(Ebook) Practical Web 2.0 Applications with PHP by Quentin Zervaas ISBN 9781430204749, 9781590599068, 1430204745, 1590599063 pdf download
(Ebook) Practical Web 2.0 Applications with PHP by Quentin Zervaas ISBN 9781430204749, 9781590599068, 1430204745, 1590599063 pdf download
https://ebooknice.com/product/practical-web-2-0-applications-
with-php-1408206
https://ebooknice.com/product/practical-web-2-0-applications-with-
php-36180122
https://ebooknice.com/product/biota-grow-2c-gather-2c-cook-6661374
https://ebooknice.com/product/matematik-5000-kurs-2c-larobok-23848312
https://ebooknice.com/product/sat-ii-success-math-1c-and-2c-2002-peterson-
s-sat-ii-success-1722018
(Ebook) Master SAT II Math 1c and 2c 4th ed (Arco Master the SAT
Subject Test: Math Levels 1 & 2) by Arco ISBN 9780768923049,
0768923042
https://ebooknice.com/product/master-sat-ii-math-1c-and-2c-4th-ed-arco-
master-the-sat-subject-test-math-levels-1-2-2326094
(Ebook) PHP Web 2.0 Mashup Projects: Practical PHP Mashups with
Google Maps, Flickr, Amazon, YouTube, MSN Search, Yahoo!: Create
practical mashups in PHP grabbing ... MSN Search, Yahoo!,
Last.fm, and 411Sync.com by Shu-Wai Chow ISBN 9781847190888,
184719088X
https://ebooknice.com/product/php-web-2-0-mashup-projects-practical-php-
mashups-with-google-maps-flickr-amazon-youtube-msn-search-yahoo-create-
practical-mashups-in-php-grabbing-msn-search-yahoo-last-fm-and-411sync-
com-1287034
https://ebooknice.com/product/web-database-applications-with-php-
mysql-1272572
https://ebooknice.com/product/web-2-0-heroes-interviews-
with-20-web-2-0-influencers-4314944
CYAN YELLOW
MAGENTA BLACK
PANTONE 123 C
Practical
Web 2.0
ing with a clean slate and gradually building the code base so it evolves into a
complete web application.
The premise of the application we build in this book is that it is a “Web 2.0”
application. What this means is that (among other things) our application gen-
erates accessible and standards-compliant code while making heavy of use of
PHP
Ajax. We achieve this by using the Smarty™ Template Engine and Cascading
Style Sheets, as well as the Prototype JavaScript library. Additionally, we create
a fun and intuitive interface by applying simple visual effects on various pages
using the Script.aculo.us JavaScript library.
Applications with
To help with the development of the extensive PHP code in this book, we
use the Zend Framework. This is an open source PHP 5 library that contains
many different components that you can easily use in any of your day-to-day
development. We use many of the Zend Framework components in this book, such
as database abstraction (with a focus on MySQL® and PostgreSQL), logging,
authentication, and search.
The “Web 2.0” application that we build in this book is a collaborative
blogging tool. It will allow users to register and create a personal blog. When
creating blog posts, users will be able upload images, apply tags, and assign
locations (using Google Maps). We will also look at how to use microformats
when displaying user blog posts.
US $44.99
Zervaas
Shelve in
PHP
User level:
9 781590 599068
Intermediate–Advanced
this print for content only—size & color not accurate spine = 1.1163" 592 page count
9063CH00CMP3 11/19/07 8:39 PM Page i
Quentin Zervaas
9063CH00CMP3 11/19/07 8:39 PM Page ii
Contents at a Glance
iii
9063CH00CMP3 11/19/07 8:39 PM Page iv
9063CH00CMP3 11/19/07 8:39 PM Page v
Contents
v
9063CH00CMP3 11/19/07 8:39 PM Page vi
vi ■CONTENTS
■CONTENTS vii
vii
9063CH00CMP3 11/19/07 8:39 PM Page viii
viii ■CONTENTS
■CONTENTS ix
x ■CONTENTS
■CONTENTS xi
xii ■CONTENTS
■CONTENTS xiii
■INDEX . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 547
9063CH00CMP3 11/19/07 8:39 PM Page xv
■QUENTIN ZERVAAS is a web developer based in Adelaide, South Australia, where he has been
self-employed since 2003. After receiving his bachelor’s degree in computer science from the
University of Adelaide in 2001, Quentin worked for several web development firms before
branching out on his own, developing a wide range of custom web applications for customers
all around the world.
