle
prosten stå bredvid, ögonen strålade, ett lyckligt leende spred sig
över de något fårade dragen och den kära pipan slocknade, medan
han helt sakta för sig själv viskade de välkända orden. Och han
tröttnade aldrig, men till slut avbröt prostinnan konserten med ett
manande: »Barn små, nu kunna ni behöva lite mat».
Det tyckte hon visst alltid att man behövde och då man kom in i
salen och såg den rikliga trakteringen, begrep man att hon hade en
hög tanke om sina gästers aptit. Och det vore visserligen orätt att
säga att denna hennes tanke kom på skam.
I alla fall, (dock med någon modifikation beträffande
måttligheten), kände man sig alltid frestad efter ett besök i
Kjellstorps prästgård att instämma i Franzéns ord:

»Efter en kväll,
måttligen njuten,
fredligen sluten,
sover man roligt och vaknar man säll.»
 Hänryckningens tid.

Henne ve gövlen ov boninjslänjen

rejnede klase ov gullgule hänjen
så skär å så hvid å så ren
po parre- å ebleträgren
lå sommersnen.

(Axel Ebbe: »Rijm å Rodevelske».)

» Entrappan
sådan vacker pingst vi få i år», sade prosten, där han stod på
och lät blicken famna all försommarens härlighet.
Han hade rätt, det var en fager syn, som mötte ögat. På den stora
gräsplanen prunkade de gamla, vackra fruktträden i högtidsskrud,
det var som en enda jättebukett i vitt och skärt, av vars överflöd
marken inunder täcktes med ett vitt, mjukt hölje. Vid infartsvägen
stodo de präktiga kastanjerna i rikaste blom, och bokarna, prostens
stolthet, hade just hunnit ersätta den bruna vinterhabiten med en
sommardräkt av ljusaste grönska, ännu mera framträdande mot allt
det vita.
 Espö prästgård från trädgårdssidan.

På södra sidan låg trädgården och badade i solskenet, och kom

man ditut, blev man alldeles huvudyr, bländad av färgprakt och
berusad av den starka doft som fyllde luften. Syrenerna voro närapå
färdiga att slå ut, hagtornsträdens grönska nästan dränktes i alla de
små skära eller vita blomknippena, de många buskväxterna tävlade
med varandra i brokig färgrikedom och de nyputsade rabatterna
pryddes av ståtliga kejsarkronor och liljor. Överallt ett fågelkvitter, ett
surr av bin, ett myllrande liv som bäst kan skildras med skaldens
ord:
 »Bi fly kring från trädgårdsmästarns kupa,
kryp och larver störta huvudstupa
ned från träden, allt står högt i blom,
allt är fyllt av doftens rikedom. – – –
Fåglar tokiga av glädje kvittra,
gräsets hundra syrsor spela cittra.»

Prostinnan kommer vandrande i sin stora trädgårdshatt med en korg

på armen för att inspektera köksträdgården, som hon tycker arta sig
bra och lovar rik ersättning för all möda. Yngsta dottern följer med
för att hjälpa sin mor, klädd i »kråka» och rödrutig bomullsklänning
med korta ärmar. Nu bär det av ner till sparrissängarna och där
håller hon korgen medan modern förrättar arbetet. Det är
förtjusande att se alla dessa vita sparrisknoppar sticka upp ur den
svarta myllan och iakttaga hur korgen småningom fylles.
– »Det ser ut som om pappa skulle få ett gott mätte i pingst»,
säger prostinnan belåten.
– »Ah, det måtte väl räcka åt mamma med och kanske – kanske
–»
– »Till barnen också, menar du; nåja, det kan väl hända att det
kan bli en liten stjälk över åt er med, men du måste komma ihåg att
både bröderna och mostrarna skola komma till pingst –».
Ja, mostrarna! De skulle komma från Malmö pingstafton, på
samma gång som bröderna, och det var ett nöje att se emot med
oblandad förtjusning. Det hörde till traditionen att mostrarna skulle
komma till prästgården varje år, och det var ej möjligt att tänka sig
en sommar utan dem. Ståtliga voro de, liksom prostinnan själv, »ej
utan den embonpoint utan vilken nödig självkänsla knappast är
tänkbar» och de fyllde onekligen sin plats, både på ena och andra
viset. Glada, älskvärda, musikaliska och fulla av intresse för sin
omgivning, voro de i hög grad populära och inga ansträngningar
fingo sparas, då det gällde deras festliga mottagande.
Det var således ej allenast för att fira pingsten, som man vände
upp och ner på hela prästgården, det gällde ej mindre de kära
gäster man väntade. Alla rum fejades, alla sängkläder lågo utbredda
Welcome to our website – the ideal destination for book lovers and
knowledge seekers. With a mission to inspire endlessly, we offer a
vast collection of books, ranging from classic literary works to
specialized publications, self-development books, and children's
literature. Each book is a new journey of discovery, expanding
knowledge and enriching the soul of the reade

Our website is not just a platform for buying books, but a bridge
connecting readers to the timeless values of culture and wisdom. With
an elegant, user-friendly interface and an intelligent search system,
we are committed to providing a quick and convenient shopping
experience. Additionally, our special promotions and home delivery
services ensure that you save time and fully enjoy the joy of reading.

Let us accompany you on the journey of exploring knowledge and

personal growth!

ebookluna.com