Quentin has recently started a new company called Recite Media (http://www.recite.
com.au) with two partners. Recite Media develops web applications primarily for other devel-
opment or design companies to resell. Its flagship product, Recite CMS, is being used by
some of Australia’s largest companies.
Quentin also runs and writes for his PHP development resource site, PhpRiot (www.phpriot.com),
which provides a number of useful articles on a wide variety of PHP-related topics.
After completing his role as the technical reviewer for Beginning Ajax with PHP: From
Novice to Professional (Apress, 2006), he decided to undertake writing this book.
xv
9063CH00CMP3 11/19/07 8:39 PM Page xvi
■JEFFREY SAMBELLS is a graphic designer and self-taught web application developer best
known for his unique ability to merge the visual world of graphics with the mental realm of
code. After obtaining his bachelor’s of technology degree in graphic communications manage-
ment with a minor in multimedia, Jeffrey originally enjoyed the paper-and-ink printing
industry, but he soon realized the world of pixels and code was where his ideas would prosper.
Jeffrey has previously published articles related to print design and has contributed to
award-winning graphical and Internet software designs. His latest book, AdvancED DOM
Scripting: Dynamic Web Design Techniques (friends of ED, 2007), was an instant success. In
late 2005, Jeffrey also became a PHP 4 Zend Certified Engineer; he updated the certification to
PHP 5 in September 2006 to become one of the first PHP 5 Zend Certified Engineers. Jeffrey
also maintains a blog at http://jeffreysambells.com where he discusses his thoughts about
everything from web development to photography.
He currently lives and plays in Ontario, Canada, with his wife, Stephanie; his daughter,
Addison; and their little dog, Milo.
xvi
9063CH00CMP3 11/19/07 8:39 PM Page xvii
Introduction
M any of today’s web development books and articles cover single aspects of the development
life cycle, delving only into specific features rather than looking at the whole picture.
In this book, we will develop a complete web application. Although we will be using various
third-party libraries and tools to aid in development, we will be developing the application from
start to finish.
The focus of this book is on Web 2.0, a catchphrase that has been in use for a few years
now and is typically used to refer to web sites or web applications that have particular charac-
teristics. Some of these characteristics include the following:
Although not everybody is an advocate of the “Web 2.0” phrase, the term does signify
forward progress in web development. And although not everybody has the need to provide
a wiki or a blog on their web site, the other characteristics listed (such as correct standards
usage) provide a good basis for a web site and should be used by all developers, regardless of
how they want their web site or application categorized.
I wrote this book because I want to share with other users how I build web sites. Having
been a web developer for ten years now (full-time for the past seven), I have a solid under-
standing of a wide range of web-related topics and have much to offer newer developers or
developers looking to expand their own knowledge.
xviii ■INTRODUCTION
• Chapter 1, Application Planning and Design. We begin the book by looking at what
defines Web 2.0, as well as looking briefly at the features that will be implemented in
the application. Additionally, this chapter covers various aspects of the web develop-
ment life cycle that should be considered when planning and implementing web
applications.
• Chapter 4, User Registration, Login, and Logout. Continuing from Chapter 3, this
chapter shows how to implement a user registration system. Since this is the first time
the book deals with user-submitted data, this chapter looks at how to correctly deal
with such data when we create the registration and login forms.
• Chapter 6, Styling the Web Application. In this chapter, we step back slightly from the
web application in that we focus more on the user experience rather than on the main
application features. We first look at implementing various navigational items (which
also gives us a first taste of developing custom Smarty plug-ins), and we then complete
the chapter by implementing a simple and clean web design into the application.
Random documents with unrelated
content Scribd suggests to you:
Margot vände sig om. Hon kunde ännu ropa honom tillbaka. Men
hvarför det? Hvad kunde hon väl säga honom för att ställa saken till
rätta emellan dem? Han ville icke gifva efter och hon kunde det icke
häller.
Ytterdörren slog igen med en skräll. Alt var förbi — alt; hon skulle
aldrig mera få återse honom.
XIV.
Det var måhända en riktig lycka för Margot, att hennes tankar
under den närmast påföljande tiden så helt och hållet voro upptagna
af Valérie. Den sorgsenhet, som annars hade kommit öfver henne,
blef därigenom till en viss grad afledd. Valérie hade efter konserten
försjunkit i den djupaste nedslagenhet. Hon åt icke, hon sof illa, hon
ville icke tala och hon visade bort alla tröstegrunder.
— Låt mig vara i fred, sade hon, tror du inte jag lika bra som du
vet huru sakerna stå? Denna gång kan vårt fiasko icke mera
godtgöras.
Det återstod således ingenting annat för Margot än att vaka och
bedja, Och hon var mycket mild och tålig och begrafde sina egna
sorgsna tankar. Och Valérie satt hela dagen och stirrade med stora,
dystra ögon in i elden.
— Ah, det är inte alls löjligt, skall jag säga dig! Jag tror, att jag
värkligen hittils drömt bort mitt lif. Hvad har det blifvit af alla de
planer vi uppgjorde, af alt det vi hoppades? Det är tid, att jag vaknar
upp och ser värkligheten in i ansiktet. Det är mig icke beskärdt att
röna framgång som konstnärinna; jag måste skjuta denna dröm åt
sidan likasom jag gjort med min fiol. Vet du, Margot, jag har lagt
bort den. Jag har lagt den allra underst i min stora koffert. När jag
gjorde det, föreföll det mig som om jag lagt den i en likkista. Den är
död, stendöd, och vi skola aldrig mera tala därom.
— Söta Valérie, sade Margot med ett skratt, som slutade med en
snyftning, var inte så tragisk! Din fiol dör inte så lätt — den kommer
ännu att lefva för dig och många andra.
— Nej, säger jag dig, den är död och begrafven. Vi skola icke
mera tala därom. Nu ämnar jag taga lifvet från dess allvarliga sida.
Hvarför skall jag låta dig ensam arbeta för vårt uppehälle?
Hädanefter skall jag dela dina mödor och försörja mig själf.
— Tst! låt mig tala till punkt, jag har noga öfvervägt alt.
Människorna behöfva alltid kort; julkort och påskkort till de båda
hälgerna och födelsedagskort hela året om. Nå du vet ju, huru
mycket de i butikerna taga för de målade korten: en shilling, en och
en half shilling och mera, Det måste naturligt vara någon, som målar
dessa kort, och denna någon måste ju få betalt för sin möda. Låtom
oss nu antaga, att jag målar tre kort om dagen och får en shilling i
medeltal för hvarje kort. Jag föreställer mig, att jag får nittio pence
för shillingskorten och en shilling och tre pence för de öfriga. Det
vore tre shilling om dagen — således aderton shilling i veckan. Är
det inte bra uttänkt?
Hon smålog nu faktiskt och hennes lilla ansikte såg helt belåtet ut.
Men Margot hade mera lust att gråta än att skratta.
— Javisst, javisst, och jag vill inte häller beröfva dig modet,
utropade Margot hastigt, ty systerns ansikte mulnade åter och
förödmjukelsens tårar stego upp i ögonen på henne. Jag undrade
bara, huru du ämnade gå tillväga; men det är förstås mycket lätt att
måla dessa kort.
— Ja, det tycker jag också — det kan ju hvem som hälst. Du köper
mig i morgon en liten, nätt färglåda med fina, fina penslar och litet
kalkerpapper och några kort — jag skall börja med de billigare —
och i morgon eftermiddag tager jag ihop med arbetet.
— Ser du, ser du mitt första försök! Tycker du inte det är lyckadt?
Jag har själf tänkt ut altsamman. "Resurgam" passar så bra till
påsken; jag tror det åtminstone, fastän jag inte riktigt vet hvad det
betyder. Korset är inte riktigt rakt, men det märkes väl knappast, då
jag fylt platsen på sidan om det med förgät-mig-ej. Ser du nu,
Margot, du påstod, att jag inte kunde teckna! Och nu har jag ändå
tecknat förgät-mig-ejerna alldeles ur hufvudet och bladen med! Och
min dufva sedan — är den inte söt?
— Ja, det är den visst; men jag förstår inte riktigt hvarför den har
ett rödt band om halsen och jag tror inte, att dufvor bruka draga
ihop stjärten på det där viset. Har du också ritat den ur hufvudet?
— Jag undrar bara, hvarför du låter den ena vingen sticka så högt
upp i luften — borde man inte då också se den andra?
Valérie sköt häftigt ihop sina penslar och färger.
Hon höll på att brista i gråt. Då vågade Margot inte ens draga på
munnen, ehuru idésammanställningen föreföll henne så ytterst
komisk. Hon kyste och tröstade den lilla konstnärinnan och hade till
slut den tillfredsställelsen, att hon fullkomligt tröstad åter satte sig
vid arbetet och förkunnade, att hon kanske skulle lämna detta första
kort, som inte var riktigt lyckadt, till sex pence.
— Jag tager allesamman med mig, sade hon. Det är inalles kort
för tjugofyra shilling, men som äggen och kycklingarna ej lyckats så
bra som de andra, så ämnar jag föreslå honom, att jag skall lämna
honom allesamman för ett pund.
— Huru vore det, om vi skulle lämna ägg- och kycklingskorten
hemma, föreslog Margot rysande, då hon tänkte på dessa
konstvärk?
— Nej, det går absolut inte an! Huru kan du vara så enfaldig! Jag
lämnar ingenting hemma; tjugu är ett så dumt tal; dessutom
kommer försäljaren att anse oss för mycket ädelmodiga, då vi gifva
honom de fyra korten på köpet.
Margot hade ingenting vidare, utan begaf sig med tungt hjärta på
väg. Valérie var däremot vid det gladaste lynne, pratade muntert och
gjorde upp planer om hvad hon alt skulle använda sina inkomster till.
— Det är riktigt förtjusande att själf förtjäna pengar, icke sant? Jag
känner mig så stolt, så stolt! Till och med du, madame Margot,
behöfver tid på dig, innan du förtjänar ett pund.
— Vet du, min lilla Valérie, jag tror att det är fruktlöst. De där
herrarna ha säkert sina bestämda leverantörer och vilja icke göra
affärer med några andra.
Margot tykte det var klokare att låta Valérie själf komma
underfund med huru fruktlösa hennes bemödanden voro än att
försöka afråda henne, ty hon viste af erfarenhet huru envis hon
kunde vara och hon viste, att vidare invändningar endast skulle reta
henne utan att ändå öfvertyga henne.
De påbörjade således en mödosam vandring, som slutade med ett
fullständigt nederlag för Valérie. Hvar och en hon bjöd ut sina
stackars kort åt skrattade ut henne eller blef förargad. På hemvägen
sade hon icke ett ord, men när de väl voro hemma bredde hon ut
sina tjugufyra kort på bordet och betraktade dem en lång stund
fundersamt. Slutligen ropade hon på Margot och bad henne likaledes
betrakta dem.
— Nej, jag försäkrar dig, bedyrade Margot ifrigt, jag tycker visst
inte, att ditt arbete är dåligt. Men det är kanske icke precis sådant,
som människorna äro vana att köpa. De personer, som äro vana att
måla dylika kort, ha sitt eget sätt, du har måhända ännu icke riktigt
lärt dig metoden. Hvem vet, kanske de använda andra färger.
— Jag ser! Jag ser! utropade Valérie med darrande läppar. Jag har
gjort mig löjlig, då jag försökte någonting, jag inte kunde. Hvarför
skall jag också försöka göra någonting? Ingenting lyckas för mig.
Hon samlade med darrande händer ihop sina kort och skyndade
genom rummet, och, innan Margot hann förekomma det, hade hon
kastat dem allesamman i elden. Sedan sjönk hon ned i en länstol
och grät som om hennes hjärta velat brista.
— Jag har lust att också bränna upp min fiol! snyftade hon. Ack,
Margot, hvarför får jag inte dö! Jag försöker och jag hoppas, men
ingenting lyckas for mig!
— Ack, min musik! Tala inte om den! Du kallar den en glädje och
stolthet? Säg hällre mitt kval och min förtviflan. Jag tror denna
längtan att få låta höra mig och medvetandet, att ingen bryr sig om
det, ännu komma att taga lifvet af mig!
Men Valérie suckade blott och Margot hade själf svårt att tro på
sina egna, om så mycken tillförsikt vittnande ord. Valérie smög sig
ännu flere dagar omkring som en liten fridlös ande och var så blek,
så nedslagen och apatisk, att Margot beslöt att till hvad pris som
hälst rycka henne upp ur detta tillstånd.
— Vet du, Valérie, sade hon en vacker dag till henne, jag har läst
en konsertannons af en alldeles ny pianist — Paul Waldeneck. Han
har åtminstone aldrig förut spelat i England. Han är ungrare, tror
jag, tycker du inte det vore intressant att få höra en landsman? Det
påstås, att han skall vara alldeles utmärkt. Skola vi ej gå dit?
— Nej, jag vill inte, svarade Valérie vid dåligt humör. Jag bryr mig
icke ens mera om att höra musik.
Margot och Valérie begåfvo sig således följande dag till S:t James
Hall och då de kommo närmare funno de gatan formligen blockerad
af åkdon.
— Det tyckes komma mycket folk för att höra honom, sade Valérie
fundersamt. Tänk, Margot, huru härligt det vore, om det vore jag
som spelade och denna människomassa väntade för att taga emot
mig!
— Då jag sist var här hade jag sir John med mig. Den stackars sir
John! Jag undrar just hvar han nu är! Vi höra aldrig mera af honom!
Men Waldeneck dröjde ännu ett ögonblick och bugade sig åt alla
sidor. Han var en lång, smärt man, som rörde sig med ett visst
nonchalant behag. Porträttet var, såsom Margot genast upptäkte,
icke smickradt och kunde naturligtvis icke återgifva den vackra,
elfenbenshvita hyn, som så egendomligt framhöll de mörka ögonen
och ögonbrynen; det fina, silkeslena håret var snöhvitt och stod i en
skarp motsats till den kraftfulla gestalten och det unga ansiktet.
Konstnärens hela utseende var så ovanligt, så pikant, att det genast
fängslade åskådaren. Han såg ut som han stigit ut ur en gammal
tafla; hufvudet och ansiktsuttrycket, ja, till och med formen på
händerna voro sådana, att en konstnär från adertonde århundradet
gärna hade målat dem. Då han vände sig om och gick fram till
pianot, kastade Margot ofrivilligt en blick på honom för att se, om
inte hans vackra, hvita hår i nacken var prydt med en stångpiska.
Ögonblicket därpå bröto de första tonerna den dödstystnad, som
följt på de entusiastiska applåderna, och hela den stora
åhörarekretsen lyssnade som en enda, hänförd varelse.
Margot var i en sådan extas, att hon till och med glömde Valérie,
och hon förblef i detta rus, ända tils de underbara fingrarna sjönko
ned från tangenterna och konstnären gjorde en paus. Då såg hon på
sin syster.
— Tala inte med mig, hviskade hon. Du stör mig. Ack, de dumma
människorna! — hvarför sluta de icke med sina applåder, så att han
kan få fortsätta.
Hon yttrade icke ett ord vidare under de två timmar, som nu
följde. Hon tyktes endast vakna, då det applåderades och ropades
da capo; då klappade hon så lidelsefullt i sina små händer och
stampade så fanatiskt i golfvet, att hon blef alldeles utom sig! Den
store artisten hade tydligen förnimmelse om, att han stod i kontakt
med sina åhörare, ty ett så varmt, entusiastiskt bifall kom sällan de i
London uppträdande konstnärerna till del. Åhörarnas entusiasm fann
beredvilligt gensvar hos artisten. Han spelade och spelade åter,
fastän han till slut var så trött, att han nästan tumlade. Då han reste
sig för att tacka för det stormande bifall, som följt på det tredje
upprepandet af programmets sista nummer — en fin och förtrollande
nocturne af hans egen komposition, stängdes pianot på
impressarions befallning, ty denne fruktade, att de omättliga
åhörarna öfverhöfvan skulle taga sin afguds krafter i anspråk. Han
stod alt ännu leende och bugande kvar, då publiken plötsligt trängde
sig fram till honom. Herrarna klättrade upp på estraden för att trycka
hans händer, vackra kvinnor med glödande kinder, på hvilka tårarna
alt ännu glittrade, lutade sig framåt och mumlade fram ord af
hänförelse och beundran. Han hade ännu aldrig upplefvat någonting
dylikt här.
Margot hade icke trott, att en dylik entusiasm vore möjlig i det
kalla, känslolösa England. Hon kastade en blick på Valérie och såg till
sin förfäran, huru blek hon var. Hennes ansikte hade ett sällsamt
uttryck; hon såg nästan ut som om hon varit nära att falla i vanmakt.
— Kom härifrån, min älskling, kom. Jag borde icke ha fört dig hit;
det är för mycket för dig. Min stackars, lilla älskling, jag borde ha
tänkt på, att anblicken af denne mans oerhörda framgång skulle
påminna dig om —
— Ack nej, afbröt Valérie henne. Nej, det är icke detta, du förstår
det icke. Nej, för mig inte härifrån ännu — icke så länge han är här.
Men ögonblicket därpå var Waldeneck försvunnen och publiken
började skingra sig. Margot förde bort Valérie, hvilken darrade så, att
Margot, då de kommo ut på gatan, ansåg det för klokast att taga en
vagn och fara raka vägen hem i stället för att vänta på omnibusen,
deras vanliga befordringsmedel.
Apassionata subito.
Margot försökte först att med lätt gäckeri väcka sin syster till insikt
om det dåraktiga i denna nya idé; sedan blef hon allvarsam.
— Tyst, barn — tyst! Jag kan inte höra på dig. Hvad kommer det
åt dig — du, som alltid varit så fin och förnäm i dina åsikter? Jag
tycker det är förskräckligt att yppa dylika känslor — då det absolut
icke finnes någon anledning därtill. Jag för min del förstår icke, huru
en kvinna kan älska, då hon ej först blir älskad, eller åtminstone,
förbättrade hon sig hastigt, medan hennes ansikte färgades af en
glödande rodnad, huru en flicka, om en dylik olycka händer henne,
helt lugnt kan tala därom. Jag skulle icke ens kunna tillstå det för
mig själf.
— Valérie, Valérie, du vet ju, att jag vill ha ditt fulla förtroende;
om denna känsla finnes inom dig, så måste du tala med mig därom,
men, min älskling, försök att vara förnuftig. Saken är ju alldeles
omöjlig, försök därför att bekämpa den och förjaga den ur dina
tankar. Tänk om du finge höra, att Waldeneck är gift?
— Men om han vore det? Då vore det ju din skyldighet att förjaga
hvarje tanke på honom ur ditt hjärta.
— Om han vore det — om han vore det! Han är det inte, säger jag
och hvad skulle det väl göra, om han också vore det. Han kommer
aldrig att få veta det och jag är icke ansvarig för mina tankar. Ack,
hvad du är förfärad! Jag skall icke mera tala med dig därom; jag
skall endast anförtro det åt min fiol. Ack, min cremonesare! — min
trogne vän, du skall åtminstone förstå mig och ha medlidande med
mig.
— Nej, det är sant: min fiol har sagt mig det; du kan själf höra
det. Är hans musik inte ännu härligare, då jag spelar den? Ack, om
vi kunde spela tillsamman! Margot, Margot, om vi kunde spela
tillsamman — om vi alltid kunde vara tillsamman! Ser du ej, huru
min konst skulle förfullkomna hans. Mitt lif skulle göra hans
fullkomligt; min kärlek skulle fylla den tomhet i hans hjärta, som
hans musik klagar öfver. Ack, Margot, Margot, hvarför kunna vi ej nå
hvarandra?
Handen med stråken uti sjönk ned och hufvudet sänktes mot
bröstet. Margots förbittring hade försvunnit, hon var förfärligt orolig.
Gaf Valéries exalterade hjärna, hennes öfverspända, nervösa
organisation efter för denna häftiga sinnesrörelse, som nu följde på
den långvariga spänningen och de svikna förhoppningarna? Hvad
skulle hon göra? Huru skulle hon gå tillväga för att afvärja den
hotande faran.
Efter mycket öfvertalande förmådde hon slutligen Valérie att
lämna fiolen ifrån sig och att lägga sig. Men medan hon gick af och
an i rummet, vattnade blommorna och sysslade med allehanda, som
hon trodde skulle förströ Valérie, kände hon mycket väl, att systerns
stora glödande ögon endast med en frånvarande blick följde henne
och att hennes tankar voro på helt annat håll.
Men alt efter som tiden gick ökades Margots oro snarare än den
minskades. Valérie var visserligen icke så upprörd som i början, men
det led intet tvifvel, att hon icke helt och hållet var fången under
denna passion. Hon köpte icke allenast de stycken Waldeneck spelat
på konserten, utan alla hans kompositioner. Det var blott högst få af
dem, som voro skrifna för fiol, men hon satte dem för detta
instrument i det hon tog hans temata och omspann dem med de
underbaraste fantasier. — Margot tykte, att hon aldrig förut till fullo
uppskattat den lilla varelsens beundransvärda talang, men hon
lyssnade i alla fall med värklig hjärteångest på den sällsamma,
sorgliga musiken, som hela dagen ljöd i huset. Det föreföll henne
som hon genom den hörde sin systers hjärta klaga och längta efter
någonting, som aldrig skulle komma henne till del.
Veckorna förflöto sålunda, mars kom och gick och april kom och
gick full af spänning och hopp till och med i det dimhöljda London.
Täcka vårblommor blomstrade i skogarna och trädgårdarna, små,
krusiga, ljusgröna blad tittade ut ur knopparnas bruna höljen och
himmelen hvälfde sig blå öfver stadens rök-atmosfär; och en vacker
dag lade Valérie sig till sängs.
Margot var alldeles utom sig, hon trodde, att Valérie skulle dö;
Valérie hyste själf samma åsikt och förkunnade detta faktum med
orubblig säkerhet.
— Jag har ingenting, jag önskade lefva för, sade hon. Jag skulle
gärna dö, om inte du funnes, Margot.
Men då läkaren kom, slog han bort hvarje tanke därpå. Det var
bara nervös utmattning, den unga damen hade måhända arbetat för
flitigt, hon hade synbarligen öfverskattat sina krafter. Eller hade hon
haft någon sinnesrörelse? Hon behöfde fullkomligt lugn, fullkomlig
hvila.
— Mycket mjölk, frisk luft och luftombyte skulle göra henne godt.
Hon skulle snart bli frisk, om det vore möjligt att få henne härifrån.
Känner fröken Kostolitz till Wiesbaden? Denna ort skulle jag
rekommendera. Det är en utmärkt ort för nervösa personer och inte
— med en hastig blick omkring rummet — inte för dyr. Vore det
möjligt att föra fröken Kostolitz till Wiesbaden?
— Alt hvad som är nödvändigt för min systers hälsa måste bli
möjligt, svarade Margot.
Han aflägsnade sig högst belåten med det program han uppgjort
och utan någon aning om, huru svårt det var att utföra det. Då
dörren stängts efter honom rörde Valérie otåligt på sig i sängen.
— Jag vill inte fara till Wiesbaden, sade hon, det är bestämdt ett
mycket tråkigt ställe. Jag vill mycket hällre dö och komma till
himmelen.
— Men jag kan inte undvara dig, sade Margot samt lutade sig ned
och kyste henne, och du är icke häller mogen för himmelen. Smickra
dig inte därmed! Du är alt för stygg och elak! Petrus skulle alt slå
igen porten för dig.
— Ja, det är godt och väl, sade Valérie, men huru skola vi komma
dit och hvad skola vi lefva af, då vi en gång äro där.
— Oroa dig inte för den skull, svarade Margot, det blir nog någon
utväg, bara vi väl äro där.
Hon påbörjade genast ett bref till sir John. Hon kände, att hon
icke kunde taga detta steg utan att underrätta honom därom, ty hon
bröt därigenom ett beslut, som hon meddelat honom.
"Min bäste sir John," skref hon, "ni minnes väl, att jag, då
vi skildes, sade er, att jag skulle betala tillbaka de pengar, ni
gifvit ut för biljetterna. Det enda skäl hvarför jag icke genast
gjorde det var, att jag fruktade ni skull anse mig för ovänlig
och småaktig samt känna er sårad. Men jag hade städse för
afsikt att göra det och ville blott uppskjuta det, tils ni — huru
skall jag säga — hade glömt mig eller utan smärta kunde
tänka på den episod i ert lif, där jag spelade en roll. Jag
känner er så väl, min käre vän, att jag knappast kan tro, att
det nu redan vore fallet — men jag hoppas och ber innerligt,
att det snart måtte ske; och jag är också fullkomligt
öfvertygad om, att ni snart kommer underfund med, att det
icke var någonting så synnerligt med mig och att det blott var
er hjärtegodhet, som låg till grund för er goda tanke om mig.
Men nu måste jag underrätta er om, att jag gärna ville
använda de pengar, jag är skyldig er. Valérie är sjuk och
måste resa till utlandet. Som ni vet, kostar det alt en hop
pengar och därför vill jag taga emot er hjälp. Jag vet, att ni ej
missförstår mina bevekelsegrunder och att ni icke häller
föraktar mig på grund af detta mitt förändrade beslut. Ni
känner mig tillräckligt för att veta, att jag ej gör det gärna;
men det måste ske för Valéries skull och jag anser äfven för
Welcome to our website – the ideal destination for book lovers and
knowledge seekers. With a mission to inspire endlessly, we offer a
vast collection of books, ranging from classic literary works to
specialized publications, self-development books, and children's
literature. Each book is a new journey of discovery, expanding
knowledge and enriching the soul of the reade
Our website is not just a platform for buying books, but a bridge
connecting readers to the timeless values of culture and wisdom. With
an elegant, user-friendly interface and an intelligent search system,
we are committed to providing a quick and convenient shopping
experience. Additionally, our special promotions and home delivery
services ensure that you save time and fully enjoy the joy of reading.
ebooknice.com